Kvirres historia

Tänkte dra igenom vem Kvirre är och hans historia genom livet. Det här är information som jag kommer ihåg som min farmor och andra i släkten har berättat för mig.

Vicken Kvicken som är hans fullständiga namn föddes 1992, han står i ägare hos min farmor eller faster, lite oklart. Min faster köpte honom som 3 åring (tror jag) och som travhäst, han var alltså inte inriden.

Hans första körning (bakom vagn) såg ut så att han la sig ner när dom spände fast honom, han fick ligga där i 2 min och sedan reste han sig upp och så vad det aldrig något problem igen. Han gick några lopp och var ganska bra, vann ögon gång osv. Men Anki (min faster) köpte honom då vid 3 år ålder för att ägaren inte hade tid och han var kanske inte någon stjärna på travet.

Vid 4 års ålder reds han in och från vad jag har hört så var det inga problem, han var en snäll häst som var trogen och lätt att lita på. Hon hopptrände honom och han var äckligt bra på att hoppa, tvekade aldrig och hoppade högt över höjderna.

Under åren där emellan så var det många som red honom, olika medryttare osv.

När jag och min kusin blev äldre så började vi att rida Kvirre och lilla ponnyn Tilsy som stod här då. Jag red Tilsy och hon red Kvirre, men lilla ponnyn Tilsy var väldigt bockig oh bråkig så hon kastade gärna av mig,jag hann bli rädd och vi bytte helt enkelt, hon red Tilsy och jag kvirre, vi var i 11-12 års åldern när vi började rida dessa två.

Tilsy blev sjuk i fång och stod i två år utan förbättringar, vi fick ta bort henne (runt 2007-2008, kommer ej ihåh)och eftersom att jag red Kvirre så valde min 0kusin att köpa En ny häst, Tony. Jag började att se Kvirre som min alldeles egna och jag kom hit regelbundet för att rida och ta hand om honom, i det spåret har det fortsatt.

Jag red alltså inte Kvirre till en början och han är INTE min på papper, men min i mitt hjärta. '

Vi red mest runt och flummade men de 2 senaste åren började jag att utvecklas och likaså han, vi började öva mer seriöst i dressyren och i hoppningen, vilken stjärna han är, han kan jag tacka mycket för i min ridning samt bandet mellan häst och ryttare. Vi har hoppat några pay n jump med felfria resultat samt deltagit i 1 dressyrtävling.

För 3 år sedan hände en olycka, jag var ute och red och hade inga tyglar så rotade fram några gamla i Boden, hittade ett par som inte gick att spänna ordentligt i bettet men jag gav mig ut ändå, galopperade ner för en liten "slutt" på en gräsbana, han blev stark och jag tog tag i han oh *boom* tyglarna gick ur bettet och där satt jag på en skenade häst utan tyglar i bettet, jag var så rädd så jag hoppade av i farten och såg min älskling skena iväg i full panik. Jag reste på mig och konstaterade att jag mådde bra, jag gjorde det och började gå/små springa efter honom, medans jag gjorde det så ringde jag mamma och berättade vad som hänt, helt plötsligt är jag *klick* i foten, men jag kände ingenting förens jag sprungit en bit till, min fot gick av, bröts med andra ord utan att jag känt något. Satte mig ner och fick hjälp hem, Kvirre mådde bra men var uppe i varv och svettig som satan, red inte på 6 veckor.

Efter händelsen blev jag lite rädd men fortsatte att rida, till slut fick jag tillbaka förtroendet mellan mig och hann och sedan dess är vi ETT tillsammans.

Kan även säga att Kvirre är aldrig sjuk, han har varit halt 3 gånger under 5 år, halt i 2-3 dagar, han har sån jävla kvalité som man önskar att alla hästar haft.

Men för att inte skriva ännu mer (skriver detta på mobilen) så avslutar jag här, nu vet ni lite bakgrunden vem han är och vad han gjort under åren samt jag.

Han är min stjärna föralltid.<3


Kommentarer
Postat av: Sätilaryttaren

sv; ja men precis! ett bra sett att se om bettet sitter tillräckligt högt upp är att ha två "korvar" i mun, sticker bettet ut mycket då är det för långt :)

2012-09-08 @ 10:36:33
URL: http://satilaryttaren.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0