lissegotze

Dom har inte riktigt kommit till ro än i att vara helt bekväma med varandra men dom fungerar ändå bra tillsammans. 

Han lyckades dra av sig en sko i förrgår också när han stod och betade bredvid mig. Det är med andra ord dax att hitta en hovslagare denna vecka, mycket som ska fixas hela tiden känner jag haha. 

Jobbet går bra även fast det känns lite jobbigt att ha så olika hästsyn ibland. Men så länge jag kan få göra på mitt sätt (jobbar väldigt självständigt) så bör det inte vara några problem. Oftast är jag ju där helt själv då familjen som äger stallet jobbar dagtid. 

Måste bara säga att alla är så jävla underbara där Kvicken står nu. Vi är ju 4 stycken hästar (snart kommer en 5 också) dvs 4 olika ägare + 2 stycken medryttare. Tycker ändå att alla har en bra grund till sin hästhållning vilket jag uppskattar väldigt mycket. Det känns skönt att kunna prata öppet och fritt med folk som förstår var jag säger när jag pratar om hästar. Ofta upplever jag det som att folk inte är jätte intresserade av min hästhållning, jag tror att det grundar sig i att dom inte riktigt förstår vad det är jag menar. Men i stallet som jag har valt åt Kvicken så är alla väldigt öppna samt lyssnar och förstår. 

Jag kommer heller inte att skriva ut hur allting fungerar på mitt jobb.Anledningarna är att jag inte vill peka ut människor som faktiskt är fina individer, men som jag inte delar samma hästsyn med. Jag känner att jag får acceptera hur det ser ut just nu, för som jag skrev tidigare, kan jag få göra på mitt sätt när jag väl umgås med hästarna så är jag ganska nöjd. Sen är inte mitt jobb heller att träna hästarna på något sätt utan det handlar om lite promenader då och då samt in och utsläpp. 

Känns skönt att vara hemma igen, no place like home. 

Han staplade ut från transporten och var självklart lite nervös och orolig men han kom till rätta ganska fort. 

Hästarna stod i stallet och dom vart nyfikna men jag släppte in Kvicken ganska fort i boxen och då ställde han sig och käkade. Han var ganska törstig också så vattnet slank ner fort och fint. 

Idag släppte vi ihop Kvicken och ponnyn Natchos. Dom sprang mest runt och lärde känna varandra. Ingen av dom kände något behov av att spraka mot varandra eller bitas. Det blev mest att lukta på varandra och springa runt. 

Sen släppte vi ihop Smikey som är den hästen som har dom bästa egenskaperna, det vill säga är "högst i rang". Plötsligt blev det lite mer jakt på det hela och Kvicken fick springa på ganska bra. En sak var lite obehaglig,  det är när dom går till ett hörn och ska börja hålla på. Kvicken trängdes in i ett hörn av Smikey och Smikey vände upp rumpan och kickade mot Kvicken en gång men Kvicken tog det rätt lugn och markerade inget tillbaka. Hade Kvicken däremot börjat kickat tillbaka vid det laget så hade det blivit kaos, tror jag. Kvicken skötte sig bra tycker jag, han  försökte liksom gå undan rätt mycket för att visa att han inte tänker försöka sig på någon ledarroll. Smikey hade dock väldigt svårt för att Natchos också ville hälsa på Kvicken vilket ledde till att Smikey blev rätt på honom och "jagade" bort Kvicken. Till slut så kände vi att vi tar ut Natchos så att Kvicken och Smikey får lära känna varandra på egenhand först 

Grejen med hästar är ju att dom sätter sina roller ganska så fort. Dom väntar inte utan dom kör pang på, det är väldigt viktigt för en flock upplever jag. 

