lissegotze

Som ni vet rider inte jag och Kvicken jätte mycket på ridbanan, alltså typ "trimmar och håller på". Men ibland får vi feeling och rider runt där lite och min absolut största fokus är att han ska vara avslappnad och harmonisk. Jag rider inte korrekt och han går inte korrekt. 

Skriv inläggstext 

När jag tänker på min älskade Kvickis så tänker jag på många år av kärlek. Nu är det runt 10 år som vi har hållt ihop. Det har inte alltid varit lätt, jag har fått kämpa några gånger för att kunna ge honom det liv som han förtjänar; hästlivet. 

Skriv inläggstext 

Klippte av manen på Kvickis, den var alldeles för sliten för att behållas. Han hade nog haft sina långa man i säkert två år men nu jäklar är den kort igen. Han ser lite ut som en "Prins Edgar" haha...

Min syster, tasha och jag, och mannen själv, Kvickis!

Vi körde ett litet luciatåg i stallet idag, det var hur mysigt som helst! Vi var dock bara 3 st hästar och ryttare som begav oss ut i och med att ena hästen (Smaiky) är skadad och den andras ägare kunde tyvärr inte närvara. Det blev lite snirklande i områden som finns nära stallet och killarna skötte sig exemplariskt. Lovisa passade på att fota lite så här kommer några bilder

Hängde lite med Kvicken på volten igår och han var jätte trevlig. Ville umgås med mig vilket är ett gott tecken! Häromdagen tyckte han att det var lite jobbigt att jag stod och borstade på honom i boxen, istället valde jag att göra det på volten igår så att han fick välja själv om han ville eller inte. Han stod helt stilla och tyckte att det var okej, jag vill ju inte att det ska bli en pressad situation på en sådan liten yta som i boxen. Försökte även få honom att öka energin lite vilket inte är det lättaste längre, han vill helst av allt bara chilla runt typ haha... Gubben är ju ändå 24 år gammal!

Jag försöker att inte lägga mycket fokus på det negativa som jag tycker finns i hästvärlden just nu. Ibland kan jag dock inte undvika de brister som finns.

Det cirkulerar ett inlägg på Facebook som handlar om Breeders Trophy som hölls på flyinge i år (när det hålls vet jag inte men verkar vara ganska nyligen).

En kvinna valde att publicera ett inlägg som handlar om detta ( hon var närvarande) och hon har även lagt upp bilder som visar på de som var med i tävlingen. Jag vill klargöra att jag inte vet vilka det är som rider på hästarna och jag vet heller inte vilka hästarna är. Det ända jag vet är att hästarna är 4 år gamla och att dessa bilder är tagna på framridningen på de ekipage som kommit ända till finalen. Kvinnan som har skrivit detta inlägg förklarar människorna som "the best Young horse trainers/riders in Sweden." Detta är dock inget hon själv tyder på att hon tycker utan att dom anses vara det i Sverige allmänt.

I och med att bilderna redan är ute för allmänheten så kommer jag att lägga in några av dom här nedanför så att ni ska förstå vad jag kommer att skriva om nedanför.

Vad säger erat hjärta och hjärna när ni ser detta? Jag ska vara helt ärlig med att säga att jag känner många olika känslor på samma gång. Ledsamhet, förtvivlan, sorg, ilska, förvirrning m.m. Jag är så trött på att reglerna inte ändras och att detta inte är förbjudet än. Hästarna är 4-år gamla?? Dock spelar det inte någon roll hur gammal hästen är, det är aldrig okej med sådan här ridning. INGEN med välfungerande empati och sympati kan ju tycka att det här är okej.

Jag tycker att det är bra att det här uppmärksammas och att folk delar bilder etc, det går inte att gömma sig bakom att detta är ögonblicksbilder, det här är påriktigt hur det såg ut. Dock känner jag sådan fruktansvärd ilska till de hästmänniskor som rider sina hästar såhär, vem tror de att de är? Människor på denna nivå vet helt klart vad dom håller på med men dom besitter ändå ingen kunskap what-so-ever om djuret hästen, dom vet bara hur dom har blivit lärda att behandla hästar vid ridning och hur man tävlar typ. Jag känner inte människorna personligen men kan man rida sina hästar på detta vis så har man redan visat tillräckligt mycket.

