Efterlängtad
Igår träffade jag min kompis Carro som har varit borta i 6 månader! Det var så jäkla fint å se henne igen och prata om ALLT som har hänt i hennes liv men även i mitt!
Carro och en fin blomma hehe
Docken som är en varmblodig travare som nu är ridhäst!
Carro och Cesar!
Fina fina Pirre!
Äta banan tillsammans!
Carro och Pirre!
Midnight som är en arab! Lite lik Shatte faktiskt!
Så himla mysigt! Det är så härligt att vara i den miljön som carros hästar står i! Helt fantastiskt...
Vi möttes upp i hennes stall ute i Brottby som ligger i Vallentuna! Hon har sina två hästar Pirre och Cesar som står där ute! Vi och de andra i stallet släppte ut alla hästarna på bete och det var så mysigt, dom njöt om vi säger så.
Här får ni lite bilder från gårdagen som var helt fantastiskt! Landet är den bästa platsen att vara på tycker jag, speciellt på sommaren när grönskan har blommat ut!
Så himla mysigt! Det är så härligt att vara i den miljön som carros hästar står i! Helt fantastiskt...
Lugnet
Jag känner mig lite lugnare inombords nu. Igår kväll fick jag världens huvudvärk, tror det var alla spänningar som släppte. Nu vet vi vad det är som pågår med Schatal och även fast jag inte riktigt vet hur allting kommer att gå så finns det ett litet lugn över det hela.
Jag tror att jag också är lugn nu för att jag vet att han kommer att stå hos mig en månad till. Jag har varit så himla orolig för att allting kom så plötsligt och att jag behövde ställa in mig på att han skulle åka redan den här veckan. Men nu kan jag ta det lugnt ett litet tag och det känns skönt!
Veterinärbesök + update
Idag kom veterinären och kollade på Schatal. Hon kände igenom hela honom och påpekade att han är öm i vissa delar av kroppen. Jag hörde inte riktigt då hon stod och pratade med Schatals ägare men uppfattade iallfall att han är öm. Någonting om att han balastar bakknäna också och att det är typiskt araber som oftast är rätt raktställda i bakbenen.
Efter att han fick lugnande och ställdes in i boxen igen.
Vi sprang lite också så att hon fick kolla på hur han ser ut i rörelse. Han är halt båda fram. Efter det så fick han lugnande och röntgades i vänsterfram. Jag, hennes lärling och hon var närvarande när det skedde. Jag stod och höll i hans huvud medans dom kikade på bilderna.
Son jag uppfattade det så har han artros i vänsterfram. Jag frågade hur det kan uppkomma och det kan ha med att göra att dom vrickar sig i hagen eller får en smäll etc. Det finns andra sätt som artros kan bildas på tex ju äldre dom blir osv. Artros är kroniskt som jag har förstått det och kommer aldrig riktigt försvinna. Det som kan hända är att den inte utvecklas och blir större. Problemet är dock att han har ont i samband med artrosen och att han är halt. Dvs, att är han inte bättre om en månad så kan det hända att han blir utdömd. Artros är beläggningar som bildas på leder osv, googla på det om ni vill få en klarare bild av vad det är.
Som det ser ut just nu så kommer han att gå på smärtstillande i cirka 2 veckor. Han kommer att bli bättre med smärtlindring men för att inte hänga sig fast på den så kommer han att gå utan någon vecka innan nästa veterinärbesök sker. Är han inte bättre i benet då så vet jag faktiskt inte vad som kommer att hända... Men nu gäller det att ta en dag i taget och se vad som händer.
Jag och hans ägare har även kommit fram till att han kommer att få stå hos mig under den här tiden. Vi alla tycker att det känns onödigt att göra ett miljö byte som kan skapa mer stress eller onödiga konsekvenser för hans skull.
