lissegotze

Jag är inte för sporrar, jag vill inte rida med sporrar. Men om man kan använda dom "rätt" är det då okej att använda dom? 

Inte på honom utan på mig själv för att jag inte är tillräcklig duktig för att kunna lasta honom. Men det är när jag tänker efter inte så konstigt då jag aldrig lärt mig hur man ska lasta eller har haft någon som guidar mig, jag har liksom bara lastat kvicken 6 gånger innan.

Det känns surt såklart då jag fixat allting, tid på kliniken, pratat med hans ägare,  hyrt transport, det ända som inte ville funka var att han gick in, haha komiskt om man tänker efter. 

Men nu får jag helt enkelt bygga upp en ny plan, men just nu ska vi bara ta det lugnt och umgås igen utan att behöva tänka på lastningen. 

Imorgon planerar jag på att faktiskt rida en liten snutt på volten. 

Jag har inte velat rida nu för att jag har känt att jag vill iväg först men det betyder inte att han INTE går att rida. Jag har sett att han är väldigt pigg och glad nu, rör sig väldigt bra också så jag vet att han är redo, men ni vet när man bygger upp en plan , då vill man gärna följa den. I detta fall sprack den och då är det en ny plan nu som gäller vilket kommer innehålla lättare ridning, kul! 

Schatal var villig x-antal gånger men sen blev han bara apatisk och då visste inte jag vad jag skulle göra. Han gick in säkert 15 gånger och kunde stå stilla där inne i några sekunder men det var aldrig läge att stänga luckan och dra iväg. 

Jag valde att avsluta allt efter 40 min då jag var så pass besviken på mig själv att jag inte lyssnat till att han inte är redo och det blev lite mer som om att jag tvingade in honom. 

Förhoppningsvis lär jag mig något av detta och får be en kunnig komma och hjälpa mig för jag är inte tillräcklig när det kommer till lastningen vilket känns piss men vad ska man göra? Får träna träna och träna... 

Här har ni lunchen 

Han liksom väntar lite tills man säger " hej killarna" och då ger han 99% av gångerna ett litet gnägg tillbaka. 

Även kvicken kan göra det ibland men Schatal som sagt varje dag, då blir man lycklig i hela kroppen. 

Kvicken är en sådan underbart engagerad häst när det kommer till ridningen, han har en sådan bjudning att det räcker över till 10 hästar till. Jag kan inte komma på senast när vi hade ett dåligt pass tillsammans i ridningen.

Det är verkligen som om att jag hittat min "perfect match". Jag kommer nog aldrig hitta någon som honom som jag kommer klicka med så mycket. Jag går alltid in med en positiv inställning när jag ska rida honom. Det är så kul också för Kvicken är ALLTID positiv när man rider. Öronen är alltid framåt, han är uppmärksam på röst och kroppspråk och vill alltid göra rätt och det kan jag inte tacka honom nog för!

 

En liten video på longeringen. Här var han lite okoncentrerad för ni kanske hör barnfamiljen som går någonstans ?

Måste verkligen skriva av mig här nu. Jag kommer nog att gå emot min egna syn på hur det ska gå till vid lastning. Jag vet att jag ska lyssna till hästen om den vill gå in eller inte och alla punkter utöver det, men jag kommer att bli tvungen att kanske behöva gå emot det. 

 

Jag har lasttränat Schatal 3? gånger tidigare, men då har vi aldrig stängt bakluckan eller gjort något drastiskt, inte åkt iväg med honom eller så, jag ville ta det lugnt.

Men nu efter att han såg ut sådär i hagen för cirka 1 månad sedan nu så känner jag att vi måste iväg till kliniken för att göra en undersökning. Eftersom att jag inte har en egen transport så har jag inte heller haft chansen att lastträna något mer, det jag försöker säga är alltså att på onsdag ska han in, kunna stå med stängd bom och dessutom kunna åka 20-25 min till kliniken. 

 

Mår jag dåligt över detta? JA. Sen vet jag inte alls hur han kommer vara vid denna lastning då jag känt att han faktiskt har varit rätt stabil vid transporten dom gångerna jag tränat med honom men den här gången är det lite mer att vi "måste" iväg och det känns inte bra för mig att känna det där "nu måste Schatal gå in i transporten för att åka iväg", det går emot mitt tänk. 

 

Men jag har övervägt, är det inte bättre att vi faktiskt får det här gjort så att jag verkligen vet vad som är fel på honom/inte fel och dessutom kunna lägga upp träning m.m basserat på vad kliniken säger, istället för att gå runt ovetandes, ja vem vet hur länge. 

 

Men som jag säger, det här TAR EMOT i mitt hjärta en gnutta men å andra sidan försöker jag verkligen tänka positivt och känna att" jo men Schatal är redo för detta, han klarar av det" m.m. 

 

Jag får helt enkelt uppdatera er här på bloggen och ni får tycka jätte illa om mig den här gången men jag vill verkligen att han ska få en utredning. :(

 

 

Min data krånglar som fan nu igen så måste sitta inne på mammas och göra allting, aja så länge allt kommer upp här som jag vill!

