lissegotze

Det var lite nervöst med alla bilar,människor och all annan rörelse som pågick men han är faktiskt väldigt duktig på att inte stressa upp sig! Han kikar väldigt mycket på saker och tycker det är spännande men sällan han flippar och vill fly, det känns jätte skönt.

Även fast han kan gå och kika åt vänster eller höger så lyssnar han på mig, stannar jag tvärt så gör han också det, han är med på vad jag gör även fast det händer mycket andra saker också! 

Internationella hopptävlingar och dressyrtävlingar, fälttävlan och säkert massa annat "roligt" som inkluderar hästar! Jag har sett att många lagt upp bilder på Facebook och Instagram på sina favvoryttare och det blir ju lite som att folk dyrkar dessa elitryttare. 

Men jag vet inte om någon känner som mig? Jag känner mig illa till mods faktiskt, jag känner inte riktigt om jag känner rätt. För jag känner nog inte det som ni känner för detta event, jag känner mig inte taggad inför sådant här längre, överhuvudtaget. 

Jag försöker hitta något positivt, jag försöker vara så positiv som möjligt. Jag tänkte att man kan köpa massa grejer i mässan och det är väl kul och positivt. Jag tänkte att många hästmänniskor samlas och har kul tillsammans. Jag tänkte att det är jätte många fina hästar att titta på. Men när jag satt och tänkte på detta så kom jag även på mig själv att inte tänka på något som är positivt för hästen.... 

Och här har vi nog väldigt delade meningar men ni vet att jag inte riktigt ser något positivt för hästen som har med tävling att göra. 

Hästens största önskan i världen är att få ha det fridfullt och harmoniskt, jag tror inte att hästen känner så inne i en stor arena med hundratals/tusentals människor.

Sen såg jag massa bilder från dressyren och hoppningen och aa vad ska jag säga, sorligt om man frågar mig. 

Jag har mycket förståelse för ridsporten i sig,jag vill inte döma ut någon på det sättet som folk kanske dömer ut det som jag håller på med, men det är mycket jag inte förstår heller. 

Jag vägrar bli instängd i mitt egna tänk och bojkotta resten av alla människor, men det som tar emot jävligt ibland är att se hästarna som får ta det vi utsätter dom för, då har jag lust att bojkotta alla men som sagt, jag vägrar. 

Jag följer en kille på youtube som heter Warwick Schiller, ni kanske har hört talas om homom förut? Eller så har ni inte det hehe. 

 

Men han lägger iallfall upp videosar med jämna mellanrum och jag tycker faktiskt att dom är rätt så bra. Han är en westernryttare med NHtänket i sig. 

 

Jag har inte sett tillräckligt av han för att kunna säga hur han är som hästmänniska, men lugn är iallfall ett ord som går att använda. Han gör säkert saker som jag inte stödjer också (råkade faktiskt komma över ett litet klipp när han tar spöet och slår det lite lätt på rumpan för att hästen bockade och det där är jag inte för). 

 

Men tycker att det här klippet är ganska bra faktiskt, han talar om varför han inte tycker att man ska "lyfta" hästens rygg under ridningen. Sen tycker jag att han förklarar det här med att hästen inte går bekvämt när man trycker in huvudet på den när den inte jobbar rätt, detta gör han vid 3:00. 

 

Ibland när jag tänker på umgänget med hästar känner jag att det verkligen är som att jag lever i en värld med många andra och resten lever i en annan värld. 

Det vi alla har gemensamt är hästar, men ibland känns det som för mig att that's it, vi har inget mer gemensamt än djuret i sig.

 

Jag vet att jag har satt många alternativ åt sidan för mina hästars skull och det är faktiskt inte alltid riktigt lätt då marioteten av människorna som håller på med hästar använder sig av redskap som jag personligen säger tvär nej till. Och i detta sammanhang så handlar det inte om att jag ska ha rätt eller fel, det har faktiskt ingenting med mig att göra, utan bara hästen. 

