Stenbocken-Jag
Jag är en stenbock. Man väljer själv om man vill tro på sånt som har med stjärntecken att göra, jag tror nog mer än vad jag inte tror.
När jag läser om hur stenbocken framställs så blir jag mer och mer förvånad för varje gång som jag läser. I mina yngre dagar såg jag ingen större liknelse mellan mig och mitt stjärntecken- idag ser jag det.
Fakta om stenbocken:
Det sägs att stenbockar är målmedvetna och har en stark diciplin vilket oftast kan leda till en stor karriär (detta tror jag dock stämmer in på alla stjärntecken som har ett mål). Det som skiljer stenbocken åt är att stenbockarna kan bli väldigt lata om dom inte brinner för det som dom vill uppnå. Med andra ord så måste stenbocken verkligen vilja något för att uppnå det, och när dom väl vill något- då uppnår dom det.
Stenbockarna är sjävlständiga och ser inga problem i att vara ensamma. Dom är ärliga och trygga i själva och föredrar att jobba i deras ensamhet, stenbockarna tycker inte om att andra pådriver oss. Envisheten kan försätta berg och stenbocken ger inte upp förrens denne har uppnåt målet.
Stenbocken brukar beskrivas som "Ett gammalt huvud på en ung kropp". Stenbockarna sätter mycket värde i lojalitet och respekt. De kan redan från ung ålder känna att de har någon slags av pliktkänsla. Stenbockarna kan oftast ta ansvar för något som de inte kan påverka vilket kan leda till skuldkänslor eller deprission. Stenbockar blommar ut sent och det kan ta ett tag innan dom slappnar av och börjar njuta av vad livet har att erbjuda.
Stenbockar kan verka inåtvända och alltför seriösa och de har väldigt höga krav på sig själva. De har oftast väldigt hög behärskelse både känslomässigt och kontrollmässigt, vilket kan upplevas som tråkigt av människor runt omkring dom. Men låt er inte luras, ge stenbockarna lite tid så ska ni märka att det glöder under den hårda ytan av passion och humor.
Stenbockarna känner sig obekväma med ytliga relationer eller sådana de är bekanta med, därför har dom oftast inte så många relationer, men däremot väldigt nära sådana, som håller livet ut.
Stenbocken är oftast rädd för att visa sig svag eller beroende av någon. De har inga problem med att ge, men har svårt att ta emot både känslomässigt och fysiskt. De är ganska reseverade och tycker inte om att uppträda eller göra bort sig, de försöker att ha kontroll över alla olika situationer och sig själva.
Stenbockar älskar pengar, möjligtvis mer än något annat tecken. En bra ekonomi är ett måste för dom och ibland värderar de pengar före relationer.
Mycket av det som står där ovan stämmer in på mig som person. Jag hatar ytliga relationer och ser faktiskt ingen mening med att ha dom. Ska jag lära känna en människa så ska hon/han visa att den tänker stanna en längre period framöver, dvs, hela livet ut. De vännerna jag har idag planerar jag på att ha hela mitt liv, jag känner nästan aldrig ett stort behov av att lära känna nya människor,jag är bekväm med dom jag har idag. Att bygga relationer tar tid och jag har helt enkelt inte intresset för det, undantag: Om personen visar ett stort intresse och engagemang så skulle jag möjligtvis överväga att ge denne en chans.
Jag fullkomligt älskar att vara ensam och låser då oftast in mig själv i mina egna tankar. Jag personligen arbetar bättre självständigt och hatar att vara beroende av andra. Jag har extremt svårt för när någon säger åt mig vad jag ska göra och blir då lätt irriterad, då jag vill göra allting på egenhand.
Att vara lojal mot sina nära är väldigt viktigt för mig. Jag värdesätter mina närmaste något enormt högt och jag vill typ vara den som dom kan ringa om dom är as fulla och måste hem från krogen en fredagsnatt. Det spelar liksom ingen roll om jag ligger och sover och ska upp tidigt, behöver dom hjälp, då är jag där.
Jag har väldigt lätt för att snappa upp på olika ämnen och gräva ner mig i dom. Många gånger är det saker som jag inte kan göra något åt vilket sätter min tankebana i ett läge där jag känner mig värdelös och skit dålig för att jag inte kan göra tillräckligt. Någonstans vill jag saker lite för mycket, det blir orimliga krav på sig själv vilket till slut kan leda till depression och meningslöshet.
Kontrollbehovet är något jag upplever i många sammanhang- men inte alla. Ska jag åka bil, då vill jag köra. Ska jag flyga, då vill jag flyga planet. Ska jag åka tåg, då vill jag köra tåget. Ska jag rida, då vill jag ha kontrollen (viktigaste aspekten att försöka bryta). Ska jag utföra ett arbete, då vill jag utföra det helt själv. Förstår ni vad jag menar? Alla dessa saker blir såklart en väldigt jobbig grej då man inte alltid kan ha kontrollen, det är något jag ständigt jobbar på att försöka lägga av med.
Jag brukade vara uttåtrikatad men med åren som stenbock så försvinner det SÅKLART mer och mer. Suck... Jag ser helt enkelt ingen mening med att försöka så jävla mycket i relationer exempelvis på en arbetsplats m.m, det betyder lite för mycket att ha fina och nära relationer att de ytliga känns meningslöst. Jag blir mer och mer inåtvänd som person vilket mellanåt kan verkas som tråkigt och lite för seriöst, men som tidigare nämnt, ger du mig tid så att jag kan känna att jag litar på dig så kommer du få se en passionerad och humoristisk människa. Sarkasm ligger mig också väldigt varmt om hjärtat, lite för varmt.
Det ända som inte riktigt stämmer in är det här med pengar och ekonomi. Jag känner inget större behov av att ha en stor förmögenhet av pengar, men vem vet, det kanske kommer i framtiden.
Helt enkelt så är jag en människa som behöver kunna känna tillit för personen. Jag ger inte iväg något om jag inte känner att denne "förtjänar" det. Jag är väldigt mån om andras känslor och lyssnar gärna, men när det kommer till mina egna så krävs det mycket för att jag ska kunna dela med mig av dom. Som sagt, jag vill aldrig visa mig sårbar eller svag, även fast jag personligen inte tycker att man varken är sårbar eller svag för att man väljer att prata om sina känslor, det är snarare än tillgång.
Jag värnar väldigt mycket om människor även fast jag har svårt för att bygga nya relationer. Jag försöker verkligen aldrig att dömma någon eller liknande. Det värsta jag vet är när folk pratar om hur andra ser ut, på ett negativt sätt. När du är redo att se skönhet i all helhet så kommer du också att göra det.
Ni märker även i texten att jag skriver väldigt stapligt när jag ska prata om vem jag är som person. Det är helt enkelt för att jag är väldigt privat som person och också därför jag inte är speciellt personlig på min blogg.
Nu har jag gett mig på ett försök att skriva om vem jag är. Jag ser själv när jag läser texten att jag utlämnar mycket och att jag någonstans är fruktansvärt rädd för att visa mitt absoluta riktiga jag. Men det gör ingenting, det må inte va den bästa texten och jag vet att jag kan skriva mycket bätte än det jag skrev ovan, men då måste jag börja med att skriva det som om att jag bara skriver det till mig själv och ingen annan. Kanske kommer jag att publicera ett sådant inlägg en annan dag, vi får se hur långt har jag kommit i min utveckling då....
Kommentarer
Trackback