 

---

Idag pallrade jag mig till stallet så att jag var där till klockan 1. Bella mötte upp mig då för att fota och filma lite när jag longerade Schatal samt red Kvicken lite!
Filmerna finns men eftersom att jag inte har min egna data nu och ska iväg så kanske jag inte kommer hinna ladda upp dom här idag, får se hur lång tid youtube tar på sig att ladda upp en video. Helst av allt skulle jag vilja ladda upp dom flesta filmerna tillsammans men eventuellt laddar jag upp 1 idag om den hinner blir klar så att ni får lite annat än bara bilder, beror på hur lång tid det här inlägget tar att göra :)

 

Schatal var lite okoncentrerad men gick helt okej idag, volten var rätt hård så det blev lite mer joggarbete för både han och Kvicken, man vill ju inte sprutta på i full fart på halmark... 

 

Sitter och tänker lite på hjälptyglar osv. Jag tänker på vad jag faktiskt vill skriva om och så ploppade en fråga upp i mitt huvud. 
Det är lätt för mig att sitta och säga "nej men jag tycker faktiskt inte om bett, snoddar, gramaner, martingaler m.m" och sedan inte tänka mer på det förutom att jag själv tycker att det är inte riktigt är min grej. 

Men så kom jag och tänka på, vill inte du också det? Vill inte du också sträva efter att kunna rida med så lite utrustning som möjligt på hästen? Eller känner du att du måste ha alla dessa grejer för att klara av att rida eller hur ligger det till liksom? 

Bara en tanke som kom upp. 

 

Jag tog in hästarna idag bara och borstade lite med Bella, orkade verkligen inte åka dit på dagen och göra något speciellt, får ta igen det imorgon istället! 

På onsdag ska vi ju iväg med Schatal till kliniken vilket innebär att jag faktiskt måste lasta honom, berättar mer om det i ett annat inlägg :)

Men förvänta er inlägg imorgon för då är jag igång igen :)

 En länk för att få se lite live av Kicken och Schatal i stallet! 

Inget speciellt men kan vara kul att se live ibland! 

Jag läste en gång på equiss.se att hennes pojkvän hade frågat " varför binder man upp hästarna, är inte det lite konstig?" Och hon hade tyckt att han var dum i huvudet som frågat det, men till slut hade hon tänkt efter och ba: ja varför har man dom egentligen spända mellan två linor? 

Och det satte spår i mina handlingar och nu försöker jag ytterst sällan att spänna upp killarna i stallgången, dom får vara fria men det kan ta ett tag för dom att faktiskt stå kvar på samma plats. 

Schatals boxdörr brukar jag stänga bara för att markera att jag vill att han gärna får stå med mig här ute nu. 

Såhär kan det se ut till en början: 

Jag är 18 år idag, fyller 19 den 14 Januari. Kvicken är 21 och fyller 22 i maj? år 2014 samt att jag slutade att rida på Vallentuna Ridskola sommaren 2013 och har fått en ny häst att ta hand om sedan i somras, valack född 01, arab och hans namn är Schatal! 

Ska försöka ändra den informationenem har ingen aning om hur man gör? 

Förut var en duktig hästmänniska för mig som rider bra och är modig. 

Visst hade jag alltid någon sorts avsky för ryttare som slet i hästens mun, piskade den mot ett hinder men det var även då ingen bra ryttare för mig. 

En bra ryttare för mig var en som var "snäll" mot sin häst, red dressyr eller hoppning och det såg ruskigt bra ut.

Idag däremot är en bra hästmänniska för mig något helt annat. 

En bra hästmänniska är en sådan som läser av sin häst, observerar vad den tycker om och inte tycker om. Tycker den inte om att galoppera? Tvinga den då inte. Tycker den inte om att hoppa? Hoppa då inte. Det är så lätt att se vad hästen samtycker med och inte samtycker med ändå ignoerar dom flesta av oss just dom bitarna, att lyssna på hästen. 

Det handlar inte längre om att rida de allra högsta klasserna i hoppning eller dressyr, det handlar inte om att du är en BRA ryttare som kan få din häst att piaffa med ett kandar i munnen, det handlar om att du kan göra det utan någon som helst utrustning, i frihet. 

Det är en bra hästmänniska för mig och jag kommer förevigt att respektera en sådan framför en OS-medaljör i dressyr. 

 

Idag longerar jag som på bilden under första bilden, med grimma och longerinslina. Jag har insett att NEJ jag behöver inte alla dessa onödiga hjälpmedel för att min häst ska jobba rätt. Här ger jag även hästen chansen att få hitta dit själv utan onödigt krimskrams som snodd. 

För ett tag sedan mådde jag inte bra, psykiskt. Jag kände mig inte tillräcklig började lyssna på helt annan musik än vad jag var van vid, jag förändrades och gick in i en mörk period. Den här tiden gick det inte så bra med hästarna heller, jag la inte ner någon energi alla på det och i den perioden hade jag inte heller upptäckt NH.

Idag mår jag sjukt bra, och jag hoppas av hela mitt hjärta att den energin smittar av sig när jag och hästarna är tillsammans. Har ni märkt när ni kommer till stallet och liksom är som en zombie ? Kvicken blir iallfall skit sur på mig då och nafsar och Schatal blir stressad.

MEN när jag glider in i stallet med glädje och ett visst lugn så är det 2 andra hästar jag har framför mig. Dom är positiva och vill vara med och kolla allt jag gör och villiga att arbeta det är en sådan känsla som man måste ha varit med om för att förstå. 

Känn av nästa gång du ska till stallet innan du kommer dit, är jag lugn, är jag taggad, är jag arg, är jag sur, är jag harmonisk ? Osv. Tänk sedan på hur hästen beter sig runt dig i alla dessa olika sinnesstämningar, det kommer att göra stor nytta kan jag lova. 