Det jag hade svårt att förstå var dock att när Kvicken gick undan så fortsatte Smikey att fösa undan honom ganska aggressivt. Han markerade väldigt starkt på Kvicken men han försökte bara att komma undan. I och med att Smikey var väldigt på så sa Kvicken ifrån en gång. Dom drog en länga i fullt fräs och Smikey var all up i Kvickens ass. Då kickade Kvicken rätt ut, var dock svårt att avgöra på avstånd om han träffade Smikey. Efter den incidenten kom dom upp till grinden där vi stod. Kvicken stannade en bit bort men Smikey kom och ställde sig vid oss. Han kändes helt plötsligt som en annan individ. Han flåsade, skakade, började slänga med huvudet och öppnade käkarna. I det läget förstod jag att han hade blivit sparkad så jag kikade på honom och såg en stor bula längst ner på halsen. Antagligen träffade Kvicken honom där och spräckte ? ett blodkärl ? så att vätska fylldes. Vi valde att ta in Smikey då och jag testade att röra vid svullnaden och han markerade genom att slänga med huvudet, antagligen gjorde det ont. 

Jag tror inte att det är någon fara med Smikey men vid valde att separera dom för dagen då. 

Istället tog vi ut Natchos igen så att han och Kvicken fick lära känna varandra på egenhand. Det funkade jätte bra och jag kollade till dom vid 2 tiden igen och dom gick dom och betade vid varandras sida. 

Vi kommer att ge det några dagar till Smikey's svullnad har gått ner och efter det kommer vi att göra ett nytt försök. Jag är inte alls orolig för att dom kommer att trivas efter ett tag, men man måste också ge dom ett tag till att få lära känna varandra. Som jag sa i stallet idag till Frankies ägare och stallägaren så får man inte begränsa hästarna bara för att det händer något, vilket dom höll med om. Idag var det lite olyckligt att Kvicken fick in en spark på Smikey men hade inte det inträffat så hade vi kunnat ge dom några timmar så hade dom lugnat ner sig. Man måste låta hästarna få sköta det där på egenhand (om det inte blir på liv eller död, då kan man behöva rycka in och separera på dom) och lita på att dom löser situationerna som uppstår. 

Med andra ord så kommer Kvicken och Natchos att gå imorgon också och Smikey i separat hage. Det är en bra chans för dom två att få lära känna varandra lite mer utan Smikey i närheten. Sen vet jag inte riktigt om vi gör så att vi släpper ihop bara Smikey och Kvicken nästa gång eller om vi tar alla tre, återstår att se. 

Är jätte stolt över Kvickisen som verkar ha tagit flytten rätt så bra än så länge. Jag har varit jätte orolig för typ ALLTING men jag litar på hästarna. 

(Frankie som är sjuk just nu går i separat hage men när han är bra igen så kommer dom också att släppas ihop). 

 

Det sjuka är att jag redan har hunnit införskaffa mig ett deltids jobb. Det är i ett stall cirka 1 mil ifrån mig där det står 7 st hästar. Oavsätt om vi inte har lik hästsyn så funkar vi ganska bra ihop. Hon som har stallet är verkligen super trevlig och inte en "diktator" som oftast stallägare är (enligt mig). 

Det ingår vanliga sysslor såsom att sätta på täcken på hästarna, släppa ut, mocka, fixa maten, fixa stallet så att det är fräscht och fint m.m. Jag trivs redan väldigt bra men det kommer bli tusen gånger skönare när man kommer in i rutinerna. 

Mina tider kommer vara måndag-fredag varje vecka samt att jag jobbar 9-3 tre dagar i veckan och 12-3 två dagar i veckan. Det passar mig väldigt bra och det gör även att jag kan betala av kvickens stallhyra i årsskiftet. 

Som jag nämnde innan så har vi ganska olik hästsyn men jag tror faktiskt inte att det kommer att krocka i längden. Jag är glad bara jag får umgås med hästarna och det kan ju jag göra på mitt sätt! Mitt jobb är inte heller att sköta om hästarna på det sättet utan det blir mest in och utsläpp. Självklart kommer jag försöka mig på att skapa en individuell relation till att hästarna, jag älskar ju hästar. 