Jag är givetvis väldigt glad över att få spendera mer tid med honom, det är guldvärt. Men som sagt, efter eb månad så kommer det göras en till koll på honom och vi får se hur läget är då. Tills dess så är det bara att avvakta och njuta av våran tid tillsammans.
Jag är rädd
Schatal står fortfarande i stallet, jag vet att jag kommer få träffa honom imorgon. Jag har träffat honom nästan varje dag i två år nu, det har inte funnits någon oro för att inte få träffa honom. Kan jag bara få pausa tiden?
Snart lämnar han mig, snart är tryggheten borta. Tryggheten att veta att han står i stallet, tryggheten att träffa honom när jag vill, tryggheten att veta att min bästavän fortfarande är vid min sida. Det gör så fruktansvärt ont. Jag vet inte hur jag ska klara det här. Allting närmar sig med bestämda steg och här är jag, livrädd och sårbar.
Jag har under en längre period inte mått speciellt bra, men jag har haft min familj, mina vänner och mina två hästar som har gjort att jag har klarat mig. Men nu försvinner Schatal från mitt liv utan att jag vill det. Hur ska jag överleva?
Dom orden cirkulerar runt i min hjärna varje minut. How i'm gonna survive? Jag vet inte.
Bara tanken på att förlora honom är något jag knappt klarar av, men att det snart blir verklighet känns inte verkligt. Jag kan inte förstå, jag kan inte och vill inte det här men jag måste leva med det.
Bilder
Jag hade svårt att välja filter på dessa bilder. Det velade mellan väldigt starka och skarpa färger och milda och kalla. Jag gjorde helt enkelt så att jag gjorde dom i båda alternativen. Jocko fotade x-antal bilder men jag tror allt som allt så blev det kanske runt 30 st som jag sparade.
Här får ni bilderna!
Fotografen
Jag lovar er att det var finare med hjärtat där än en väldigt väldigt skev Lisse
Haha åh gos
Och nu till min absoluta favorit!
Jag är verkligen så glad över att vi tog dom här bilderna. Jag tycker att vissa av dom är helt fantastiska och jag är så glad över att jag kommer att kunna blicka tillbaka på dom. Det kommer att vara extremt jobbigt till en början men jag vet att om något år så kommer jag vara så tacksam över att dom togs. Jag vet inte ens hur jag ska kunna berätta för er som läser om hur mycket jag älskar de här två individerna? Dom är det bästa som någonsin hänt mig på många sätt och vis.
Några sista bilder tillsammans
Det jag vet är att Shatte troligtvis åker någon gång nästa vecka. Det är jätte svårt att ta in och jag försöker att verkligen inte tänka på det så mycket. Men det är svårt, mitt hjärta är brustet och jag gråter floder mellanåt. Hjärtat smärtar och jag vet att det här kommer vara något av det jobbigaste jag kommer att behöva gå igenom.
En sak vet jag säkert, det var att jag ville ha några sista bilder med mig och Shatte tillsammans. En fin dag som denna plockades kameran fram och Jocko fick fota! Här nedanför får ni smakprov. PS. Har bilder på mig och Kvicken också!
Kaos
Hej alla!
Jag älskar er två mest av allt.
Just nu är allting kaos och jag mår verkligen inte bra. Jag är oerhört förvirrad och har panik inombords. Jag vet inte hur allt kommer att sluta men jag kommer förklara det mesta när det finns en klarhet i allt.
Just nu vet jag inte hur mycket bloggen kommer att uppdateras men kommer att göra mitt bästa.
Finaste killarna i hela världen
ett avslut
Idag fick jag ett besked från Schatals ägare om att jag inte kommer att få ha kvar honom. Varför behöver vi inte gå in på nu. Jag har skrivit ett inlägg om allt detaljerat, frågan är bara när jag kommer att publicera det. Jag vet ingenting längre känns det som. Jag är oerhört ledsen och förbannad på samma gång. Ena stunden kokar jag av ilska och andra stunden gråter jag pga känslan att inte mera få ha kvar honom.
