lissegotze

Jag har varit med Kvicken sedan jag var 12 år gammal dvs 7 år nu. Han är 22 och jag 19. Han har alltid varit super snäll när man stallat upp han i stallgången, fått på en grimma eller träns, då har han verkligen förvandlats från en ganska "låt mig vara jag vill inte vara med dig, kommer du nära så hotar jag dig" häst till en "snäll" häst. 

 

Utan grimma/träns osv så har han självklart gått att umgås med, för mig har det aldrig varit ett problem då jag är van vid hur han kan vara mot folk/mig, och han har aldrig gjort något för att skada någon under dessa 7 åren. 

 

Så länge jag kan minnas så ville han aldrig umgås med någon av den mänskliga arten i hagen, kom man nära blev man typ attackerad eller så sprang han iväg. Ropade man på honom så total ignoerades man av honom, det ända som funkade var havre, mat e livet.  

 

Problemet blev då, utrustning på=jag är med dig för att jag måste, utrustning av=jag vill inte vara med dig längre, vilket skapade frustration hos mig i yngre ålder för det blev ju så att jag var med honom i boxen utan utrustning men kunde inte vara ute med honom utan grimskaft liksom. 

 

Idag däremot glädjer det mig något enormt att kunna säga att vi har en helt fantastisk relation. Och det här vill jag säga innan jag skriver vidare att förändringen har kommit nu dom här 2 senaste veckorna, det jag skriver här nedan har alltså tagit 7 år för oss att komma till där vi är idag. 

 

Jag började märka av det när Schatal började bli kaxig mot Kvicken, han föste bort honom från mig, han fick inte gå in först ur hagen, i stallet kan Schatal gå in och ställa sig i Kvickens box medans Kvicken står där och tar hans hö, jag märkte ju såklart att Kvicken blev spänd, tryckte upp sig mot ett hörn eller flydde om det var i hagen osv, så jag började försvara Kvicken. Jag sa åt Schatal så fort han började bete sig illa mot Kvicken att backa och varje gång så gjorde Schatal det och man såg hur Kvicken slappnade av. 
Jag hjälpte alltså Kvicken ur en situation som han tyckte var jobbig/obehaglig utan att jag ens tänkte på det, jag bara gjorde det för att underlätta så att vi alla 3 kan umgås tillsammans. 

Dom kan umgås jätte fint också, stå och beta i hagen bredvid varandra men när det kommer till uppmärksamhet,mat, osv så vill Schatal ha det först vilket blir då att han föser undan Kvicken. 

 

Efter det här började Kvicken ty sig mer till mig, han ville umgås på ett helt annat sätt. Jag har i åtanke att jag haft dom lösa i ett år nu när jag umgås med dom, alltid öppna boxdörrar, vill dom gå ut så gå ut, rida harmonsikt och trevligt m.m. Men så häromdagen valde dom att gå ut igen till hagen och jag följde efter med en borste. Min första tanke var, Kvicken kommer dra iväg när jag kommer men icke, han stod blickstilla och lät mig borsta igenom honom, det gjorde vi alltså ute i hagen, i det fria, inget grimskaft eller något annat, bara han och jag lösa i hagen. Jag blev faktiskt rätt paff, jag har inte kunna närma mig honom på det här sättet många gånger, ännu mindre att han stått kvar på samma plats, men det gjorde han. 

Succesivt har han började gnägga när jag kommer på dagarna/kvällarna och vill ALLTID in, han har aldrig gnäggat åt mig förut, eller jo klart han har men in 2 veckor i sträck när jag kommer. 

 

Den känslan är fantastisk, att känna att han VILL vara med mig. Igår stod jag och kliade han på halsen och han liksom la huvudet på min axel och bad om mer, det har aldrig hänt förut. Vi stod ute jag,Jocko,Bella och Nåni och han stod med oss, jag fick borsta på honom och han stod MED oss, det har aldrig heller hänt förut. Det är så fruktansvärt små saker men så värdefulla saker som har hänt, och jag älskar honom mer och mer för varje dag som går. 

 

Att äntligen kunna säga att jag och Kvicken helt ärligt, med handen på hjärtat har en fin relation idag känns sååå bra, hoppas den fortsätter i det här spåret, han är det finaste jag har. 