Det jag allra mest undrar över är HUR detta kan vara människor som har kommit till finalen i en sådan stor tävling? Hur kan domarna ens vara domare? Jag läste nyss lite om vad Breeders Trophy är och en sak fick mig att bli helt paff. Under kategorin "ändamål" så står det klart och tydligt-"att utveckla en tävlingsform som tidigt medverkar till rätt grundutbildning av unga hästar", ???? Rätt grundutblidning? Detta visar hur lite okunskap många hästmänniskor har. Det jag har sett här ovan är helt klart en djurrätts fråga enligt mig, det är långt ifrån rätt. Det verkar även som att det är en chans för uppfödare att visa sina potentiella elithästar för folk, *drar en djup suck*.
4,5 och 6-åriga svenskfödda hästar är de som deltar i Breeders Trophy.
Det delas även ut prispengar, med andra ord så kommer pengar in i tävlingssammanhang IGEN.

Jag hoppas att vi en dag kommer till en punkt där folk som vill tävla och träna med sina hästar (antagligen kommer sporten aldrig att försvinna så jag måste vara realistisk) gör det på ett trevligt sätt. Att pengar slutar att upphöra och att man sätter stränga regler för vad som får förekomma och inte förekomma, så att folk lär sig och så att man visar vad som okej och inte.Jag hoppas att det blir en stor fet jävla revolution, för hästarnas skull.

Lovisa i stallet tog jätte härliga bilder på mig, T och Kvicken häromdagen. Kände att jag ville dela med mig av dom till er på bloggen då jag tycker att dom speglar hur en vanlig dag i stallet ser ut för oss.

Kvickis och T är mina favoriter ❤️

Idag var jag i stallet på förmiddagen, samtidigt som Lovisa och Nina. Vi stod och hängde och snackade varav att Lovisa hade med sin kamera. Nina började leka med Tasha och Lovisa började att spontant fota dom lite bara. Men inte fan hade jag kunnat tänka mig att bilderna skulle bli så fina som dom blev! Tack Lovisa 😍

Jag skulle aldrig skada min häst/någons häst är något som ni ofta ser mig skriva. Vad jag menar med det är att jag aldrig skulle skada en häst avsiktligt. För att vara riktigt ärlig så håller jag fortfarande på att lära mig, som så många andra som håller på med hästar.

Jag gör inte alltid allting rätt, och jag vet inte alltid hur jag ska göra, jag försöker bara alltid att göra mitt bästa.

Att ha kontroll över sin häst är något som ofta är viktigt för många människor. För mig är det viktigt att hästen förstår vad jag menar och att jag förstår vad den menar för att vi ska ha en så bra relation som möjligt. Jag personligen tycker inte om att använda mig av ordet kontroll men det kanske är vad det är? Är en kontrollerad situation en bra och trygg relation? Kontrollerar jag min häst så att det blir en trygg relation? Jag vet inte, det kanske är det, jag har inte riktigt funderar ut det än.

Min största brist (eller fördel?) är att jag inte är speciellt modig av mig. Jag skulle aldrig sätta mig på en häst där jag känner att det inte är ett tryggt samspel, nu när jag tänker det och läser det så är det väldigt logiskt. Jag vet människor som utan tvekan skulle hoppa upp på hästar som dom inte känner för att sedan riskera att bli avslängda m.m. Det är inte sjysst mot hästen enligt mig att utsätta den för en sådan situation, hästar är trots allt sköra djur som påverkas mycket av våra handlingar. Grunden för mig är att lära sig att förstå hästens beteende och agera utefter den, det är väldigt mycket lättare sagt än gjort.

Förstår man sig inte på hästen till 100% så är det väldigt lätt att kunna skada den på ett eller annat sätt, det är nog det jag försöker att säga. Jag har mycket kvar att lära men jag kommer aldrig ge upp för hästens skull, "It might seem like a loosing battle, but let's fight it anyway.", en tatuering som jag har tatuerar in på benet och som alltid påminner mig om det viktiga här i livet.

Vart finns den genuina kärleken till sin häst? Hur många annonser hittar du inte på diverse sidor på nätet som lyder något i stil med "nu är det dax för mig att sälja min bästavän" osv? Jag hittar det iallfall väldigt ofta. Orsakerna kan oftast vara att man ska gå över till storhäst, att hästen man äger har blivit skadad och aldrig mer kommer att kunna tävlas och tränas, eller att man helt enkelt "inte kan utvecklas på sin häst något mer".
Din bästavän var det va?