Övrigt så känns allt väldigt skönt och det är myckey trevligt att vara på hemmaplan igen. Och inte bara det, det är skönt att vara på hemmaplan och ha ett bra stall till Kvicken, ett härligt jobb och fantastiska vänner/familj. 

Med det sagt så uppdaterar jag er imorgon när Kvicken anländer! 

En del av mig tycker att det är super jobbigt verkligen. Jag kommer att sakna allt uppe i Hörnefors, djuren, miljön, människorna, naturen, mitt jobb på dagiset, och allting annat som ingick. Men en annan del av mig tycker också att det är väldigt skönt att vara hemma. 

Jag träffade några kompisar igår på kvällen och det sjuka är att allting känns som om att vi aldrig var ifrån varandra. Visserligen har jag varit hemma några gånger under dessa tre månader men nu förstår vad jag menar. 

I övrigt så är jag extremt tacksam för allting. Jag behövde verkligen göra den där resan för min egen skull. Och hur grym är inte Gunilla som lät mig bo hemma hos dom när hon och jag knappt kände varandra? Äh riktigt tacksam är jag. 

Kvicken kommer på måndag. Jag valde att komma hem tidigare så att jag kan fixa i nya stallet och landa lite. Det är viktigt för mig att vara riktigt närvarande när han kommer hit på måndag. Det känns väldigt jobbigt på ett sätt men det känns också bra. Han är ju redan förbannad på mig så jag tror att han (omedvetet) vet vad som kommer att hända. 

Jag uppdaterar här när han anländer på måndag! 

Jag vet inte vad jag håller på med och jag ska förklara varför här nedanför.. 

Igår regnande det. Jag gick ut till stallet vid halv 12 och slängde ut mat och tänkte sätta på hästarna regntäcke. Jag började med att sätta på regntäcken på Ceasar och pojken vilket inte var några problem. Sedan tog jag Pirre och han var lite skeptisk men var inga problem där heller. 

Sen Kvicken. 

Jag kom med täcket lite casual emot honom och han drar iväg ganska så fort. Jag försöker närma mig men han VÄGRAR. I mitt huvud snurrade dessa tankar "det spöregnar, du är gammal, du ska ha täcke på dig nu". Och vafan tänkte jag så känner jag såhär i efterhand? Okej okej, hold on, storyn är inte slut än. 

Jag går lite bakom honom och börjar att bli irriterad för att jag får noll kontakt med honom. Dum som jag är så fladdrar jag till för att han ska röra sig lite fortare och mitt i allt detta då så kör han en 180 gradare (ytan vi var på var ganska trång och liten, REKOMMENDERAR INTE) så när han vände sitt halva varv och helt plötsligt hade rumpan emot mig så kickade han. Han sparkade alltså mot mig och var 1 cm ifrån att verkligen träffa mig. Och då blev jag ännu mer irriterad. Jag la ifrån mig täcket och började försöka få kontakt med honom men vid det här laget så hade jag redan sabbat heeeeela den dagen för våran kommunikation. 

Poängen med storyn är att jag var dum i huvudet igår. VARFÖR var det så jävla viktigt att han skulle få på sig täcket igår? Varför kunde jag inte bara säga aaah okej, nej men du vill inte ha täcke på dig idag, det är okej. Nej istället skulle jag pressa honom för att jag var i helt fel sinnesstämning. Jag var ett helt jävla nervvrak igår och allt jag har att säga till mig själv och andra är att inte umgås med sin häst då!!! Mycket besviken på mig själv, men men, i fortsättningen så kommer jag bara att få låta han vara dom dagarna han inte vill hänga med mig. 

Btw, hans transport är bokad nu till måndagen den 16. Förstår ni hur nervös och stressad jag är? Eller egentligen är jag inte nervös, jag mår bara dåligt för att jag utsätter honom för det här. Men jag känner någonstans att det är rätt val också, sen om det är för min skull eller hans skull återstår att se lite längre fram. 

