lissegotze

 

En lördag som jag i mitt huvud redan hade planerat ut. Jag skulle få sova hur länge jag ville och sedan åka till stallet för att ta en uteritt på Kvicken. Min dag skulle bestå av lugn och tid och massa kärlek till den häst som jag avgudar. Den här veckan så hade jag nämligen halkat efter lite när det kommer till att ge tid till honom. 

 

Men jag vaknade och allting kändes bara fel. Ont i kropp och huvud, irritation över hela kroppen och tunga ögon. Det var som om att jag aldrig fått de där 8 timmars sömn som jag faktiskt fick. Min dag var så välplanerad men jag insåg ganska fort att ingenting skulle bli som jag hade planerat för mig. 

 

Vid halv 12 tiden försöker jag att somna igen. Det går inte. Jag känner hur irritation och en lätt panik börjar att byggas upp i kroppen. Jag börjar att tänka på scenarion som har hänt de senaste månaderna. Hur folk där jag jobbar klappar till sina hästar med en lätthet när dom är missnöjda med deras beteende. Tänk om folk gör likadant i mitt stall på Kvicken när jag inte är där? Han är väldigt speciell och det är inte alla som förstår honom. En oro skapas och hjärnan börjar ta över. Nu är jag irriterad, har en lätt panik och känner en enormt stor oro. Tröttheten tar över och det kliar över hela min kropp. Hela min välplanerad dag är helt plötsligt förstörd. 

 

 

När det blir såhär så är det väldigt viktigt för mig att inte stressa. Jag har redan en hjärna som går på högvarv hela tiden så den är ganska bra på att skapa ångest av sig självt. Det behöver verkligen inte vara stora grejer heller, idag är det en sådan liten sak som att jag vaknade på helt fel sida och fick ångest över att jag inte mådde 100. När är jag inte mår 100% på en helg så är det som om att jag inte tar tillvara på dagen heller, bara det i sig kan skapa ångest. 

 

Men det är okej. Det gör ingenting om Kvicken får gå i hagen idag med sin kompisar, med korten på bordet, så är det inte ens solklart att han faktiskt hade velat umgås med mig idag heller. Bara nu när jag sitter och skriver det här så börjar allting dämpas ner. Jag börjar känna hur det börjar lätta i tankarna och alla måsten försvinner. Redan nu av att säga till mig själv att det faktiskt är okej, det gör ingenting, gör att jag kan slappna av lite till.

 

Det viktigaste är att släppa på alla måsten för just den dagen då. Om du inte har möjligheten att bara skita i hela livet så försök att kapa bort en del av allting som du har planerat iallfall. Vi människor är väldigt bra på att planera vilket skapar problem i vissa fall. Lev i nuet och njut. Harmoni.