lissegotze

John lastade Schatal på 5 min och han stod riktigt bra i transporten hela resan som gick på cirka 1 timme! 

Kvicken lastade jag på 3 min och den resan gick också super bra!

Och nej, drt blev inget lyckligt avslut med att jag fick på Schatal i transporten utan vi ringde en riktigt duktig lasttränare som ska lasta på honom imoegon, han kommer att då lite lugnande innan så att han inte blir helt galen, man vet aldrig med honom. 

Han kommer att få åka i en hästbil vi hyr under morgondagen då John tyckte det var säkrare än att ta en vanlig transport. 

Kvicken kommer vi åka med efteråt och han kommer åka i en vanlig transport och förhoppningsvis går han på lätt, suck om det tar 2 timmar å lasta han liksom... 

Jag har nu hunnit packa klart och blev en jädra massa grejer, jag tar alltid med mig för mycket, men känner att det är bättre än för lite! 

Kommer som sagt vara där på obestämd tid, får se hur länge Ida och Fredrik pallar med mig och hästarna hehe! 

Får testa på hur gårdslivet känns nu och ska bli riktigt skönt att ta en paus från det "verkliga livet"!

Uppdaterar mer imorgon om hur allt gick! 

Började i samma veva som igår, han var iungefär lika skeptisk idag men accepterade transporten lite mer än igår. 
Dock så har jag nu efter dagens insatts insett att jag inte kommer klara av det här på egenhand, samma orsak som förut, jag vet inte hur. 

 

Vi kommer liksom inte längre än att han går in i transporten och ut lika fort igen på högersida om transporten, han backar ut snett med andra ord. Idag kunde han stå med framhovarna på rampen och kika in i transporten och stå där ett ganska bra tag, kanske 30 sekunder eller något men sedan backade han ut igen. 

 

Hade spöet till en början men slängde sedan iväg det och då funkade det jätte bra att bara svinga linan lite mot baken utan att nudda och han tog några steg framåt, gick även att hålla lite motstånad i grimskaftet och han gick framåt. 
Men problemet är att det känns att jag inte kan ta honom längre än så, det känns mil bort att få in honom, att han ska vara lugn där och sedan stänga bommen bakom rumpan och åka iväg liksom. Man kan kalla det att jag nästan ger upp men jag ger fan hellre upp än att göra på fel sätt. 

Tyvärr är jag inte mentalt stabil än för att behålla lugnet till max och tålamodet, det är mycket bättre än förut men jag vill så gärna inte göra honom fel på något sätt, då känns det säkrare att ringa in någon som är väldigt kunnig på området lastning, det gör allt mycket säkrare för mig och speciellt för Schatal som då får en chans att känna sig trygg med någon som vet vad den heller på med. 

 

Regnig och blåsig dag idag men hindrade inte mig från att för första gången sedan i höstas (?) lastträna Schatal igen. Gick in med en neutral inställning och ett ord i mitt huvud, tålamod. 

Hämtade killarna i hagen och satte på Schatal en repgrimma samt hans vanliga grimma över, har nämligen läst lite tips om att repgrimma ska funka bra och vanliga grimman över för att man enkelt inte får åka med repgrimma. 

Målet idag var att pröva mitt tålamod och hur villig han var att försöka. Har ju som sagt sökt kunskap visa internet och youtube de senaste dagarna för att kunna förbereda mig mentalt och för att få en bredare kunskap vad som gäller vid lastning(självklart är det en smaksak hur man själv vill lasta). 

Började med att gå med Schatal där transporten stod och han reagerade ganska omedelbart med att fnysa och visa sitt obehag varav jag lugnt gick förbi både transporte och bilen för att inte göra så stor grej av det, han följde efter. 

Vändplanen vid stod på är av asfalt och inte särskilt stor men bästa stället för att sätta han i rörelse, tyvärr var underlaget hyfsat blött så blev inte jätte mycket rörelse för honom men vi gjorde det bästa av situationen. 

Jag började med att "Longera" han runt mig och successivt gå närmare transporten, men varje gång han tyckte att vi kom lite för nära så tröck han sig mot mig vilket innebär att han inte respekterar mitt spejs så då fick jag vara något tuffare och fösa ut han på en större volt. 

Efter denna övning gick vi mot transporten och jag ställde mig på hans vänster sida och började reta han vid bakdelen med linan jag höll i, varför jag gjorde det är för "tryck och inte tryck", dvs retar jag han med linan blir det genast tryck på den punkten och varje gång han går framåt så slutar jag reta honom med den. Han gick framåt några steg och bakåt några, men så länge han inte slutade röra på sig så var jag nöjd. 