Han är något av det bästa som har hänt mig.
Min fina fina vän.
Sjuk Schatal
Är helt slut idag.
Han låg ner och sov när jag kom imorse så nej, han låg inte ner för att han inte klarade av att stå! Han och Kvicken låg typ 3 gånger igår i boxen när jag kom ner och det vet jag att han brukar göra så är ingen fara!
Schatal kom in igår med en uppdragen mage och jag och Jocko konstaterade det ganska fort!
När vi står och kikar på honom så ba flyyyger det ut skit, mycket svårt att förklara men det bara flög på väggen och tog stopp där och rann ner. Det var som om att han kissade nykokt spenat (gräs) från röven, märkligt..
Hade koll på han hela natten och har snittat sovit typ 3 timmar totalt så att skriva det här nu är en utmaning... Han bajsade ingenting mer under natten och jag hade en ganska aktiv kontakt med jourveterinären i Rimbo så det kändes bra!
Valde att ta ut en veterinär idag för att kolla upp honom. Hon trodde det var gaskolik och kände på honom osv, gav han smärtstillande och lyssnade i magen! Det lät bra! Vi slangade i honom vatten också i och med att han senast hade druckit vid kanske 10 på kvällen så att han fick i sig vätska!
Sen kollade hon på benet också och sa att hon inte visste vad det var och att vi borde åka till klinik. Han var också halt på båda fram tyckte hon vilket var något nytt för mig då jag inte har sätt det..
Och det här med att han kliar upp sår på rumpan kan vara springmask (vilket är mycket svårt att få bort eller se) eller något annat som jag inte kommer ihåg, är helt slut i hjärnan..
I det stora hela så fick jag väl inte jätte genomgående svar av distriktveterinären som också var ganska otrevlig om jag ska vara ärlig. Med andra ord så finns det mycket att kolla upp på denna lilla häst men det som känns skönt är att det känns som om att läget är helt ok under kontroll med magen på honom nu!
Ledsen om det här inlägget blev stapligt men jag kan inte ens beskriva hur trött i hjärnan jag är just nu. Är mycket som måste tänkas igenom och det tär på mig psysikiskt!
Jag håller er uppdaterade om läget!
Han låg ner och sov när jag kom imorse så nej, han låg inte ner för att han inte klarade av att stå! Han och Kvicken låg typ 3 gånger igår i boxen när jag kom ner och det vet jag att han brukar göra så är ingen fara!
film om bett
Jag missade denna video förut så kolla på den också. Riktigt jävla fruktansvärt.
I den videon kan ni se att dom faktiskt forskar på det och inte tro att allt är påhittat.
Det är såhär hästvärlden ser ut idag, ha det i åtanke också.
Väcks några tankar?
Väcks några tankar?
diskussion om bett
OBS!!!! Långt inlägg!!!
Igår hade jag och två kompisar en diskussion om hästar som sedan utvecklades till varför man har bett i sin hästsmun.
Jag som inte använder bett på mina hästar tycker att det är intressant att höra varför man gör det. Två av mina kompisar använder det i sin hästsmun och jag var helt enkelt nyfiken så jag frågade dom.
Min ena kompis sa att hon använder det för att hon vill tävla (islandshäst) och att man måste ha det på tävling etc. Hon sa även att hon försöker att använda det så lite som möjligt och varierar med bettlöst vilket jag tycker låter super bra. MEN, för mig tar det inte bort det faktum att det används flitigt emellanåt. Hon sa även att hon känner sin häst så pass bra att hon kan avgöra när han har ont eller inte och att han trivs på bettet för att han är så mjuk i munnen och tuggar lugnt på bettet. Jag sa ganska snabbt att "hästen tuggar på bettet för att bettet lägger sig på lanområdet i hästensmun som utsöndrar naturliga reflexer i hästens mun. Det bettet gör är att sända ut falska tuggreflexer till hästens mun som det görs när hästen betar (fast det är inte falska då i och med att hästen faktiskt äter något) och det är då hästen tuggar på bettet". Det var något som hon snabbt sa att hon inte visste om och uppskattade att jag sa det. Det var en väldigt lugn diskussion då ingen av oss vill trampa varandra på tårna men hon sa även att "Lisse, jag kan liksom inte argumentera mot dig egentligen eller tycka att du gör något fel för du är så mild i din hästhantering som möjligt så det finns egentligen inget negativt att säga". Är jag självgod om jag håller med henne? Nej men självklart gör jag fel men jag måste faktiskt säga att jag är stolt i min hästhantering i och med att jag inte använder vissa föremål.
