lissegotze

Vart finns den genuina kärleken till sin häst? Hur många annonser hittar du inte på diverse sidor på nätet som lyder något i stil med "nu är det dax för mig att sälja min bästavän" osv? Jag hittar det iallfall väldigt ofta. Orsakerna kan oftast vara att man ska gå över till storhäst, att hästen man äger har blivit skadad och aldrig mer kommer att kunna tävlas och tränas, eller att man helt enkelt "inte kan utvecklas på sin häst något mer".
Din bästavän var det va?

Jag utgår ifrån att din häst faktiskt inte är din bästavän om de orsakerna som jag skrev här ovan är en av anledningarna till varför du ska sälja din häst. Då är kärleken och strävan om att kunna tävla och träna större än till din egna häst.

Ställ dig själv frågan "skulle jag fortfarande ha kvar min häst om jag aldrig mer skulle kunna tävla och träna på den, eller i värsta fall aldrig mer kunna rida på den?" Mitt svar är väldigt simpelt. Ja. Ett enkelt ja. Jag skulle aldrig sälja min häst om jag verkligen inte behövde. Dvs, jag är inte ekonomiskt kapabel till det eller att jag har skadat mig själv allvarligt.

Många håller säkert inte alls med mig om detta men det är så jag ser på saken. Skulle din häst aldrig mer kunna ridas på och du då väljer att sälja den så är det inte hästen du älskar (i samma utsträckning som ridningen)utan ridningen och det som hör till. Det är inget fel med att älska ridningen, men det blir fel i det sammanhanget att du kallar din häst din bästavän för att sedan sälja den pga orsakerna som jag nämnt här ovan.

Okej, nu sitter jag här på en ridskola igen. Vet inte om jag har nämnt det men jag passar en barnfamilj på tre stycken barn och två av dom rider på ridskola. Det här betyder att jag följer med dom till ridskolan 1 dag i veckan när jag passar dom. Egentligen hade jag hoppats på att aldrig behöva vistas på en sådan plats igen men jag har inte så mycket val. Jag väljer istället att sitta och iaktta vad det är som pågår och analyserar hästhanteringrn etc.

Hur konstigt det än låter så fällde jag några tårar tidigare idag. För mig är det inte speciellt kul att kolla på hästar som har noll livsglädje kvar, för det är precis det jag ser, tyvärr...

Några av sakerna jag har uppmärksammat är att det är INGEN som kontrollerar hur hårt nosgrimmorna sitter eller hur hårt sadelgjorden spänns. Jag kan med blotta ögat se att nosgrimmorna sitter alldeles för hårt på marijoteten av hästarna. Av 8 stycken hästar så är det två stycken som endast har på sig träns och sadel, 4 stycken har på sig snoddar och två stycken har på sig martingal. 5 av hästarna kickade bakut när ryttarna skulle hoppa upp och resterande stod stilla utan en min eller rörelse. En av hästarna försökte även bita sin lilla ryttare aggressivt 3 gånger. Att sätta på snoddar på hästar är något som jag anser är långt ifrån ok, som så mycket annat. Ponnysarna går med inspända huvuden (dom snoddarna är spänds hårt på hästen) och har ingen chans till att komma undan.

Varför reagerar inte ridläraren ? Jo för att det här är helt normalt. Det är inget konstigt i marijoteten av hästvärlden. Man lägger inte några större värderingar i varför hästen säger ifrån.

Alldeles nyss fick jag en tillsägning om att hundar inte får vara med inne i ridhuset uppe på läktaren, tur det, hade nog inte klarat av att se på hela lektionen även fast det är typ 8-10 åringar som rider. Precis innan jag blev tillsagd så stannade nämligen en ponny upp för att kika på oss. Den lilla ryttaren som red började intensivt göra det som vi så fint kallar "ponnysparkar" (att det ens är ett existerande ord finner jag konstigt) och jag tappade genast fokus. Ridläraren säger inte ett ord om att det inte är okej. Jag va påvög att brista där och då, orden som höll på att komma ut ur min mun var "det är inte ok att hunden min är på läktaren men det är helt okej att en av dina elever sitter och sparkar i sidorna på en av ponnysarna?" men jag hejdade mig, tog min hund och gick ut. Jag blir så fruktansvärt upprörd, vi behöver en revolution inom hästvärlden, det här är inte ok.

Vill upplysa om att det här inte alls är riktat till barnen som rider på ridskolan, dom vet inget annat. Däremot lägger jag ansvar på ridläraren och alla andra som är inblandade i verksamheten.

Min fina Tasha! Nu har jag haft henne i cirka 7 månader och jag älskar henne mer och mer för varje dag. Hon är verkligen min bästavän och hon följer med mig på typ allt jag gör. Hon funkar i typ alla situationer och hon är en riktigt lätt hund att ha och göra med. Min finaste vän❤️