Jag kommer iallafall åka redan nu på torsdag eller fredag för att hinna förbereda i hans nya stall och sådär. Har väldigt blandade känslor i dagsläget men självklart ska det bli fantastiskt att få komma hem nu också. 

Jag kommer antagligen att ringa till dom som kör transporten imorgon och se vilken dag som passar. Sen när det är bokat och klart så är vi snart hemma igen. Känns helt sjukt med tanke på att 3 månader har gått så himla fort, men det känns som rätt beslut också! 

Jag är klar här uppe nu och behöver mitt hem, min trygga punkt. Jag har bevisat så mycket för mig själv på bara 3 månader att jag känner att jag är redo för nya äventyr igen. Den här gången blir det dock nya äventyr på hemmaplan, jag är redo för det. 

Tillades att allt är klart så kanske det blir lite tomt här på bloggen, men kommer självklart att uppdatera när vi åker och hur allting gick! 

Det är cirkus 10 grader här uppe i Norrland nu (liknande temperatur i Stockholm) och det känns ju helt fantastiskt! 

Jag längtar dock efter snö men gör ju ingenting om den kommer lagom till jul heller! 

Jag har en liten sak at berätta för er. Nu har det gått cirka 3 månader sedan jag och Kvickis flyttade upp till Umeå och det börjar bli dags för hemgång. 

Dels så känner jag att jag är klar här nu och längtar väldigt mycket hem. En annan del är att är taggad på att skapa mig ett liv hemma igen. Alla mina mål som jag behövde uppnå för min personliga utveckling är nådda. När jag åkte så behövde jag inte min familj eller mina vänner, jag behövde hitta mig själv och bevisa en del saker. Nu behöver jag min familj och mina vänner, svårare än så är det inte. 

En till del är att det ska komma en till häst till stallet. Carros förra ponny Hjalmar som är 24? år nu ska få sina sista år hos Carro! Vääääldigt kul men det är ju också så att det bara finns 4 boxar i stallet, så tyvärr finns det inte plats för allihopa! 

Jag och mamma var och kollade på lite stall i Vallentuna nu i helgen när jag var hemma och firade Jocko som fyller 20 år idag, grattis vapenbroder! 

Några av de kraven jag har är att det ska vara stora hagar, billigt och gärna en flock som han kan gå i. 

Heter man Lisse så är det extremt noggrant med vart han hamnar. Det får inte vara för dyrt, jag behöver varken ridhus eller skrittmaskin eller ett stall med tränare osv. Oftast kan ju det kosta en hel del, uppemot 5000 kr. Men jag finner det extremt svårt att hitta just det jag söker. Är man inne och kollar på hästnet så finns det mestadels stora stall som kostar en hel del, precis det jag inte vill att han ska stå i. Med andra ord så är det inte jätte lätt för en sådan som mig att hitta ett passande stall till honom. Egentligen är det ju inte jag som behöver massa grejer, det jag gör är för hans skull.  MEN, jag har faktiskt hittat ett stall som jag vill att han ska stå i. 

Stallet ligger centralt i Vallentuna (wiho) och jag var där och kollade i söndags innan jag skulle åka hem på måndagen. Annonsen var en annons jag inte hade tänkt att ringa på men som mamma ringde på ändå. Vi åkte dit och kollade och allting kändes verkligen jätte bra! Fina hagar, en ridvolt och 3 stycken valacker som går. Hästarna har fri tillgång till Hö i vinterhagen och alla går tillsammans i flock! Det kändes verkligen så bra så nu väntar jag egentligen på svar om jag får stallplatsen! 😃 Får jag den, då börjar det bli dax för hemgång! 

Jag tänker dock inte sticka under stolen med att det är jätte påfrestande för mig psykiskt att sätta honom på en transport igen från Umeå till Stockholm. Det är en lång resa + att jag kommer att ta bort honom från sin flock. Det känns skit men kan ta det mer i ett annat inlägg lite mer detaljerat om varför jag tycker att det är så jobbigt. 

Men annars så känns det helt okej och jag längtar tills jag är hemma igen med min mamma❤️