lissegotze

Jag och Schatal har haft väldigt fantastiska stunder när jag har suttit på honom men i augusti 2014 så är det troligen sista gången jag satt upp på honom. Dels för att jag ville börja om från början med honom (dvs börja från uppsittning till att börja med) och dels för att han nu inte är ridbar. I onsdagsnatt när jag tog in hästarna så såg jag att Schatal var extremt halt i vänsterbak den här gången, jag vet inte varför men han ville verkligen inte stödja på benet. Igår såg han lite bättre ut. 

Kvicken rider jag på lite sådär ibland när det behagar. Det jag också vill tillägga är att jag liksom inte "rider" för att träna hästen i alla gångarter osv utan jag "rider" för att umgås på olika sätt. När jag och Kvicken beger oss ut så blir det ofta uteritter eller lite lätt ridning på volten. Visserligen är han 23 år gammal nu men det är inget man märker av överhuvudtaget. Han uppskattar mer när han får välja väg själv och oftast blir det då uteritter när vi bara tar det lugnt och är i varandras sällskap. 

Nu är det så himlans varmt också att det skulle kännas taskigt att be Kvickis gå i något högre tempo och få flås. Jag menar i hagen så står båda killarna oftast under ett träd mitt på dagen nu när det är uppemot 30 grader ute och vilar. Jag har gjort så att jag har åkt dit mitt på dagen och spolat av båda killarna, gissa om det har varit uppskattat? Yes. 

Men som sagt det här med ridning, jag föredrar liksom att rida något lättare pass eller bara skritta ut i skogen. Att träna en häst för att förbättra dennes fysik är jag helt för, men att träna en häst för sitt egna syfte, för att man själv tycker att det är jätte kul är jag väl lite sisådär mot. Jag tycker att hästen ska få välja om den vill ha dig på ryggen eller inte och det är ganska lätt att avgöra om du väljer att se det. 

Men i det stora hela så har jag inte ett stort behov av att rida, självklart är det kul att känna en samhörighet med sin häst, att känna när den rör sig under dig osv, men det är inte prio 1 i mitt hästeri. Jag älskar att bara få vara med mina killar, sen om det är uppsuttet eller ståendes från marken kvittar egentligen, bara jag får vara i deras närhet.