 

Med mina hästar är jag den mest osjälviska personen jag någonsin kommer att bli, jag månar mer om att dom aldrig ska ta skada än vad jag gör för mig själv. Det är för att jag vet att jag har ett alternativ, jag har en röst som kan fyllas ut med ord men hästen har inte det, hästen har bara sina egna signaler som vi människor måste lära oss att uppfatta. 

 

Jag ogillar inte bett för min egna skull, jag ogillar dom för min hästsskull, vet ni hur mycket det begrännsar mig att inte vilja rida med bett? Jo som fan då marioteten av hästägare rider med bett, hur jobbigt tror ni inte att det är för mig att behöva säga att "nej, jag avstår helst från att rida då", och inte bara det, jag kan få det att framstå som att personen som rider på bett är någon jävlig människa medans det inte är alls det jag menar. 

 

MEN jag är villig att göra allt detta för mina hästar och för någons annans häst, jag kan bara inte skita i allt jag läst om riktig forskning, det går bara inte. 

 

Det är faktiskt riktigt jobbigt då jag vill ha hästar i mitt yrke, och det lättaste är att söka jobb i ett stall men jag vet faktiskt inte hur mycket mitt hästtänk kan krocka med en annans, eller jo jag vet, det jag snarare vill veta är om det går att få ihop två stycken helt olika människor till att sammarbeta.Jag kommer att få märka det snart och det är även varför jag väljer att skriva om detta nu. 

 

 

Jag tog in hästarna runt en klockan 8 idag och bestämde mig för att möjligtvis hoppa upp på Kvicken igen i halsringen. 

När jag tog ut honom i lilla "paddocken" utanför stallet så var han inte riktigt med mig, han ville gå in i stallet hela tiden och äta på sitt hö, om han inte ville det så ville han iallfall inte vara med mig vilket kändes lite sesådär. 

 

Jag föste iallfall undan honom lite för att få hans uppmärksamhet och mellanåt så fungerade det och han fokuserade på mig men så fort jag kom till stadiet när vi stod vid pallen och jag gjorde förberedande för att hoppa upp så gick han iväg efter cirka 30 sekunder vilket jag tog som att-" det känns inte riktigt okej att du hoppar upp på mig nu så jag går härifrån" vilket jag självklart accepterade. 

 

Jag valde därför att låta honom vara ett tag och tog ut Shatte i stället och satte på honom en "halsring". Han var med mig från första början och stod väldigt lugnt och sansat vid mig när jag stod på pallen och la mig lite över ryggen och gjorde förberedande för uppsittning. Min tanke var inte att hoppa upp och det gjorde jag inte, utan jag ville mest se hur han reagerade och det var positivt. 

 

Sedan tog jag in Shatte igen och Kvicken fick min uppmärksamhet igen och den gången funkade det mycket bättre. Jag minimerade kraven och bad han egentligen att bara följa mig några varv vilket han gjorde, så det kändes som ett bra avslut på den "övningen".

 

Jag är ju väldigt sådär att jag inte vill hoppa upp om inte hästen är med på det. Och tecken på att hästen vill det är för mig att den antingen står still och väntar på mig utan att jag håller i den eller liknande och energin är att det känns okej för hästen. 

 

Det blir till att öva lite mer på detta och det ser jag fram emot!

 

 

Drömmen för mina hästar, drömmen för Kvicken och Shatte. 

 

Jag tror mina och deras drömmar går hand i hand. Min dröm är att dom ska ha det så bra som möjligt och det är nog deras dröm också. Fick dom välja skulle dom vara helt fria, fick jag välja skulle dom vara helt fria. 

 

Förstå att ha ett stort landskap med berg och dalar, bäckar och diken, mil av lång vandringsväg framför sig, förstå det. Förstå att ha dom lösa ute i naturen, förstå att inte ha något som hindrar dom från att fly om dom vill. Förstå att få ha dom nära men ändå fria, förstå att dom vill stanna nära dig även fast dom inte behöver. Förstå att kunna göra en enkel vissling och dina finaste vänner kommer galoppernades mot dig även fast dom inte måste, förstå det. Förstå att dom har frihet påriktigt, mäktigt. 

 

Jag vill inte ha mina finaste vänner instängda, jag vill inte ha stängsel som har dom inburade, jag vill att dom ska få hela världen. 