Min andra kompis ville inte diskutera detta med mig vilket jag respekterar men inte riktigt förstår varför. Jag tror att jag kanske är lite väl på i vissa sammanhang. Det måste jag också erkänna att jag är när det kommer till bettfrågan för jag tror så starkt på att man inte behöver (ska) ha bett i munnen på dom. Eller kan det också vara av den enkla anledning att man bara har ett bett pga ren vana? Jag vet inte...
I allt det här så slängde jag även ur mig att jag inte tycker att man är 100% djurvän om man väljer att ha ett bett i hästens mun vilket jag tror att dom tog illa upp av och det ber jag om ursäkt för. Jag håller fast vid min ståndpunkt för det är så jag tror, men jag skulle aldrig kalla några av mina vänner för djurplågare för i det stora hela så vet jag att dom älskar sina hästar.
"Ett betsel är remtyg och bett som används för att behärska och styra en häst." Så skriver wikipedia om man söker på betsel. http://sv.wikipedia.org/wiki/Betsel
Man uppfann bettet för att kunna kontrollera hästen, och med kontrollera så men jag smärta, för det är det som bettet gör i en hästmun.
Sevärd video, mycket bra. Och om ni inte tror på videon, varför? Verkar den inte logisk eller vill ni inte se det bara?
Jag tycker att det är naivt att tro att din häst trivs med ett bett i sin mun. Varför skulle en häst trivas med ett bett i sin mun? Den kanske inte gör motstånd som många hästar gör eller är extremt tydlig med sina känslor (inlärd hjälplöshet) men det finns alltid små tecken att titta efter om du bara öppnar upp dina ögon.
Jag tror att folk blir irriterade på en sådan här video och känner att dom måste försvara ridning på bett för att det som sägs i videon visar på något som inte är okej. Dvs, att något som dom har gjort i hela sitt liv inte är okej och som människa är det aldrig kul att höra. Jag tror inte heller att dessa människor vill behöva plocka bort något som dom har haft på sin häst heller för förändringar är läskigt och något man helst undviker.
Men om vi sätter upp två alternativ. En dag får du ny information om något, i det här fallet om hur bett påverkar din häst i munnen. Det kommer ny fakta om hur det är skadligt för din häst. Något du kanske aldrig har märkt på hästen för att det alltid har "varit okej att rida med bett" och ingen har sagt att det är farligt så länge du inte drar i bettet (videon ovanför visar dock på det motsatta, du behöver inte ha en hård hand etc, ett bett skapar smärta ändå). Men nu är något nytt presenterat, en ganska big deal också. Jag tror inte att någon av oss vill skada våra djur men vissa saker gör man omedvetet men nu får man en chans att tänka till lite extra.
De två alternativen är 1. Jag väljer att inte lyssna för jag tror inte på det här, jag har haft bett i min hästsmun hela dennes liv så varför sluta nu? Den går ju på utan problem. 2. Hmm, fan det här låter ju inte bra, jag får nog börja testa utan för det sista jag vill är att skada min häst.
