lissegotze

Sitter och tänker på hur fantastiskt lycklig lottad jag är som faktiskt har två stycken hästar att gå till varje dag. Även fast jag varken äger Kvicken eller Schatal så har dom blivit som "mina hästar". Kvicken har ju varit i släktens ägo sedan många år tillbaka och jag började som sagt inte rida/vara med honom tills jag var 12 år gammal men nu känns han verkligen som min häst även fast jag egentligen inte behöver sätta något direkt ettiket på det hela. 
Schatal är jag också så jäkla tacksam över att få ha hos mig nu, att hans ägare kände den tilliten till mig är något som ligger mig varmt om hjärtat för Schatal har lärt mig så mycket om hur hästen fungerar och han får mig alltid att tänka till en extra gång. Schatal har liksom stått hos mig i snart ett år nu, helt sjukt. 

 

Det här med att visa att jag är tacksam för något är jag dålig på, men jag uppskattar verkligen alla i min omgivning som har gett mig chansen att få ens umgås med två så fina hästar, Mamma och Janne, Farmor, Ida och Fredrik, tack!