Funderade över varför min statistik har gått upp sen igår dagen, och så ser jag att självaste http://baraelvira.se/ har lagt upp detta inlägg http://baraelvira.se/2013/november/anledningen-till-varfor-jag-bloggar.html#comment

 

Mitt hjärta hoppade faktiskt ett extra slag och jag blev ruskigt glad över att hon uppskattade det inlägget för det är verkligen skrivet från hjärtat. 

 

Hon är den som har ändrat min syn på hästar helt och hållet och det är jag evigt tacksam för!

 

Läste nyss detta inlägg på den här bloggen : 

http://vivanolivia.blogg.se/2013/august/hovvard-2.html#comment

 

Fick tips om den av anonym och ska absolut läsa om det flera gånger för att förstå, hovens område tycker jag är svår att förstå mig på men nu ska jag verkligen bredda min kunskap inom detta område för att det är kul och för att det är det som är bäst för hästen, riktigt kul.

Om ni inte har hängt med på bloggen här tidigare så slänger jag upp lite om hur läget har sett ut förut och hur det ser ut nu. 

 

Kvicken har stått i ett litet stall hela livet (dvs det han även står i nu) men någonstans i Januri 2013 flyttade jag honom till ett stort stall cirka 10 min med bil ifrån där jag bor ( och även där stallet står) pga olika anledningar. Och väl där fick jag smaka på hur det var att stå i ett sådant stort stall istället för ett litet stall. Nu är vi dock tillbaka i lilla stallet på 3 boxar därav 2 av dom används av Schatal och Kvicken. 

 

Det som var kul i det stora stallet var att ha så mycket olika hästar runt omkring sig då det fanns islandshästar, shettisar, stora hästar, ponnyer m.m. Det var även kul till en början att ha människor omkring sig som var hästkunniga samt trevliga, men den åsikten ändrades efter tag, haha. 

När jag stod i stora stallet fick man verkligen se en ny värld, jag har alltid vetat att snack går omkring i större stall men fan vad irriterande det var, speciellt för en sådan som mig som inte kan hålla käften utan måste ge svar på tal om jag känner att personen i sig har fel eller bara är allmänt puckad, ursäkta ordvalet. 

 

 

Det blev konflikter om hurvida jag red Schatal, hurvida Kvicken betedde sig i hagen, hur mycket mat hästen fick m.m. + att ägaren till hela stallet endast satt inne i sitt hus och inte gjorde ett piss. Valackhagen på typ 10? hästar var katastrof, hagen var sönder, stona stod bredvid dom och en jävla massa rivalitet uppstod, speciellt mellan Kvicken och en annan av hästarna. 
Många påstod bakom min rygg att allt var Kvickens fel och att han minsan inte kan bete sig osv, men jag såg ett helt annat problem. 

 

Kvicken gillade damerna väldigt mycket, likaså gjorde en yngre häst, dom två kom i konflikt en massa gånger och många ansåg när dom pratade mig att det var andra hästen som betede sig fel, men bakom min rygg fick jag höra av andra personer att Kvicken var den dom ville ha bort ur hagen. 

 

SJÄLVKLART stod jag upp för Kvicken men insåg att han också gjorde fel, men vad fan ska man göra liksom? Det är hästar vi pratar om. Som tur var hade jag bra kontakt men kvinnan som ägde den andra hästen så vi 2 höll oss alltid på god fot. 

 

Med detta sagt vill jag säga att konflikter uppstår på stort stall och det gör det inte i det lilla som jag står i nu. 

 

DÄRFÖR rekommenderar jag absolut att stå i ett litet stall, fan vad skönt det är. 

Kvicken blev även väldigt mager och jag insåg där på våren att jag vill inte stå här längre, jag vill hem igen för det här stallet kommer aldrig blir ett hem för varken mig eller Kvicken, så vi drog hem 7 dagar sedan och fick Schatal med oss som var Kvickens box kompis, tänk så bra det kan bli ändå, lycklig. 

 

 

 

Ojojoj vad mycket inlägg man har läst om hur vida tjocka täcken man ska ha på hästen vs inte ha på hästen. 
Tänkte ta upp min åsikt i detta. 

 

Jag är en individ som kör på magkänsla, jag planerar aldrig att okej, nu ska min häst ha det här täcket för att det är -10 ute osv.

Farmor är den som släpper ut hästarna på morgonen och sätter på dom täcken och jag litar på hennes omdöme. De senaste veckorna när det har legat på 10-2 grader har vi bara på dom regntäcke ute i och med att dom rullar sig så förbaskat mycket. Sen har jag bara 2 andra tecken som är lite tjockare och till för vintern när det ligger runt -5-20. 

 

Jag som tänker mer vad som ligger i hästensnatur är att inte ha täcken alls, men man måste ta till vara på att både Schatal och Kvicken har täcken på sig och har haft det hela livet, så varför skulle jag välja att denna vinter inte ha täcken på dom? Jovisst, en förändring är aldrig fel men Kvicken som är 21 år nu (gammal gubbe) behöver möjligtvis det där tjockare täcket lite mer än vad Schatal behöver för att hålla sina leder varma och hållbara. Schatal däremot är van att inte ha jätte tjocka täcken på sig och kan till och med gå utan, det är ett val som är upp till mig och farmor. 

 

I övrigt tycker jag att man kan lägga ner den här heta debatten då ALLA kommer att ha olika tjocklekar på sina täcken, sen kan jag tycka att ha ett termo täcke redan nu är väl att överdriva men det är endast min åsikt. 

