Att vara duktig har en annan innebörd för mig idag
Jag vet att jag drar mycket jämförelser nu mellan "dåtiden och nutiden" och här kommer en till!
Här har vi en strålande glad häst som njuter av lite lek i hagen
Förut var en duktig hästmänniska för mig som rider bra och är modig.
Visst hade jag alltid någon sorts avsky för ryttare som slet i hästens mun, piskade den mot ett hinder men det var även då ingen bra ryttare för mig.
En bra ryttare för mig var en som var "snäll" mot sin häst, red dressyr eller hoppning och det såg ruskigt bra ut.
Idag däremot är en bra hästmänniska för mig något helt annat.
En bra hästmänniska är en sådan som läser av sin häst, observerar vad den tycker om och inte tycker om. Tycker den inte om att galoppera? Tvinga den då inte. Tycker den inte om att hoppa? Hoppa då inte. Det är så lätt att se vad hästen samtycker med och inte samtycker med ändå ignoerar dom flesta av oss just dom bitarna, att lyssna på hästen.
Det är en bra hästmänniska för mig. En som kan se bortom normen att använda spö och sporrar, och speciellt dom som kan se att det ALDRIG är nödvändigt att använda dom redakapen.
En som kan skapa harmoni, en som ser sin häst som en bästavän, och en som behandlar hästen med den respekten den förtjänar.
Det handlar inte längre om att rida de allra högsta klasserna i hoppning eller dressyr, det handlar inte om att du är en BRA ryttare som kan få din häst att piaffa med ett kandar i munnen, det handlar om att du kan göra det utan någon som helst utrustning, i frihet.
Det är en bra hästmänniska för mig och jag kommer förevigt att respektera en sådan framför en OS-medaljör i dressyr.
Kommentarer
Trackback