 

 

Dom här senaste veckorna har jag mått väldigt bra vilket då även betyder att jag inte tänker alls mycket negativt om något, jag funderar inte speciellt mycket utan bara lever och njuter så att säga. Därför tror jag också att jag glömt bort bloggen lite, jag har inte haft något att riktigt ta upp/skriva om för jag har inte tänkt så mycket. 
I stallet har jag mest hängt med hästarna och ridit ut lite osv, nada krav eller liknande. 

 

Men så häromdagen kom jag över en liten tanke, och det är det här bandet mellan människa och människa eller djur och människa. Vi människor har olika band till varandra, vissa litar man fullt ut på, vissa respekterar man, osv, (finns självklart massa fler). Och i många fall så hör till och med dom där två ihop, man känner att man kan lita på personen och samtidigt respektera den. 

Men så kom jag på... Schatal. Vad är det som saknas i våran relation i många tillfällen? Jo respekten. Jag vet att han litar på mig och jag vet att jag litar på honom(absolut inte till 100% men ja, vi litar på varandra), men respekt och tillit hör inte alltid ihop, man kan ha en av dom egenskaperna i en relation och inte ha den andra eller så har man både och, som sagt. Bara för att man saknar en av dessa två så behöver inte det betyda att relationen är dålig. 

Respekten behöver vi jobba på, jag respekterar verkligen honom och han mig i många tillfällen, men i många fall så vill jag se lite mer respekt från hans sida för att jag ska känna mig respekterad. För på något sätt hänger ändå respekt och tillit ihop även fast det inte måste göra det. Han har blivit mycket modigare nu än vad han var förut, men med modet har det även kommit lite "kaxighet" (är det ens ett ord?), vilket gör att han inte alltid har respekt. 
Men den här "respekten" som många oftar kallar det kommer ofta från en människa som har på något sätt behandlat sin häst illa och på något sätt använt fysiskt våld, och ni som läser min blogg vet att det är det sista jag vill använda mig, eller rättare sagt, aldrig använda mig av. 
Självklart gäller inte mitt påstående alla.

Hur ska jag då göra för att få lite mer respekt? Det är något jag funderar på, jag får hävda mitt space lite mera. Jag har inte riktigt något svar just nu som jag kan ge på den frågan, men jag kommer inte ändra något förutom att försöka få ner han på jorden lite oftare och vilja umgås med mig mera och på det sättet få ut mer respekt av det också.

 

Ibland ligger/sitter/står jag upp och funderar på om jag har glömt någonting, liiten magkänsla säger att jag har gjort det även fast jag inte tar det på så stort allvar. Så kom det tillbaka till mig idag och jag tänkte direkt, hmmm bloggen, den har nog stått tom på inlägg i några dagar och förhoppningsvis så finns det en själ därute som undrar vad jag har sysselsatt mig med på dagarna, och nu ska du/ni få höra. 

 

Jag har SOLAT. Fatta att kunna sola såhär i slutet av April och få färg på den bleka kroppen som varit inlindad i varma kläder en hel vinter, den har äntligen fått lite färg igen, även fast man kan jämföra den med en kokt hummer. Jag är smått bränd och färgen är ojämn på hela kroppen men ack så glad jag är ändå, nu slipper man skämmas över sitt bleka yttre och kan vara glad istället pga det fina vädret! 

 

Är på toppen humör idag och anledningen till varför jag inte bloggat är ju som sagt för att jag glömt, jag har varit allt för insatt i serien Game of Thrones den här senaste veckan och har betat av 2 hela säsonger vilket är 20 avsnitt och varje avsnitt är 1 timma långt vilket min briljanta mattehjärna räknat ut är 20 timmar framför datorn, grymt. 

 

Hästarna mår toppen och Schatal fäller fortfarande enormt mycket päls, det här resulterar i att jag är en vit kvinna igen efter ett besök i stallet, håret sätter sig alldeles för lätt på kläderna men faller oftast av när jag cyklar hem i vinden igen så win win, Schatal tappar päls, jag tar över den och tappar den ute i det fria igen, ingen anledning att klaga. 

 

Kvicken är fortfarande gosig och han är lite slätare i pälsen och har faktiskt börjat se ut som en riktigt fin prins igen, min fina. 

 

Nu ska jag beta av ett till avsnitt sen bege mig av till stallet, ha en trevlig söndag!

Jag och min kompis Carro red ut på Kvicken och Schatal i det fina vädret idag runt 2 tiden! Carro fick testa Schatal och det gick super bra verkligen! 

Vi red en härlig runda på typ 1,5h, låter bilderna tala för resten! 