 

Jag har inte jätte stor koll på hovar om jag får vara helt ärlig. Jag vet att vissa föredrar att ha skor och andra inte, men frågan är om det är smaksak eller vad som faktiskt ÄR bäst för hästen? 
Det är ingen fråga jag kan svara på själv och jag är inte heller 100% säker att någon annan kan ge mig ett svar som är värt att lita på till 100%. 

Kvicken och Schatal har skor både fram och bak nu men Schatal brukar endast ha fram på våren, sommaren och hösten, vintern när det är lite mer halkperiod så har han bak, bestämt av hans ägare vilket jag tycker är ett smart val. Jag tycker at Schatal har börjat röra sig mycket bättre nu när han fått skor på bak, och mycket väl kan det också vara så, men då skulle jag vilja se vad en människa som förespråkar att INTE ha skor på hästen tycker om det, skulle vara intressant. 

 

Bild från google

                                                                                            Jag kan iallfall säga att jag vet att det här inte är en bra hov. 

Första gången Isabelle red ut hade hon snodd på Kvicken samt bett, andra gången martingal och bett, tredje gången bara träns med bett och idag kände jag att hon var redo för att rida på det bettlösa. 

Jag känner att jag har chansen nu att forma Isabelle från den stilen som jag förespråkar vilket är att rida på bettlöst. Jag har även chansen att lära upp henne på det sättet som jag vill att hon ska vilket är NH-sättet i hanteringen, som jag tidigare sagt vet jag inte mycket om själva ridstilen NH! 

Jag vill alltså redan nu lära henne att det går lila bra att rida utan ett bett i munnen, vilket hon också tyckte att det var. 

Jag frågade henne vad skillnaden var enligt henne och hon svarade: "Jo men det känns som om att det är mycket mer stabilare när man texempel ska göra en halt för det känns inte som att något glider runt och stör i munnen, det är mer ett stabilt sätt."

Intressant va? Kul att höra en åsikt som kommer från någon som endast ridit 20 gånger? 

För mig är det lärorikt iallfall. 

Just nu håller jag på att lära min kompis Isabelle att rida. Hon är verkligen super villig att lära sig vilket gör det lättare för mig också att lära ut för hon tar till väldigt mycket information. 

 Hon började följa med i somras.

Saker hon inte kunde i somras:

* leda en häst

*sätta på grimma, träns, sadel

*rida, trava, ridalätt

*läsa hästens kroppspråk

*vad foder är

*rida utan att jag håller i hästen

Och en rad andra saker! 

Idag kan hon :

*leda hästar

* skritta, trava, Ridalätt samt rida själv

* läsa av hästens kroppsätt på en bra nivå 

*sadla, tränsa, sätta på grimma och fixa kvicken helt Själv

* och vet vad foder är

Det är extremt kul för mig att se en sådan drastisk utveckling och det är himla roligt att se hur snäll Kvicken är med henne, en riktig gentleman!

Tar upp i ett annat inlägg när jag sitter vid datan hur vi började och var vi är idag. 

Hon fick rida på Kvickis och jag longerade Schatal lite, det gick jätte bra och Bella lär sig jätte fort!:D

Iallfall God morgon på er, min dag är lite oklar än så länge, har 2 lektioner i skolan och slutar 2, förhoppningsvis tidigare än så! 

(RIM??)

Sen är tanken att jag och Isabelle ska dra oss till stallet, hon ska få rida på Kvicken och jag tänkte ta en promenad med Schatal! Sen har jag ingen aning om vad dagen har att erbjuda, förhoppningsvis lite sömn, hehe.. 

Bara jag som alltid tänker att jag vill gå hem och sova efter skolan innan jag gått upp på morgonen? 

 

Det går inge tvivel om det. Jag har alltid älskat hästar oavsätt om det är en islänning,travare,shetlandsponny,halvblod,fullblod m.m, häst som häst, skulle kunna äga vilken som helst. 

 

Men har någonsin ifrågasatt om du hanterar den på rätt sätt? Om inte så är det dax att göra det nu. 

 

Jag kan bli inspererad av dig- om jag tycker att du är sjysst i din hästhantering.

 

Jag skrev tidigare att jag inte riktigt stödjer dressyren på samma sätt som jag gjorde förut, men det betyder inte att jag avskyr den för det, det är bara det att jag väljer att inte rida så längre.Jag vill däremot rida på ett mer avslappnat och harmoniskt sätt, och för mig är inte riktigt dressyren det, men det är såklart egen åsikt. Jag har aldrig riktigt varit en hoppryttare även fast jag ställt upp i många hopptävlingar och hoppat väldigt mycket för att det är skoj, men det är inget såhär nu jag känner att jag någonsin kommer att satsa på. 

För att komma in i ett nytt tänk (iallfall för mig) så behövde jag verkligen sätta mig in i det tänket till 100%, det gick inte för mig att vara lite halvdan. Jag behövde gå in i NHrollen på fullaste allvar och ta reda på vad det är jag inte tycker om dressyren,hoppningen,fälttävlan,bett,hagtider,uppstallning m.m Och nu ligger jag på en hyfsad nivå på vad jag känner inför allt detta, därför blir det enklare för mig att acceptera vad just du tycker och tänker också. 

 

Dock kan jag tycka att det här blir lite dubbel åsiker från min sida, men i grund och botten vill jag faktiskt inte smutskasta eller döma någon så hårt, jag vill bara visa att det finns en bättre väg att gå, det fick jag bevisat för mig själv. 
Därför kan det bli lite dubbla åsiker här på bloggen ibland för jag vill gärna inte att folk ska piska sina hästar när det inte går framåt, jag vill inte att man ska rycka tag i hästensmun, men jag vill samtidigt inte få det att låta som om att, det är NH som gäller och inget annat. 

