lissegotze

Jag måste erkänna att jag är dålig på att aktivera Kvicken såhär på vinterhalvåret. Det blir lite promenader ibland och ridning mer sällan. Helt ärligt så är det inte alla dagar han vill komma in från hagen heller. Det kan hända att jag kommer dit och har planerat på en uteritt men då kan han faktiskt inte alltid vilja komma in. Han visar det helt enkelt via att gå ifrån mig när jag närmar mig honom och tar upp grimman emot honom. I såna sammanhang så måste jag försöka komma till en acceptans att han faktiskt inte vill komma in idag. Vissa dagar är det svårare att acceptera än andra, men vill han inte så vill han inte helt enkelt. Därför är det ibland lättare för mig att åka dit på kvällen när alla hästar redan är inne (när det är intag så brukar han alltid komma in för då vet han att det är mat i stallet som gäller, en rutin ni vet, hästar är ju vanedjur). Problemet då är att det är bäcksvart ute och helt ärligt så är det inte jätte kul att bege sig ut i mörkret och skogarna då. 

 

I början så ville han komma in hela tiden när vi kom till det nya stället i November. Då behövde han mig på ett annat sätt än vad han gör nu. Nu har han sin flock som han går ute med hela dagarna och som han trivs väldigt bra med. För mig är det nästintill omöjligt att kunna ingå i flocken med tanke på hur lite jag faktiskt umgås med honom om man jämför med sina hästkompisar. Jag har inte ork förtillfället för att göra en förändring heller om jag ska vara ärlig. Dom dagarna han vill umgås med mig är helt fantastiska och dom dagarna han inte vill är lite jobbigare psykiskt. 

 

Men å andra sidan så vet jag också att han har det väldigt bra då. Han aktiveras både mentalt och fysiskt när han går i hagen med sina 4 andra kompisar. Jag vet att dom rör på sig hyfsat mycket och han leker också med en av hästarna som heter Whisky. Med andra ord så spelar det ingen roll för just hans fysik om han går 20 min extra med mig på ridbanan varje dag, självklart är det väldigt bra att vi umgås med varandra men allt som allt så gör det inte så mycket just nu. 

 

Nu jobbar jag 12 dagar i streck också och mycket av min orklöshet beror på stress. Jag hinner nästan aldrig varva ner då mitt huvud oftast redan börjar tänka på hur nästa dag ska se ut. Det är väldigt problematiskt och det är något som jag måste börja jobba på personligen. Kvicken är den som betyder allt för mig och det är självklart väldigt jobbigt när man känner att man inte ger den tid som man faktiskt vill ge. Men någonstans så måste jag också känna att det är okej för annars så bygger jag bara upp ännu mera stress. 

 

Jag upplever att det alltid börjar lätta upp lite när timmarna börjar bli ljusare ute. Ljuset är guldvärt när man har häst hehe. Men min vision är att börja rida ut lite mer allt eftersom då det faktiskt är något som han uppskattar när vi väl är ute.