Med det här menar jag att, får du två olika alternativ när det handlar om din häst, (det finns faktiskt ny forskning på att det är skadligt att ha bett i munnen), varför överväger du ens då att argumentera för något som potentiellt (med potentiellt menar jag er som ställer er tveksam till att det faktiskt är skadligt) är just SKADLIGT? Finns det ens en liiiiiten chans för att skapa smärta hos sin häst varför är man redo att ta den??? Varför sätter man inte bara sig själv åt sidan och slutar tänka "men nej, jag har gjort såhär i hela mitt liv så därför tänker jag inte ändra på mig", och börjar tänka på sin hästs bästa istället? VARFÖR är man inte beredd att ta bort något som faktiskt är skadligt?
Det är för att man inte vill se. Man är så fruktansvärt bekväm i det man gör att man glömmer bort att se vad som faktiskt händer sin häst. Det är så man har blivit lärd, att skapa sin häst smärta utan att man riktigt har förstått det. Mycket av det som händer hästen är grundat på smärta och ändå försvarar folk sig med att sin häst lever som en kung i ett stall med fina nymålade boxar och nya fina täcken. Materiella saker spelar inte någon roll i en hästs värld och det vet man om man har läst på om hästens historia. Man vill inte se att man skadar sin häst för man älskar sin häst, man vill inte på ett ända sätt behöva erkänna för sig själv att jag har skadat min häst i år. Det tär på hjärtat att behöva inse det, jag gick igenom den fasen och det var inte kul. Men jag ändrade mig för mina hästars skull, jag satte mig själv och mina behov åt sidan och gjorde det som på riktigt var bäst för dom. Det ska inte vara ett svårt val. Det är inte ett svårt val om du bara väljer att se.
När någon kommer in och berättar för en att du gör fel eller du skadar din häst så är det inte konstigt att man 1. Inte tror på den 2. Blir jävligt förbannad. Men här gäller det att öppna upp sina ögon och öron och ta in det nya i huvudet. För oavsätt om du inte förstår varför någon presenterar den här nya konstiga informationen så kommer du att behöva reflektera över det och börja analysera. För mig är det i de mesta fall uppenbart när en häst inte vill något eller när den utstrålar smärta, men jag förstår också att det inte är lika lätt för alla att se. De första gångerna baraelvira presenterade några bilder för mig på sin blogg och förklarade varför den hästen såg missnöjd ut så såg jag helt ärligt inte. Jag tänkte bara "men nej, den där ser ju precis ut som en häst ska göra på en bild. Vad är det som visar att den är missnöjd?", jag förstod verkligen INTE. Det som i självaverket var var att jag aldrig blivit presenterad för något annat. Jag hade lärt mig att en häst såg ut sådär utan att tänka på något mer djupare, jag var lärd på det sättet. Men sen är det tammefan upp till dig, blir du presenterad för något nytt som visar på att hästen tar skada av något så måste du vara villig att ta in den informationen och ta till vara på den.
Jag ändrade inte min hästhantering för min skull, jag ändrade mig för mina hästars skull.
Om du verkligen bryr dig om din häst så ber jag dig att vara lite mer uppmärksam på allt som har med hästar att göra och gå in och söka på google om saker som du undrar över eller är nyfiken på. Att ändra sig själv är inte något som händer över en natt men det sätter igång tankar i hjärnan och det är första steget. Jag bestämde mig helt enkelt en dag för att sätta mina behov åt sidan och se till hästens och det är något som har förändrat mig som person också, inte bara min hästhantering. Jag har blivit bättre på att uppmärksamma de små detaljerna för tro mig, det är mycket man missar att se när det kommer till hästar.
Avslut. Det här är inget jag väljer att skriva för min skull och det här är inget jag vill att man ska göra för min skull. Jag vill att hästarna ska få leva ett sådant smärtfritt och harmoniskt liv som möjligt och det är upp till oss människor att se till att det blir så. Det är därför jag skriver det här, till er hästälskare. Mycket ligger i era händer, se till att använda er klokhet väl för era hästars skull, inte för eran och inte för min eller någon annans, utan för eras hästar.