Jag är öppen för åsikter och tankar, men sen är det även min uppgift som hästägare att välja det som jag vill lära ut och det jag vill föra vidare på min hästar, och det kommer endast vara den vettigaste hanteringen. 

 

 

 

 

 

Nu på senaste har jag verkligen känt att jag vill blogga, och inte bara om hur dagen var i stallet med Kvicken och Schatal. Sjäkvlart kan det bli lite långtråkigt att läsa mina inlägg om hur dagen var i stallet men det är ungefär det jag har att skriva om killarna eftersom att jag inte tränar för tränare, sällan har någon med mig som fotar och filmar, men det kanske det ska bli ändring på eller vad säger ni? 

 

Många som har häst och bloggar har oftast mycket att skriva om hur det gick att träna för att marioteten tränar för tränare men jag gör inte det, och det kan man tycka vad man vill om men jag förklarar lite. 
Jag har valt att inte träna för tränare med någon av hästarna, förra året var jag med på några hopplektioner med Kvicken och det var kul, men jag vill träna på helt andra villkor nu, dvs hitta en westerntränare, NH-tränare eller Akademisk ridkonstlärare, och för mig är det nytt och vet inte riktigt vart jag ska börja. 

 

MEN just nu känner jag att jag klarar mig utan tränare, Kvicken har jag tränat dressyr på några gånger för tränare men aldrig regelbundet och det har gått bra men annars har han och jag fått lära känna varandra på helt egenhand vilket jag tycker har funkat väldigt bra. Likadant med Schatal, vi får lära känna varandra både från ryggen och marken utan tränare, det funkar helt okej det med men på honom skulle det vara lite mer aktuellt att träna för tränare då han är lite knepig i ridning. 

Jag tar studenten nu i Juni 2014 och har lite tankar i huvudet som jag vill ska uppfyllas, dvs lägga ner mer tid på hästarna och verkligen spendera timmar med dom och träna och lära känna dom bättre än vad jag gör idag. Även fast jag har haft Kvicken i 5? år nu så finns det alltid saker kvar att lära, det är jag absolut öppen för. 

 

En fråga jag brukar ställa mig själv är, varför har jag ändrat min syn på hästar? Varför är jag inte kvar i mitt andra tänk?

Jag förlorade mig själv någon gång i Januari på ridskolan. Jag hade en magkänsla av att det är inte såhär det ska vara. 

Jag ska inte behöva piska en häst för att den ska gå framåt, jag ska inte behöva rida med kort-korta tyglar, jag ska inte behöva slå en häst så fort den visar obehag mot mig, såklart var det något jag inte visste då. 
Jag har iof alltid varit ganska lätt i min hästhantering, jag har alltid ridit mjukt osv men jag har aldrig riktigt frågat mig själv varför, som jag gör nu. 

 

När jag gick in och läste baraelvira.se så ändrades min syn på förhållandet till hästen något extremt och det är där jag är idag. 

 

JA, det var mycket lättare att inte behöva ta till vara på hästen behov och tänkande så som jag gör idag, idag tänker jag KONSTANT på varför Schatal inte vill galoppera och varför Kvicken är så sur i boxen, skillnaden är också att idag försöker jag göra något åt det, på ett SUNT sätt, dvs inte straffa hästen om den inte vill galoppera eller snärta till Kvicken när han tjuvbiter efter en, dom gör det av en anledning och det är det jag försöker sätta mig in i. 

 

Den här sorents av tänkande kan få min hjärna att koka över, det funkar inte att gå till stallet nästa dag och hoppa upp och rida Schatal och spöa på han tills han galopperar, det finns INTE i min värld längre. 
Jag måste alltid tänka efter en extra gång och analysera, och ja, det är jobbigt men ger så jävla bra resultat. 

 

Jag kan iallfall lägga mig i sängen med gott samvete varje kväll för att jag vet att jag tar hänsyn till hästen, och det är så mycket bättre än innan. 

 

 

Jag saknar inte ridskolan i sig, men jag saknar verkligen några ponnyer där ifrån. 

Jag hade 2 st favoriter som heter Ludde och Twist, dom två kommer ALLTID att vara de ponnyerna som har satt spår i mitt hjärta, hur töntigt det än låter. 

 

Ludde och Twist kom till ridskolan ganska tätt in på varandra om jag minns rätt, jag började med ett rida Ludde, han var rätt svår att rida till en början och nu ska jag försöka att inte skriva som om att jag är den som förändrade Ludde men på något sätt tror jag det, och det är jag inte rädd för att skriva. Ludde och jag passade som handen i handsken, han var oerhört hård att rida till en början men ack så mjuk han blev efter någon månad på ridskolan, gud vad jag älskade att rida honom. Även om jag inte stödjer själva "dressyren" i sig längre så hade vi en magisk känsla med varandra, inte den känslan jag hade strävat efter idag men vi hade det. 
Han var den där vita springaren som jag alltid drömt om. 

 

 

Har ni läst detta inlägg?

 

I det inlägget får man se prov på hur Corvara beter sig. Jag har följt Tyras blogg ett bra tag nu och känner väldigt upp och ner för henne. Hon är en väldigt modig ryttare och jag skulle inte ens få för mig att hoppa upp på Corvara, se bilderna i hennes inlägg. 

