lissegotze

Efter Schatal var det dax för Kvickis. 

Honom tog jag bara av alla grejer på såsom grimma och täcke och släppte ut honom i lilla paddocken. Först gick han halvvägs ut i stora hagen men jag bad han komma till mig och då backade han lugnt och sansat tillbaka in på lilla ytan. "Paddocken" är inte större än 15x15 (typ, har fan ingen aning) så det är en väldigt liten yta. 

Jag stängde av ut till stora hagen för att jag ville hålla mig på lilla ytan, heh. 
Kvicken var inte uppmärksam till en början så då skjutsade jag ut honom på volten runt omkring mig i skritt. 

 

Det är såhär när jag jobbar med mina hästar "tittar den bort från mig eller inte alls är uppmärksam på vad jag gör så är det ganska respektlöst och då skjutsar jag ut den på en volt för att den ska känna att alternativ 2. "Att vara med mig" är roligare och trevligare. 
Tog ett par varv sen helt plöstligt stannade han, vände huvudet in mot mig och ville umgås, istället för att vara ute på stora volten. 
Okej sa jag, vad trevligt då umgås vi, men så fort han tappade fokus skjutsade jag ut honom igen på lilla volten.När han vände in huvudet mot mig igen, då lät jag han vara. 

Så så fort hästen visar tecken på att okej, jag vill vara med dig nu, sluta pressa den, då gör den det du vill att den ska göra.
Sen gick vi runt lite, jag testade att flytta på mig från vänster till höger för att se om han följde mig med blicken, vilket han gjorde. 

 

Efter det fick det räcka och vi gick in i stallet igen. 

 

Det är riktigt lärorikt för mig att jobba med två så olika hästar, både Kvicken och Schatal är 2 totalt olika individer vilket gör det svårare för mig, men roligare. 
Jag börjar NU (efter typ ett halvår, efterbliven) komma på hur jag vill umgås med mina hästar och vilken kontakt vi ska ha, det är upp till var och en att få välja det, alla är olika och alla gör därmed olika på 1 eller 2 stadier, men den banan jag är på nu känns bra, ruskigt bra.