lissegotze

Hon red med jätte fin och mjuk hand men liiiiite för långa tyglar ibland, ni vet så att man till och med inte får in hästen på en volt och handen faller långt bakåt istället. I skritten funkar det super bra med långa tyglar och bara ledande tegeltag men traven går lite fortare och då är det viktigt att det finns balans och synk mellan häst och ryttare! 

Jag hoppade upp i några minuter bara för att se hur jag gjorde så att jag kunde förklara bättre för henne. Jag kortade tyglarna men la fram handen framför manken så att han inte blev ihoptryckt eller spänd och då funkar det mycket bättre, han får stöd men ändå så att han får frihet, förstår ni hur jag menAr? 

Ida testade detta och felet blev att tyglarna var för långa och när dom blev för långa så hamnade hon extremt mycket i bakåtvikt och händerna vid höfterna samtidigt som hon höll i honom vilket blev att han gick fruktansvärt mycket bakom lod och krullade ihop sig, INTE BRA.

Men jag förklarade för henne att lägg fram handen och luta dig hellre mera framåt och då jävlar serni, då blev det prima! Dom hittade fin takt och Kvicken gick i en behaglig och längd form och verkade inte störas av henne! 

Och shatte då! Jag longerade han lite smått på volten och fokuserade på att få en rak ställning och jag ser så förjävla tydligt nu hur han ställer sig i sidorna utan att släppa i ganachen vilket gör att han lägger all vikt på innersidan, dvs bogen inprincip. Det gör att han får så skev takt i både skritt och trav att det jag egentligen bara får göra är att ha han rakställd till att börja med. 

Efter detta gick vi upp en bit i skogen och scenariot ser ut så att jag började springa upp mot en liten gräsplätt mot honom medans Ida och Kvicken höll sig på stigen, dom hamnade alltså ur sikte för oss för att en gran var i vägen. 

Shatre blir då så uppjagad att han börjar springa runt och runt mig, kickar i luften, ställer sig mot mig och blir nästintill okontaktbar. Det var extremt halt också och vi var på en väääääldigt liten yta så jag kände bara, snart får jag släppa honom om han inte lugnar ner sig.

Jag kunde inte ta i ledrepet heller för då fick han fnatt när han halkade till lite och började kicka ytterligare. 

Det gick till och med så långt att han halkade omkull och låg där på backen i några sekunder för att sedan ställa sig upp igen, se lite chockad ut och fortsatte att springa. 

Då valde jag att börja gå därifrån och han följde efter mig, jag visade att Kvicken var närvarande och vi gick ner mot volten igen. 

Han var fortfarande måttligt uppe i varv så till slut fick jag ta tag i ledrepet en gång som är fäst som ett grimskaft fast längre och gå emot honom för att visa att det här är inte riktigt okej, det är dax att lugna ner sig. 

Efter det var det inga problem, jag behövde egentligen bara få honom att komma ur balans i hjärnan för att sedan snappa upp fokusen på mig! 

Jag känner nu att jag måste börja aktivera den mentala biten igen. Kan vara allt från att ta promenader till att longera eller något bara så att han är aktiv.