lissegotze

En del av mig tycker att det är super jobbigt verkligen. Jag kommer att sakna allt uppe i Hörnefors, djuren, miljön, människorna, naturen, mitt jobb på dagiset, och allting annat som ingick. Men en annan del av mig tycker också att det är väldigt skönt att vara hemma. 

Jag träffade några kompisar igår på kvällen och det sjuka är att allting känns som om att vi aldrig var ifrån varandra. Visserligen har jag varit hemma några gånger under dessa tre månader men nu förstår vad jag menar. 

I övrigt så är jag extremt tacksam för allting. Jag behövde verkligen göra den där resan för min egen skull. Och hur grym är inte Gunilla som lät mig bo hemma hos dom när hon och jag knappt kände varandra? Äh riktigt tacksam är jag. 

Kvicken kommer på måndag. Jag valde att komma hem tidigare så att jag kan fixa i nya stallet och landa lite. Det är viktigt för mig att vara riktigt närvarande när han kommer hit på måndag. Det känns väldigt jobbigt på ett sätt men det känns också bra. Han är ju redan förbannad på mig så jag tror att han (omedvetet) vet vad som kommer att hända. 

Jag uppdaterar här när han anländer på måndag!