Många av Tyras fraser tycker jag inte om så som att "Jag vann iallfall och det var viktigtast." 

 

Corvara är en unghäst, och jag känner inte henne överhuvudtaget förutom lite bilder och förklaringar från Tyra, MEN jag tycker Tyra måste lära sig att se bortom att "Corvara är en unghäst och unghästar beter sig sådär", för jag har själv fått smaka på den där medicinen när hästen inte har någon framåtbjudning m.m, dvs Schatal. 

 

Det gäller verkligen att se bortom att det är en unghäst i detta fall känner jag, är det verkligen normalt att en frisk och kry häst som är nöjd med sin ryttare på ryggen håller på sådär, oavsätt om det är nytt ställe eller inte. 

 

Vet inte riktigt vad jag ville få fram med detta inlägg men det här var lite små tankar som kom upp i mitt huvud, försöker att ha överseende med att hela situationen var ny för hästen men det känns inte riktigt rätt. 

 

Ska berätta om en häst i ett annat inlägg som kanske förklarar mer varför mina tankar kom igång. 

 

Var inne på ponnysanning och kollade lite, hittade detta inlägg som dom lagt upp 

 

 

Gå in och läs det för det är absolut rätt enligt mitt tycke.

Han är jätte trevlig och kan stå och snacka i timmar så det blev lite trevligt snack med honom !

Detta betydde stallet direkt efter att jag gått upp ur sängen, kom iväg vid halv 12! 

Tycker det är så himla skönt att komma till stallet mitt på dagen, för annars ligger man bara och degar liksom, skönt det med men inte lika härligt som att vara i stallet en förmiddag! 

Jag började med att Longera Schatal på volten. Han var rätt uppstressad för alla barn på skolan var ute och lekte, det var väldigt spännande att kolla på... Men han fick ett sjukt fint steg och jag fick se att han var väldigt pigg och hade mycket energi, hehe! 

Han blev även ruskigt svettig, najs!! 

Sen longerade jag Kvicken. Jag nämnde att han ramlade i hagen i förrigår och farmor sa idag att det hade sett så brutalt ut att hon trodde att hon skulle behöva ringa nödslakt,  shit... 

Men han såg väldigt bra ut i longeringen och var så himla gosig. 

Måste tillägga att han höll sig bakom mig på vägen till volten och på vägen hem, shit vilka framsteg. 

Här kommer bevis:

Lägger upp fler bilder från dagen i ett annat inlägg! 

men nu måste jag även få ur mig det här. 

 

Jag kan låta hård och att" jag skiter i vad du har att säga för det är min åsikter som gäller", och absolut är det inte så. 
Jag lyssnar gärna på vad du har att säga, du kanske till och med kan få mig att förstå varför det kan vara bra att rida med ett bett exempelvis? 
Jag själv litar 90% på mig själv när jag rider på bett, men det är inte riktigt tillräckligt för att jag vill rida på bett. 

Som ni ser i min header så har jag en bild när jag rider på bett, men headern är några månade gammal nu och jag har helt enkelt ändrat åsikter sedan den tiden. Nu tycker jag att bilden är helt ok fin men hade varit mycket bättre utan den där bettringen i bild. 

 

Jag kan rida ett en häst med bett, men då får jag lita på att jag gör det med en fin hand, dvs inte rycker eller sliter i hästens mun, sågar ner den i form etc. Exempelvis när jag var ute och red islandshästen Kolfaxi.
Det här kanske låter lite extremt men jag såg att hästen hade bett i munnen och jag kände direkt, nej men, ska jag rida med det här? Fick lite dåligt samvete för hästens skull att jag skulle rida på den med bett, men gjorde det ändå. 

 

Hela den turen red jag på långa tyglar och inga krav.
Ofta när en ny ryttare hoppar upp på en häst så är det direkt ta i tyglana och ner i form med hjälp av hand och säte, (inte alla ryttare såklart) men jag vill inte göra så längre. Känner jag inte hästen för att kunna avgöra om jag vill rida den på bett eller inte så kommer jag att välja att rida den på längre tyglar istället för att "bevisa" att jag kan få ner den här i form,det är inte allt som betyder. 

 

Hoppas ni förstår vad jag menar med detta, blir som sagt lite luddigt ibland. 

 

 

 

 

Är din åsikt lika mycket värd som min åsikt? 
Klart den är om den är lika vettig som min. 

 

Märker ni vilket humör jag är på? Det här är en sida av mig och jag tänker inte hålla tillbaka den, ska vara mer personlig. 

 

Jag lyssnar gärna på din åsikt för att jag vet att DU oftast har något vettigt att säga, om jag inte håller med dig alls så kan vi sluta konversationen här och nu, för din åsikt är lika stark som min och vi kan inte kompromissa eller komma överrens om något för den delen, därför diskuterar vi inte detta med varandra. 

Förstår ni vad jag menar? Det här är oftast det jag försöker att utgå ifrån. Jag kan bli väldigt hetlevererad i såna diskussioner, det kan vara allt från hästar till "harry potter äger skiten ur twilight". 
Ni vet, i såna diskussioner finns det ingen fakta, iallfall inte i "harry potter äger skiten ur twilight", det är smaksak medans hästar är baserat mycket på fakta men även mycket på vad vi lärt oss från människor allmänt. 

 

I hästdiskussioner är jag oftast neutral, om jag verkligen inte står för något vilket jag gör idag. 

