lissegotze

Okej mina vänner, det här kommer nog bli ett långt inlägg men häng gärna med. 

 

Till att börja med har jag varit arbetslös sedan studenten nu som var i Juni. Jag har haft lite ströjobb som att gå ut med en hund, jobba några dagar på universitetet och vikarierat på ett dagis några dagar men inte mycket mer än så. Mitt fokus har legat i att ta körkort vilket jag gjort nu och då började jag även söka jobb. Jag är tyvärr ingen människa som åker kommunalt, har alltid tyckt det är jobbigt. 

 

Jag hittade i vilket fall ett stall som ligger i närheten av där jag bor (30 min med bil) via arbetsförmedlingen och valde att slänga iväg ett snabbt mejl om vem jag var osv. Jag fick ett sms dagen efter av att tjejen som hade stallet som ville att jag skulle komma och kolla och möjligtvis provjobba. Jag pratade först med tjejen över telefonen och jag fick då reda på att hon hade ett stall med 10 hästar i vilket för mig lät rätt bra. Hon var även hoppryttare men jag kände att jag åker dit och kollar lite hur det är så får vi se helt enkelt. 

 

Snabbt efter att jag var där och hälsade på (fick en rätt så bra vibb av stället) så skulle jag provjobba vilket jag gjorde denna vecka på torsdagen samt fredagen. Var hos henne klockan halv 8 på morgonen på torsdagen och det första jag möts av är att jag ska ta ut en häst, chill tänkte jag genast. Men sen när jag fick reda på att "du kan sätta på honom tränset för annars kan man inte leda ut honom" så kände jag bara ??? va? kan du inte leda ut hästen utan ett bett i munnen? 
Fick redan där en liten illa vibb av detta. Det här bevisade att "vi tar inte itu med problemet som människan skapat utan vi sätter på hästen skarpare utrustning istället som skapar honom lite smärta så att han inte drar iväg". 

Hon och hennes mamma förklarade då även att det var en tjej som hade envisats att ta ut honom i grimma och då hade han bara sprungit rakt förbi henne "för det var sån han var" och garvade lite samtidigt för att hon varit nonchalant. 

 

Var inte så mycket för mig att tillägga utan var bara att göra som människan sa och det gick hur bra som helst att ta ut honom, jag hade långlina på honom oh han gick typ 3 meter bakom mig hela vägen ut, men det var ju tydligen bettets förtjänst enligt dom... suck. Kan tillägga att hästen var pansionär och 23 år gammal. 

 

Efter det skulle jag ta ut yttligare en häst och han var en sån häst som inte respekterade mitt space, väldigt närgången med bogarna och drog ut på sidorna och skulle käka gräs. Ni vet att för mig spelar det ingen roll om hästen vill käka och jag promenerar med den. 

Men då fick jag genast en tillsägning att "honom får du hålla hårdare på för annars lyssnar han inte" vilket jag yttligare för människansskull kortade grimskaftet så att jag höll det 2 decimeter från hakan på hästen men då fick jag en till tillsägning "korta ännu mer, jag brukar hålla mina hästar ganska hårt när jag tar ut dom för vips så råkar dom trampa på grimskaftet och så får dom panik eller så börjar dom käka gräs". 
Ännu en gång från min sida en suck, så mycket okunnighet. 

 

Sen resterande gick väldigt bra så som att mocka och sköta stallet, då mådde jag faktiskt väldigt bra och trivdes men så fort det kom till att vara med hästarna så fick jag en klump i magen för jag visste att jag skulle vara tvungen att hålla inne så mycket av det jag kände och vara någon jag inte är. 

 

MEN, när jag trodde att det inte kunde bli värre så skulle vi RIDA UT TILLSAMMANS. Faaaan tänkte jag, helvete. Ska jag säga att jag inte vill för att jag inte rider med bett eller vad fan ska jag göra? Men så övervägde jag, jag gör det här en gång, jag hoppar upp och skrittar ut på samma häst som jag fick börja ta ut i hagen och när vi väl är påväg ut på en ridtur så förklarar jag för henne att jag inte kommer att vilja rida på hennes hästar av personligaskäl. Sagt och gjort, jag förklarade för henne att det inte var därför jag är var där och vi hade tidigare pratat om att hon haft människor där tidigare som bara velat rida. Jag förklarade att hon inte skulle oroa sig, jag skulle tacka nej om hon bad mig till och med. 

 

Jag hade riktigt dåligt samvete för hästensskull, mådde lite psykiskt dåligt till och med. Måste även tillägga att hästen jag red som var den pansionerade 23åringen var en guldklimp men han vart riktigt förbannad när jag satte på ländtäcket, sadeln, och tränset, vilket för mig säger en hel del. 

 

Jag åkte därifrån den dagen med ett riktigt kluvet hjärta och en riktigt kluven hjärna. Är det här värt det? Är det verkligen värt att få pengar för en hästhantering du inte tror på? Är det värt att 5 dagar i veckan 5 timmar om dagen jobba med något du inte stödjer för att du måste ha pengar? 

Jag besvarar detta i mitt nästa inlägg som består av dag 2 som provjobbare i det här stallet, håll utkik.