lissegotze

I ung ålder, präglad av samhället och dess idér, så är det inte alltid lätt att hitta nya vägar som skiljer sig från det normala. Du får ett sätt visat för dig och sedan är det det som gäller. Många gånger kanske det är just rätt sätt, och många gånger är det just fel. Egentligen tycker jag inte att jag har någon rätt att säga vad som är rätt och fel, men jag har idér om vad jag tycker är bäst. Det kvittar egentligen också vad du tycker är rätt och fel när det kommer till djur, låt djuret tala om för dig vad som är rätt och fel och låt dig sedan tycka vad som är rätt och fel. 

Det blir fel att tycka vad som är rätt och fel om man inte lyssnat till djuret först. 

 

Hjärtat slår extra slag för djur, det har det alltid gjort, i mitt fall. Jag har alltid sett djur som mina vänner, jag har alltid älskat djur. Jag har alltid försökt behandla djur med all den kärlek jag har, men på fel sätt. Närkontakt, krama, pussa, hålla om, klappa, allting ömsesint och fysiskt va något jag använde mig mycket av. Tittar jag tillbaka idag så kan jag se att det är så mycket fel med att ha fysisk kontakt med många djur, om inte dom visar dig annorlunda, dvs, ber om allt det som jag har skrivit där ovan. 

 

Att visa kärlek är normalt för oss människor, speciellt via fysisk kontakt. Det är också något vi vill föra över till djuren, hästarna. Vi vill pussa på mulen och klappa dom på halsen, visa kärlek genom att krama om halsen på dom. Redan här börjar det bli fel. Människor är en helt annan art än hästar, bara för att vi tycker om vissa saker så betyder det inte att dom gör det. Hästar uppskattar mera när vi bara befinner oss i deras sällskap utan berörning, just av den enkla anledningen att de inte är närkontakt djur på samma sätt som vi. Hästar ser inte materiella saker, fina stall, fina tecken, 3 rätters middagar vaje fredag osv, dom har en önskan. Vem är då jag att kunna avgöra vad deras önskan är? Jo, det är logiskt. Frihet, få använda varenda sinne i deras hjärna på ett naturligt sätt, aktivera den fysiska delen som dom vill och beta x-antal timmar om dagen samt vara med flocken. Det är en hästs önskan, att få leva i harmoni och utan smärta. Det är LOGISKT, det är logiskt för att om man läser på om hästens historia så börjar man sakta men säkert att inse att vi skiljer oss långt ifrån varandra i det naturliga beteendet. Det vi dock har gemensamt är en hjärna och känslor, en förmånga att kunna bearbeta saker i hjärnan och känna saker fysiskt och psykiskt. 

 

Jag har alltid älskat djur men jag har betett mig så jävla fel emot dom. Jag har sällan slagit ett djur, förstår ni? SÄLLAN. Det är ens sjukt att jag har det på mitt samvete att jag några gånger har piskat till hästar, sporrat dom i sidorna osv, det är något jag är så fruktansvärt arg över att jag har gjort. Ingen förtjänar att bli slagen, men det ett djur ännu mindre förtjänar är att bli slagen av den anledningen att "den måste gå mer framåt i ridningen eller, den gör inte som jag säger.", det är förbannat jävla hemskt att folk nöter in det i våra huvuden. Snälla, för våra djurs skull, sluta använda dig av redskap som skadar denne, bara för att det ingår i det traditionella hästeriet så betyder det inte att det måste ske.