 

Lite personliga tankar från mig,  man kan tycka vad jag vill men jag står för en sund hästhållning och kan säga med handen på hjärtat att NH har hjälpt mig en hel del med detta. Är jag NH expert ? Nej förfan, jag har bara lite grunder som hjälper mig att klara av vardagen med mina hästar på ett harmonsikt sett. 
Blir jag stressad och tappar tålamodet ibland? Ja, men inte lika ofta som förut och jag tar aldrig någonsin ut det på mina hästar längre utan slänger en stövel i ansiktet på mig själv istället, funkar bra det. 

 

 

 

Hmm, frågan är om den här rubriken är så himla bra för mig att gräva djupare i, gör ett försök. 

 

I mitt liv har jag fått höra, du har fel, jag har rätt, relaterat till stallet. 
Om jag har sagt något har det varit lite skeptiskt, och jag ska säga varför. När jag rider, så tänker jag aldrig på teknik, jag rider alltid på känsla och därför kan det vara väldigt svårt för mig att både skriva och prata om teknik som händer uppe på hästryggen. 
" Bakbenen ska vara under hästen för att den ska jobba med ryggen, man gör en skänkelvikning för att få hästen lösgjord" osv.... Det här har aldrig varit min styrka. 

 

Men vad är då det bättre av dom, att kunna snacka skit bra teknik och kanske rida lite sämre, eller att rida med känsla och inte kunna snacka teknik? 
Min ridlärare sa till mig förut, " om du lär dig att prata tekniridning så kommer du att bli en mycket bättre ryttare". 
Håller jag med? Svårt att säga, men ska försöka göra en rimlig förklaring på hur jag ställer mig till dessa 2 frågor. 

 

För mig är absolut känslan där uppe viktigare att känna än att kunna snacka om tekniken, det är för att jag alltid har fungerat på det viset. Finns det något värre än de som pratar som om att de kan så fruktansvärt mycket och så visar det sig att dom inte ens kan utföra 50% av det på hästryggen? Usch... 

 

Men det stämmer säkert även till viss del också att man rider bättre om man kan snacka tekniken i och med att du kan tänka samtidigt som du rider. 
MEN det beror nog också på hur länge du faktiskt ridit på känsla och hur länge du ridit på teknik. 
Visst låter det jävligt proffisgt om du kan snacka i timmar om hur hästen fungerar när den gör en sluta och en öppna men det gör dig inte till en bättre ryttare utan till en besserwisser. 

 

Låter det här helt jävla orimligt för dig så är du antagligen en teknikryttare, no hate. 

 

 

 

Jag är opersonlig här på bloggen, jag vet. Jag ska berätta varför. 

Till att börja med säger jag att jag vet vad som krävs för att få en blogg att rulla på allra bästa sätt, mycket bilder, mycket åsikter, mycket personlighet, och ja, jag kan göra allt det där, men varför? 

Varför ska jag blotta hela mig själv här på bloggen och varför ska jag anta att ni läser det? Ens personlighet är en sak att visa, jag visar kanske 50% av min personlighet här, men att skriva om allt man känner och tycker är väldigt krävande och jag vill inte att alla ska veta EXAKT vem jag är, det ska vara mysterium i det hela. 

Där har ni en del av svaret till varför jag kan verka som opersonlig. 

Vad har jag för mål med hästarna/hästar överhuvudtaget? Mitt mål just nu är att Schatal ska må bra. Sen efter att han gör det (håller tummarna) så ska jag absolut försöka mig på lite western. 
När jag var och kollade på Ida och Fredriks gård så fick jag chansen att kolla när de tränade för en westernryttare, shit vad kul det var. 
Jag pratade med henne efteråt och fick en inblick hur westernlivet faktiskt är, vad western går ut på. När hon berättat en del om själva ridningen så föll jag pladask, det är det jag ska göra, iallfall FÖRSÖKA göra. 

 

Hur ska jag då komma dit? Först och främst ska jag gå ut skolan den 6 Juni. JA, mina betyg suger, många F (lite personligt fick jag in där, check), så jag har inga förväntingar ALLS på att få något högt uppsatt jobb osv, min plan är att isåfall jobba med något jag älskar, och det är hästar. 

 

Jag ser inte mig själv jobba på ett dressyrstall längre, eller ett hoppstall för den delen, utan isåfall någon typ av ranch. Jag vet att det här låter väldigt flummigt osv i och med att jag inte ens testat på western än, men 90 %av mig tror att det är det jag ska göra nu, fan vad häftigt det skulle vara. 

 

 

Lite mer personlig info. Möjligtvis, bara MÖJLIGTVIS, kanske kommer jag att flytta till Ida och Fredriks gård efter studenten, och självklart tar jag med mig båda hästarna då. Känns fel att sitta och spåna ut det här bloggen i och med att det inte ens är 5 % säkert, men jag vill skriva ut det för att jag hoppas på det, jag hoppas att jag kommer att kunna flytta dit ett litet tag för att känna på hur det verkligen är att bo på en gård. 

 

Som sagt, jag är ingen stjärna i skolan och vet att jag med stor sannolikhet inte kommer att jobba som någon mäktig advokat med 100 000 i lön i månaden om inte mer, MEN  då vill jag kunna leva på en gård med massa djur och försörja mig, vilken dröm va.... 

 

Nu fick ni en inblick lite i mitt liv, och vad min dröm är, hoppas det uppskattas och inte blir för tråkigt att läsa då jag är rätt bra på att skriva extremt långa inlägg. 

