träning

Godkväll!
Kom precis hem från stallet och har slängt i mig en matbit, var lite "urgent" på att skriva hur hästarna betedde sig idag,hehe. 
 
Det började då med att jag var jätte sugen på att rida Schatal, vilket jag då också gjorde, eller vi kom inte direkt någonstans, ska berätta varför.
Jag har tidigare berättat om stället han inte vill gå förbi, det är vägen precis utanför stallet och sen lilla uppförsbacken upp förbi huset, en väg på cirka 20 meter. ALLTID när vi kommer till den här platsen då så tar det stopp, eller rättare sagt, det är 10 meter som han vägrar att gå på. 
Idag satte jag då lite press på honom, jag ville inte att han bara skulle stå och stirra utan aktiverade fötterna i rörelse, gjorde cirklar, gjorde allt för att han skulle tycka att "ja, det är ett bättre alternativ att gå framåt istället för att behöva anstränga mig såhär", men icke. 
Det är lerigt nu, och en häst som står och stampar på samma yta inom 3x3 kan tyda på att det inte kommer att vara plant en längre tid. Det blev geggit och halt och SJÄLVKLART skulle han ramla ner på knä en gång och det gjorde väl så att hela grejen förstördes. Han gick dessutom ner på knä helt själv när vi stod stilla, illa.... 

Iallfall så blev han extremt stressad efter det och ännu snabbare på fötterna och eftersom att ytan var liten och leran började flöda så var det inte så mycket mer alternativ än att hoppa av och leda upp han, typ 30 gånger. 
Tillägger att det stod en vit bil med ett blåttlarm inne i den som blickade en gång var tredje sekund precis där vi skulle gå förbi, kan ha varit det som var liiiiiite läskigt också. 
MEN efter att vi gått förbi några gånger så lugnade han ner sig, jag ville inte avsluta förrens han kunde gå upp lugnt, och sen ner lugnt, det var det fokusen låg på idag. Det ända jag gjorde var att gå bestämt framåt och verkligen inte gå fram och kolla på saker som om att "det här kan vara läskigt så passa dig nu", det funkar inte. 
 
Även fast jag vart missnöjd till en början så gick det framåt, Schatal gjorde bra ifrån sig och det är bara att gå vidare och framåt efter detta, FÖRHOPPNINGSVIS, haha. 
 
Så kan det gå, jag lär mig oerhört mycket av honom och jag hoppas att han lär sig mycket av mig också, en lång väg att gå men vi börjar sakta men säkert förstå varandra mer och mer. 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0