Jag älskar dom verkligen så mycket att jag skulle låta dom få gå om dom ville. Jag har aldrig förstått innebörden av det förrens nu. Skulle dom vilja leva det vildalivet så skulle jag låta dom, jag skulle inte göra något för att hålla dom nära mig för min egna skull, det deras önskan är är min önskan. 

 

Men den här drömmen är så långt bort det går, och det suger. 

 

Killarna hade jätte mysig energi idag och medans Kvicken stod ute i hagen och käka Hö så följde Shatte med mig in i stallet och höll mig sällskap när jag mockade, hehe! 

Allt tog väl i genomsnitt 1 timme och jag måste nästan erkänna att det är mysigast att vara med dom på morgonkvisten! 

Vi var iväg vid klockan 11 och gick ut och gick med carros två hästar Cesar och Pirre, sedan åkte vi till Kvicken och shatte vid 1! 

Eller först tog vi en rutt till hööks och köpte saltstenar och jag fyndade även en grön och röd grimma till Kvicken och Shatte nu när julen snart är här hehe! 

Vi mockade och tog in dom sedan tog jag ut Kvicken och körde lite med "halsring" aka ett grimskaft runt halsen! 

Jag har ju tidigare nämnt att jag har gjort lite förberedande från marken med halsring och Carro frågade idag om jag inte skulle hoppa upp lite utanför stallet också så jag bestämde mig för att göra det! 

Det kändes verkligen super bra och Kvirre lyssnade väl på bara halsringen! Kändes helt fantastiskt att inte hålla i huvudet på honom utan lite mer frihet! Övade lite stopp och svängning i skritt! 

Det var lite svårare att svänga åt höger tyckte kvirrisen med det gick!! 

Det bästa var att han verkade trivas, precis det jag är ute efter! 

Här kommer lite bilder! 

Känner mig måttligt stressad nu förtiden och därför har jag inte kunnat lägga ner så mycket energi på hästarna. 

Är påväg att ta körkort nu och funderar på vad jag ska söka för jobb. Det tar på krafterna och jag har bara varit i stallet på kvällarna och tagit in hästarna, borstat och sedan fodrat. 

 

Jag försöker tänka lite såhär att hästarna lider faktiskt inte av att få vara i hagen större delen av dagen, dom går ut vid 9 och går in vid 8 på kvällen, dom får vara hästar med andra ord. Sedan kan jag märka en liten skillnad på att dom vill komma ut och göra något men tills jag har klarat av de målen jag har nu så får det vara såhär. Sedan är väl planen att försöka vara i stallet på dagen och kanske ta en liten ridtur, longera eller promenera med dom små liven. 

 

Jag älskar att vara i stallet med mina två fina killar, dom dagarna är bäst!

 

Inlägget i sig handlade mest för mig att ställa frågor till er som rider på bett av ren nyfikenhet. Jag är intresserad, inte hatfull. 

Sen utgår jag från vad jag tyckte var bra och det var att läsa blogginlägg blandat med välskriven fakta från veterinärer och forskare! 

Att söka information är kul, men att förstå den och ta tillvara på den kan göra en stor förändring i ditt liv, på gott och ont! 

 

Jag har faktiskt inte riktigt velat göra ett inlägg om detta för jag vet att jag kan trampa många på tårna och jag vill inte få det att framstå som att folk är dåliga hästägare.

 

Men som ni vet har inte jag ridit mina hästar på bett sedan förra sensommaren. Dvs att jag inte har haft ett bett på cirka 1 år och 3 månader i Kvickens och Schatals mun. 

Varför har jag inte gjort det då? Jo för att jag läste väldigt mycket artiklar och fakta om hur bettet ligger i hästensmun osv. Nedanför här tänkte jag lägga in en liten text.

 

Det tog mig inte lång tid att hitta en liten fundersam text om bettet i hästens mun. Det var egentligen bara att gå in på wikipedia och söka på ordet "bett". Redan efter rubiken "typer av bett" så hittade jag en mening som jag ställde mig frågande till "Hästens mun är inte skapt för att ha ett bett inne i munnen,varför inga bett egentligen får plats i hästens mun, men tjocka bett tar upp mer plats än smala och är därför att föredra". 