Grundprinciper i min ridning
Jag har några få grundprinciper som jag väljer att gå efter i min ridning.
Här nedanför finner ni dom lite kortfattat
1. Vid ridning så tillkommer inte ett spö. Dvs, jag vill inte rida med spö för att det är lätt att missbruka samt att jag tycker att man inte ska behöva fler hjälpmedel än sig själv. OBS, jag använder dock repgrimma och sadel. Eventuellt annat huvudlag.
2. Vid ridning så tillkommer inte sporrar.
Varför använder ens folk sporrar? Jag ogillar verkligen sporrar starkt då dom trycker in i hästens sidor. Jag kan INTE förstå varför man vill ha ett sådant irriterande och förskräckligt redskap på sin häst.
3. Vid ridning tillkommer inte bett.
Av den enkla anledningen att jag inte vill trycka in ett bett i mina hästars munnar. Jag söker en sådan harmonisk tillvaro som möjligt och då ser jag inte varför ett bett skulle höra dit. Eller, jag ser egentligen inte varför man ska ha bett i en hästmun överhuvudtaget, fruktansvärt onödigt när det finns alternativ som innebär att du inte måste trycka in något i munnen på dom.
4. Vid ridning tillkommer inte en noshrimma.
Anledning är för att: En nosgrimma är till för att täppa igen käften på hästen och inget annat. Rider jag med mitt sidepull eller repgrimma så blir det visserligen som en nosgrimma (behöver finnas något som håller upp huvudlaget) men behöver jag ens nämna hur löst dom spänns? Hästarna har fri tillgång till att öppna käften så mycket dom vill!
Just nu är det dom sakerna jag ställer mig negativ till. Jag anser att det är schysstare mot hästen. Vad andra väljer att göra är inte upp till mig men jag kan säga att jag blir lite extra glad när jag ser att folk plockar bort dom sakerna!
Jobbig period
Nu känns det som om att ingenting fungerar.
Det känns extra tufft i och med att han var den sista hunden jag någonsin trodde skulle göra något så allvarligt. En hund med ett hjärta av guld men som flippade en gång och inte finns kvar vid livet efter det. Jag kommer att minnas alla våra fina stunder tillsammans och bära med mig dom resten av livet, han visade mig hur mycket lycka en individ kan ge.
Jag provjobbade igår på ett nytt jobb som jag verkligen trodde att jag skulle gilla, jag var helt inställd på att jag skulle trivas. Jag skrev upp mig på 6 st nattpass i veckan utan att ens ha provjobbat än. Naiv är bara förnamnet...
Jag vill så gärna hitta ett jobb som jag tycker är ok, behöver inte vara världens roligaste jobb men jag vägrar att känna ångest för att jag måste jobba. Jag har en gräns och när jag mår så dåligt över jobbet redan första dagen så måste jag lita på min magkänsla och sätta stopp. Jag vet inte hur ni fungerar men jag vet hur jag fungerar och det är på både gott och ont.
Sen fick jag ett extremt känsligt och fruktansvärt tråkigt samtal. Hunden Bamse som jag har passat togs bort idag pga en anledning som är väldigt jobbig. Han bet sin matte i armen två gånger igår under en situation. Jag förstår hennes val men det gör inte situationen lättare i och med att allt kom så plötsligt.
Jag hade börjat fästa mig vid Bamse något enormt och var så van vid att ha honom hemma hos mig varje vecka, det här känna Förjävligt.
Floderna har gråtits och mitt hjärta är ännu en gång itu. Jag kommer att sakna honom så mycket, hans plats i mitt hjärta kommer att stanna där så länge jag själv andas.
Det känns extra tufft i och med att han var den sista hunden jag någonsin trodde skulle göra något så allvarligt. En hund med ett hjärta av guld men som flippade en gång och inte finns kvar vid livet efter det. Jag kommer att minnas alla våra fina stunder tillsammans och bära med mig dom resten av livet, han visade mig hur mycket lycka en individ kan ge.