Jag utgår ifrån att din häst faktiskt inte är din bästavän om de orsakerna som jag skrev här ovan är en av anledningarna till varför du ska sälja din häst. Då är kärleken och strävan om att kunna tävla och träna större än till din egna häst.

Ställ dig själv frågan "skulle jag fortfarande ha kvar min häst om jag aldrig mer skulle kunna tävla och träna på den, eller i värsta fall aldrig mer kunna rida på den?" Mitt svar är väldigt simpelt. Ja. Ett enkelt ja. Jag skulle aldrig sälja min häst om jag verkligen inte behövde. Dvs, jag är inte ekonomiskt kapabel till det eller att jag har skadat mig själv allvarligt.

Många håller säkert inte alls med mig om detta men det är så jag ser på saken. Skulle din häst aldrig mer kunna ridas på och du då väljer att sälja den så är det inte hästen du älskar (i samma utsträckning som ridningen)utan ridningen och det som hör till. Det är inget fel med att älska ridningen, men det blir fel i det sammanhanget att du kallar din häst din bästavän för att sedan sälja den pga orsakerna som jag nämnt här ovan.

Okej, nu sitter jag här på en ridskola igen. Vet inte om jag har nämnt det men jag passar en barnfamilj på tre stycken barn och två av dom rider på ridskola. Det här betyder att jag följer med dom till ridskolan 1 dag i veckan när jag passar dom. Egentligen hade jag hoppats på att aldrig behöva vistas på en sådan plats igen men jag har inte så mycket val. Jag väljer istället att sitta och iaktta vad det är som pågår och analyserar hästhanteringrn etc.

Hur konstigt det än låter så fällde jag några tårar tidigare idag. För mig är det inte speciellt kul att kolla på hästar som har noll livsglädje kvar, för det är precis det jag ser, tyvärr...

Några av sakerna jag har uppmärksammat är att det är INGEN som kontrollerar hur hårt nosgrimmorna sitter eller hur hårt sadelgjorden spänns. Jag kan med blotta ögat se att nosgrimmorna sitter alldeles för hårt på marijoteten av hästarna. Av 8 stycken hästar så är det två stycken som endast har på sig träns och sadel, 4 stycken har på sig snoddar och två stycken har på sig martingal. 5 av hästarna kickade bakut när ryttarna skulle hoppa upp och resterande stod stilla utan en min eller rörelse. En av hästarna försökte även bita sin lilla ryttare aggressivt 3 gånger. Att sätta på snoddar på hästar är något som jag anser är långt ifrån ok, som så mycket annat. Ponnysarna går med inspända huvuden (dom snoddarna är spänds hårt på hästen) och har ingen chans till att komma undan.

Varför reagerar inte ridläraren ? Jo för att det här är helt normalt. Det är inget konstigt i marijoteten av hästvärlden. Man lägger inte några större värderingar i varför hästen säger ifrån.

Alldeles nyss fick jag en tillsägning om att hundar inte får vara med inne i ridhuset uppe på läktaren, tur det, hade nog inte klarat av att se på hela lektionen även fast det är typ 8-10 åringar som rider. Precis innan jag blev tillsagd så stannade nämligen en ponny upp för att kika på oss. Den lilla ryttaren som red började intensivt göra det som vi så fint kallar "ponnysparkar" (att det ens är ett existerande ord finner jag konstigt) och jag tappade genast fokus. Ridläraren säger inte ett ord om att det inte är okej. Jag va påvög att brista där och då, orden som höll på att komma ut ur min mun var "det är inte ok att hunden min är på läktaren men det är helt okej att en av dina elever sitter och sparkar i sidorna på en av ponnysarna?" men jag hejdade mig, tog min hund och gick ut. Jag blir så fruktansvärt upprörd, vi behöver en revolution inom hästvärlden, det här är inte ok.

Vill upplysa om att det här inte alls är riktat till barnen som rider på ridskolan, dom vet inget annat. Däremot lägger jag ansvar på ridläraren och alla andra som är inblandade i verksamheten.