Här står det ju ganska klart att hästens mun inte är skapt för bett men att smala är att föredra. Men ett bett får egentligen inte plats i hästens mun. Varför om vi nu vet detta ska vi då ha ett bett i munnen från första början? 

 

Och sedan hittade jag en liten referens till det och här hittar ni den http://runeberg.org/nfbc/0106.html. 

Denna text är skriven 1905 och i den står det "1. Genesam benämning för de remtyg och bett, som användes för hästens styrande och behärskande." Kom då också ihåg att vi troligtvis tämjde hästen för 5000-6000 år sedan och då hittade men även ett hästhuvud med ett bett i munnen i Kazakstan. http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4stens_historia

Men det jag menar med detta är att "användes för hästens styrande och behärskande." För mig är styrande och behärskande ord som kan jämföras med kontroll. Vad jag inte hittar just nu är den verkliga orsaken till varför bett kom till. 
Men jag har läst på många ställen att det skapades av smärta för att man annars inte kunde hantera det stora djuret. Men det som verkar konstigt är att, gjorde man verkligen sådana noggranna forskningar om hur bettet låg i munnen på hästen i och med att det inte är bevisat förrens nu att hästens mun tar skada av att bara ens ha bettet i munnen utan att en ryttare tar i det? Jag menar, var det kanske lite samma nu som då? Att man använder hästen för kontroll och styrning (de flesta) och inte visste om att det tog skada på hästen? Utan man behövde egentligen bara ett sätt att få hästen att stanna och gå och det hållet man ville? Jag vet faktiskt inte, jag bara spånar i mina egna tankar.

I hästens mun finns de tunna lanerna som bettet ligger emot. 

Bild från google. 

Man har alltså fått fram forskning på att det skadar hästens mun av att bara ligga där. Jo varför? Under allt kött som ligger på lanerna så är det knivvasst men med det tunna köttet som ligger ovanpå (tandköttet) kommer det även en drös med nerver som är sammankopplat till hela underkäken. Vid tryck mot dessa never går det fort och går ut i resten av hästens huvud. Men det som egentligen är är att hästens undersida på tandköttet tar skada och inte nödvändigtvis utanpå. Det är också därför det är svårt att kunna se synliga sypmtom på att hästen tar skada av bettet, man kan nämligen inte se det från ytan. 

 

När jag läste om detta för första gången så kände jag, that's it, inge mer bett för de hästarna jag kommer rida. Det var ett val jag gjorde som jag idag är väldigt glad över. På något sätt har det alltid känts onaturligt för mig att använda mig av bett och när jag insåg den verkliga sanningen om vad bettet gör mot hästen och hur det påverkade hästen så bestämde jag mig ganska fort för att sluta med bett. Jag började redan i Mars 2013 att rida på bettlöst alternativ och då hade jag ingen fakta om bett överhuvudtaget. Att jag ens bestämde mig för att testa bettlöst var för att Kvicken hade öppen mun på alla bilder som jag tagit på honom när jag red och det var även något jag såklart uppfattade när jag red då det var svårt att missa. Han tuggade även intensivt på bettet, alltså irritation. Det var egentligen därifrån allting började, jag insåg att något inte stod rätt till. 

 

Sen var jag aldrig riktigt insatt i själva bettfrågan. Jag var bara nöjd över att inte rida med ett bett i munnen på hästen men sen började det succesivt komma fram fakta om hur bettet ligger i hästens mun och hur det påverkar hästen och att det faktiskt utsätter hästen för smärta, det var väl då jag började intressera mig. I samma veva så blev det en debatt om detta och många förstod inte hur man kunde vara emot bett då det hjälper häst och ryttare i sin utveckling, man jag känner lite såhär, det är inte bara slutresultatet som spelar roll utan det är vägen dit också. Jag skulle inte klara av att utföra något som först skapar smärta hos hästen och sedan blir det något bra av det, det fungerar inte så för mig. 

