Jag är rädd
Schatal står fortfarande i stallet, jag vet att jag kommer få träffa honom imorgon. Jag har träffat honom nästan varje dag i två år nu, det har inte funnits någon oro för att inte få träffa honom. Kan jag bara få pausa tiden?
Snart lämnar han mig, snart är tryggheten borta. Tryggheten att veta att han står i stallet, tryggheten att träffa honom när jag vill, tryggheten att veta att min bästavän fortfarande är vid min sida. Det gör så fruktansvärt ont. Jag vet inte hur jag ska klara det här. Allting närmar sig med bestämda steg och här är jag, livrädd och sårbar.
Jag har under en längre period inte mått speciellt bra, men jag har haft min familj, mina vänner och mina två hästar som har gjort att jag har klarat mig. Men nu försvinner Schatal från mitt liv utan att jag vill det. Hur ska jag överleva?
Dom orden cirkulerar runt i min hjärna varje minut. How i'm gonna survive? Jag vet inte.
Bara tanken på att förlora honom är något jag knappt klarar av, men att det snart blir verklighet känns inte verkligt. Jag kan inte förstå, jag kan inte och vill inte det här men jag måste leva med det.
Kommentarer
Trackback