 

 

 

 

 

Kollar tillbaka på bilder från i somras och bara njuter, vill verkligen bara upp och rida ett litet pass, men vågar inte förrens han är kollad på...

Jag har förövrigt bokat tid den 27/11 för en hel koll på ATGkliniken i Täby, verkligen bara gå till botten med vad som är fel nu och inte fel. 

Känns väldigt bra att få det gjort så att jag kan lägga upp planering för ridning etc, fast förbereder mig på det värsta, kan alltid finnas en chans att det kanske inte är relevant längre... 

Kvicke hade förövrigt ramlat ganska brutalt i hagen idag, farmor hade sett honom springa ner för backen och voltat och rullat bland stenarna, men han såg okej ut efteråt så ska dit vid halv 8 nu med mamma och kolla på honom, blir väl vila för honom i 2 dagar nu eller något, typiskt... 

Den ligger vid Enköping och det tog cirka 55 får oss att åka dit, men det kändes mycket närmare att åka för det är bara igenom Upplands Väsby, ut på E18 och sen av vid Grillby så är man nästan framme! 

Gården var super duper fin och deras 2 nya hästar hade även kommit , en b-ponny som är deras barna och så deras Quater sto Jackie! 

Här kommer en suddig bild:

B-ponnyn Tarzan!

Han fick nya skor både fram och bak nu för han brukar ha det under vinter perioden, kan vara bra nu också för att han ska bli lite stadigare på "hoven" och inte glida iväg och skada sig på nytt!

Vet att skor-debatten är ganska stor nu om man "ska" ha skor eller inte men jag har inte riktigt något att säga på den fronten för är inte jätte uppdaterad , allt jag vet är att Schatal inte kunde ridas på halmark för att han gled runt som en liten Bambi, då har jag hellre skor om det nu visar sig att han kan ridas på i vinter! 

Testade ett lite tjockare vintertäcke på homom också i storlek 155 och set satt helt okej, lite stort men bättre än för litet! 

Det var bara att sätta sig på tåget hem igen, lyckligtvis tar det bara 5 minuter allt som allt att komma hem, haha!

Passade på att dra till stallet klockan 12 för att rida kicken när det fortfarande var ljust ute.

Han var riktigt fin idag och avslappnad, varje gång jag ger mig på ett lösgörande ridpass med honom så vet jag att shit, det är såhär det ska kännas! 

Imorgon bär det av till Enköping med mamma för vi ska åka och hälsa på Ida och Fredrik (schatals ägare) för dom bor nämligen där nu på en hästgård, jätte kul ska det bli! Sen på kvällen blir det att fira jocko som blev 18 förra söndagen, wiho!!

Ärligt, hästarna går ut vid klockan halv 10 varje dag. Nu när det är mörkt så fort ute och efter den där händelsen med Schatal i hagen så var farmors råd att ta in dom lite tidigare så att det iallfall fortfarande är lite ljust ute fortfarande. 

 

Jag har gjort det i cirka en vecka nu men så kom jag på att, varför spelar det någon roll? Jag ser mycket hellre att dom är ute till klockan sju även fast det är bäcksvart ute då än att ta in dom vid 3-4 och sedan stå inne hela natten, det håller inte för mig. 

 

Jag accepterar absolut andras åsikter om detta med hagtid i hagen men för mig är det inte och kommer aldrig bli sunt för en häst att stå ute i så få timmar om dagen. Då rider jag hellre i mörkret och mår bra av att de faktiskt varit ute i cirka 9 timmar och kan släcka med gott samvete vid klockan 8-9. Sedan på helgerna kan jag vara där på dagen och och rida vid 1 och släppa ut dom igen, men på vardagarna får jag planera lite mer för att det ska bli rättvist för dom. 
Sen kan jag säga att det alltid står vid grinden klockan 6-7 och vill komma in men det är nog ändast för att dom vet att maten vankas, eller för att dom vill träffa mig hahaha. 

Men, varför jag tog upp detta var för att jag och mamma hade en liten diskussion om detta igår. Mamma om du läser detta så var lugn, måste bara ge det hela ett perspektiv. 

Hon kommer in till mig vid 3-4 och frågar, ska du inte åka och ta in hästarna nu ? Och mitt svar blir ganska så snabbt, nej, varför ska jag göra det nu för? Mamma ger ett svar som lyder, jo men dom ser väl inte så bra i mörkret?
Jag kände direkt då, hästar ser bättre i mörkret än vad jag gör iallfall, och nej förfan, ska man börja hålla på på det viset så vet jag ingenting längre. Hästarna mår bättre av att vara ute i några timmar till än att stå inne i en box x antal fler timmar än vad dom redan gör, så fuck it, nu får dom vara ute tills klockan 7 och så får jag rida när det är bäcksvart, WISH ME GOOD LUCK. 

 

Fan, skrev ett känslomässigt inlägg men kunde verkligen inte publicera det, kändes inte rätt... 
Så himla synd att jag ska kunna skriva ut en hel jävla A4 med ord om känslor och sen inte ens kunna trycka på en liten knapp vid namnet publicera -.- 
Jaja, någon annan dag kanske... 

 

Fan vad segt det är, har ingen hjärna på morgonen kan man säga, orkar inte tänka klart haha! 

Hästarna mår bra nu och funderar på att åka iväg med Schatal snart till kliniken för att kolla upp vad som är fel på han, för något är det.

Kvicken har gått lite lättare ridpass hela veckan och Schatal har gått promenader, sen har det faktiskt inte hänt så mycket mer.

I lördags var jag iof på halloweenfest, det var skoj!