 

Att ryttarens hand spelar roll är för mig delvis sant. Drar du som aldrig förr i hästens mun är det såklart mer tryck på känsliga ställen och gör troligtvis ondare. Men i och med att det är visat nu att bettet i munnen oavsätt skapar smärta för hästen så tror jag att det inte spelar jätte stor roll hur mild hand du har för det kommer på ett eller annat sätt att vara obehagligt för hästen. Och för mig finns det inte riktigt indelat i kategorier på smärta, utan smärta är smärta. 

 

Jag önskar självklart att fallet inte vorre såhär, jag skriver inte detta för att smutskasta folk som använder bett på sina hästar, jag skriver inte heller detta för att hävda mig ha rätt. Utan jag vill bara på något sätt föra vidare detta och att förhoppningsvis många tar till sig detta och tänker efter en extra gång, det gjorde iallfall jag. 

 

Jag om någon är inte insnöad, hade jag varit det hade jag från första början aldrig ens brytt mig och fortsatt som förut. Men det krävs faktiskt inte mycket för att öppna upp ögonen, det finns tecken hela tiden bara du är villig att se. 

 

Jag tänkte avsluta detta inlägg med "en liten" fråga. 

Jag vet inte riktigt hur det är med er men när jag tänker på stan (stockholms storstad) så tänker jag att helvete heller, dit pallar jag inte åka in. 

 

Många åker in till stan för att sätta sig på att kafé och ta en fika med en kompis för att "Catcha upp lite" medans jag bara känner såhär "ska vi sätta oss vid en skola och snacka eller?" vilket oftast är det jag och mina kompisar gör. 

Eller nu när min kusin/kompis Jocko har tagit körkort så är vi gärna ute och hittar på bus på kvällarna höhö! 

 

Det här med shopping är för mig också ointressant och om vi ska snacka hästar så spelar det ingen roll för mig hur mycket din häst kostade, handen på hjärtat, det spelar ingen roll. 
Det som ointresserar mig ännu mindre är märkesridkläder och dyr utrustning till hästarna.

Jag har aldrig varit sådan som fiskat efter mycket grejer utan jag tycker om det lite mer simpla, bekvämt ska det vara. 

 

Jag lägger ytterst lite pengar på kläder till mig själv, ska jag va ärlig så köper min mamma kläder till mig för att hon tycker att jag borde ha det, medans jag egentligen trivs i dom jag har. 

 

Fördelen med att bo lite mer på den lantliga sidan (Vallentuna) är att jag har nära till naturen och den friska luften. Mycket djur och space, det jag trivs bäst med. 

 

Pengar har värde för mig men inte lika mycket som vänner,djur och familj har, då lägger jag hellre tid på dom än pengar på annat! 

 

 

 

 

Jag vet faktiskt inte hur jag kom att tänka på detta riktigt men antagligen för att jag läst lite bloggar osv. 

 

Jag känner lite såhär. Det läggs fram så mycket information om hästens naturligabehov och hur hästen fungerar. Inte vad vi vill att den ska vara eller vad den framställs som utan vad den faktiskt är från miljoner år tillbaka. 

 

Varför kan man inte som hästägare eller ryttare ta tillvara på den informationen som skrivs ut och öppna upp sitt hjärta lite mer? Varför kan man inte se att slag mot hästen inte är ett alternativ, varför kan man inte plocka bort aggressiviteten som är riktat mot hästen? 

Grejen är den att hästen inte är dum i sin natur, en häst är aldrig dum om du frågar mig. Utan det är vad vi som hästägare har skapat för relation till våran häst från första början som spelar in. Och blir din häst någonsin ett hot gentemot dig för att den möjligtvis blir rädd för något osv så är det inte rätt av dig att bestraffa något som är naturlig för din häst. 

Då gäller det att söka djup kunskap om varför hästen gör som den gör i många situationer och ta till vara på den. För jag tvivlar starkt på att din häst är ett farligt djur för dig alla dagar i veckan, och om den är det, varför? 

Självklart är inte jag någon som ska komma och säga hur du ska behandla din häst men jag säger att det kan vara bra att besitta kunskap och ren skär fakta om hur hästen fungerar så blir det också lättare för dig att umgås med din häst och förstå den i situationer som för dig kanske verkar onaturliga.