Vila i frid finaste killen.
Shatte börjar bli bättre
Shatte börjar bli bättre i benet nu!! Fortfarande svullnad men mycket mindre än innan! Inte lika halt längre heller!
Han börjar bli fin i pälsen nu också när vinterpälsen försvinner hehe
Fin mankam också! Haha stod och beundrade han idag och kände bara åh herregud vilken fin häst han är.
Testade slänga på han en sadel bara för att se om han fortfarande inte tycker det är okej... Gick bra första omgången men sen när man tar av den och ska sätta på igen så blir han arg. Ett tecken på att den inte ska vara där helt enkelt. Eller enkelt och enkelt, finns nog några orsaker till varför han inte vill ha den på sig...
Tycker han är väldigt söt i den iallfall på något konstigt vis?
Fin mankam också! Haha stod och beundrade han idag och kände bara åh herregud vilken fin häst han är.
Jag tycker att han är fin i sadeln men när jag sätter igång honom sen igen när han är redo (kan ta hur lång tid som helst beroende på hur han känner) så kommer jag ta bort sadeln! Det är för att han visar obehag mot den. Varför? Det kan vi ta itu med någon annan gång varför jag tror att han gör det.
OBS!
Jag menar inte att jag ska sätta igång honom snart bara för han börjar bli bättre i benet! Jag vet inte heller om han någonsin kommer kunna bära mig på ryggen igen men jag måste få tänka framåt också.
Min största prioritet är inte att han ska kunna bli ridhäst, min största prioritet är om det blir så att vi umgås tillsammans från ryggen någon gång igen så är det för att kommunicera på flera sätt och ha kul i det fria. Det är dock helt upp till honom hur han känner för det. Vid minsta obehag kommer jag att ta ett steg tillbaka och börja om från början igen.
Han är min hjälte på många vis och jag kommer aldrig sluta lyssna till honom.
Hästarnas tillstånd
Schatals hov är fortfarande inte bra. Jag har försökt ringa en veterinär som jag hört ska vara bra men han vägrar att svara så jag måste hitta någon annan.
Så allt är verkligen inte på topp nu för mina två killar... Det tär ju lite på hjärtat men dom är fortfarande pigga och glada så det är det som håller mig på benen!
Han äter bra och är pigg och glad annars, galopperade ner för hagen idag och bockade lite, tecken på energi? Jag öppnade upp hagen häromdagen, jag vet hur mycket mina killar älskar att vara uppe i hagen och jag litar på Schatals omdöme när det kommer till hoven, dvs, han rör sig i den mån som han klarar av att röra sig i.
Min farmor hade en fundering på vad det är som han kan ha och hon sa "bockhov kanske?".
Bockhov är något som hästen kan få vid för mycket mat i förhållande till motion. Vad jag kan minnas så fick vi det nya höet i samma veva som Schatals kronrand började svullna upp och i förhållande till motionen så kan höet ha för mycket näringsvärde, dvs att han kan ha fått för mycket mat + nytt och fräscht gräs i hagen på det också. Det är dock vanligast att dom har bockhov redan vid födseln (föl) men kan uppkomma vid äldre ålder som jag har förstått det.
Om det inte är bockhov så kan jag bara chansa på hovböld men det känns också riktigt skumt. Han är lite varm, har ingen puls och går på bra trots svullnaden, dvs är halt men inte blockhalt. Han har inte ont när man trycker "i" hoven eller runt kronranden och om jag har förstått det rätt så har en häst med hovböld riktigt ont i hoven etc då?
Inte bara det inte, Kvicken har svullet öga nu också. Han kan få det såhär nu när insekterna börjar komma och det blir varmare ute men alltså han ser så ynklig ut med sitt lilla vidöppna öga...
Så allt är verkligen inte på topp nu för mina två killar... Det tär ju lite på hjärtat men dom är fortfarande pigga och glada så det är det som håller mig på benen!