Nu börjar allt kännas bra i stallet igen. Kvicken är mer social än någonsin och vill gosa och vara med hela tiden, nämnde nog även förut att han har börjat gnägga åt mig när jag kommer till hagen, vilket jag ser som något positivt. 

Schatal var en riktig gosegris idag, vilket han inte varit på länge så det uppskattade jag verkligen. Blev verkligen helt varm i hjärtat och har börjat få tillbaka lite motivation. 
Jag och Kvicken skrittade ut på en liten kvällstur, eller rättare sagt han stod och käkade medans jag satt på ryggen hehe! 

 

Känner mig riktigt glad idag faktiskt, och det är hästarnas förtjänst!

 

På senaste nu när jag kollat på ryttareliten så har jag fokuserat väldigt mycket på hur dom talar om sina hästar. Det är en sak att "älska sin häst för att den har en bra hopp/dressyrstam eller för att den prestrerar bra inne på banan" och sedan är det en anna sak att "älska sin häst för den den är som individ". 

 

Så något jag reagerade på först (omedvetet) var Charlottes sätt att tala om sina hästar, varje häst var "den" och sällan talade hon om hästen med dens riktiga namn. Det kändes lite som "äh, jag har så många hästar så alla hästar får heta den". Förstår ni? Det var väldigt mycket snack om att hästen måste prestrera (ja jag förstår att det är en dyr sport) men inte en ända gång tyckte jag se att hon helt genuint älskade hästarna för det djuret dom är, vilket gjorde lite ont i mitt djurvänliga hjärta. 

 

Peder däremot fick jag respekt för, han talade alltid väl om sina hästar och verkar vara en väldigt sund och genuin människa! Han sa alltid hästens namn och talade så himla fint om dom och hur bra djuret är, han tyckte jag om! 

 

Tänk så små och konstiga saker man kan reagera på ändå, haha! 

 

 

Kom på det helt plötsligt att jag faktiskt inte bloggat något så slänger upp lite vad som hänt på senaste 

*hela förra veckan var jag ensam hemma med mina 2 systrar då mamma och Janne var  i Italien. Det här resulterade då i att jag morgonfodrade hästarna 8 varje morgon och ni som känner mig kan väl lista ut vilken tid jag gick och la mig varje natt (runt 4/5 snåret). Men det gick bra att komma upp ändå ;) 

*Schatal börjar bli glad igen och Kvicken är mysigare än någonsin. Han gnäggar varje dag när jag kommer till hagen nu och vill vara med mig hela tiden. Han var dock lite hängig i två dagar förra veckan men nu tycker jag gnistan är tillbaka! 

*Jag har inte gjort speciellt mycket med hästarna nu när jag var där 2 gånger per dag men nu har jag lov i 2 veckor så då planerar jag på att umgås med dom mycket mer! 

*Igår gick vi och betade i 30 min i gräset och bara hängde, super mysigt! 

Gick och la mig runt halv 5 då jag hade lite kompisar över och 3 av dom stannade så länge. Det var jag, min kompis Nåni och 2 killkompisar som satt uppe och spelade kort tills de tiden, var lagom bra gjort då jag skulle upp vid klockan halv 8 för att morgonfodra hästarna nu när mamma oh Janne har åkt utomlands i en vecka! 

Sov runt 3 timmar, sen iväg vid kvart i 8, fodra hästarna och sedan gick jag och la mig igen och vaknade 13:15, haha! 

Kajsa och hennes kille Jeppe rider ut på hästarna idag så jag behöver bara gå dit ikväll och fodra samt släcka! 

Vi gick till volten men märkte att både han och jag inte var särskilt taggade så vi gick upp i skogen och käka lite gräs och sprang runt och lekte istället. 

Han fick mig på så himla bra humör idag, behövde verkligen det, mitt hjärta. 

Massa missförstånd och jag förstår inte riktigt vad jag gör för fel. Känns som om att jag tänker lite i fel banor och känns inte heller som om att han har fokus på mig. 

Fällde en lite tår av frustration men jag vet att jag gör fel och därför valde jag att avsluta och bara chilla lite och tänka.. 

Hatar dessa dagar när allt bara går fel och man inte kommer på varför. Hela dagen blir liksom förstörd på något sätt. 

Jaja, nu tar vi det lugnt iallfall och njuter av den sista solen på dagen. Kvicken står härnäst och hoppas det går lite bättre. 

Schatal är en av dom och Kvicken är mer av den typen som passar till det mesta och är öppen för allt.