Jag har sett en del metoder på youtube och vissa väljer att stå på sidan av hästen(alltså inte inne i transporten) och vissa väljer att stå framför hästen inne i transporten. Efter att ha testat metoden att stå på sidan av hästen utan vidare resultat så valde jag att ställa mig framför honom inne i transporten istället för att se skillnaden. 

Skillnaden blev kort och gott att spacet mellan oss blev större och jag blev inte någon tryckpelare för honom längre vilket var skönt. 

Fortsatte i samma veva att reta honom och ha lite tryck i grimskaftet, samma syfte här, för att ha tryck och sedan släppa för varje steg han tog framåt. 

Till slut vågade han sig på rampen med en hov, det gick självklart väldigt fort men han försökte, och det är det ända jag egentligen kan kräva av honom, att han ska försöka.

Efter detta tog vi det steg för steg och han var på med båda framhovarna, ingen panik heller utan han kunde stå där och nosa lite i transporten innan jag backade av han igen. 

Däremot stod han och skakade lite och såg rädd ut, men det hade jag förväntat mig redan innan, men bara så att ni vet att han genuint faktiskt är riktigt skraj för den där läskiga trånga transporten. 

Sedan gick han på ett par gånger till med båda framhovarna och för varje gång han började bli apatisk och stillastående så satte jag han i rörelse igen för att få upp engagemanget från honom och fokuset, det gjorde jag genom att flytta honom från sida till sida eller backa honom. 

Till slut var han faktiskt på med alla fyra hovar och gick även in i transporten helt och hållet men ut lika fort igen, snacka om framsteg på bara 50 min?? 

Blev väldigt glad över insatsen idag och efter att han faktiskt vågat sig in så avslutade jag hela processen och gick ner med honom till stallet igen. Kvicken blev super glad att få se sin kompis igen och Schatal även så. 

När det var dags för 5 kamp så drog jag mig ur för att hämta Schatal så att han skulle få se vad som pågick där borta, hoppa säck var riktigt läskigt att kolla på men allt annat gick bra! 

Försöker passa på art miljöträna honom nu när det händer lite saker, igår var ett perfekt tillfälle, mycket rörelse så han och jag måste fokusera på varandra istället!

Sen körde dom en omgång till och så fick även Kvicken följa med, han reagerade inte på något för utom det goda gräset! 

Som ni vet så tycker jag att Schatal är svår att lastträna och det finns väl egentligen en bidragande faktor till det, jag vet inte riktigt hur man gör. 
Jag har kommit en bit med att förstå hur hästen fungerar i sin natur, dvs inte till det vi försöker att ändra dom till, utan till det dom faktiskt är i grunden cirka 50 miljoner år tillbaka. Men jag vet även att jag inte har alla "hästar" (hehe) hemma än, mycket kvar att lära med andra ord. 
De två viktigaste egenskaperna med hästar är tålamod och ihärdighet, dom hör ihop på något sätt. Tålamodet besitter jag på de flesta andra plan och varför är nog för att jag oftast brukar få ett resultat då, vilket jag inte riktigt har fått dom 3 gångerna jag lasttränat. Å andra sidan har det verkligen inte gått dåligt heller, men som sagt, mitt tålamod brister vilket inte är bra någonstans. 

 

Just nu sitter jag och kollar på massa olika videosar när folk lasttränar sina hästar, vissa vet jag vilka dom är, så som Pat Perelli och vissa vet jag inte vilka dom är sedan innan och jag vet ju på ett ungefär vad som krävs, det är; 1. Respekt, hästen måste respektera mig. 2. Engagemang från hästens sida och min SJÄLVKLART. 3. Tålamod från min sida för hästen gör ju bara det som är naturligt för sig själv. Hur mycket jag än vet att det faktiskt inte är farligt inne i den där transporten så vet dom inte det och där komer även tilliten in, Schatal måste lita på mitt omdöme. 

 

Det är lite vid lastträningen som våran relation sätts på prov och jag vet att vi har mycket kvar att jobba på, men ibalnd tycker jag det är svårt att sätta en gräns på hans beteende och även mitt, han gör det som är bäst för han i stunden och jag agerar utefter vad jag ser att han gör, jag måste alltså vara riktigt kvick i min rörelser och i tänkandet. 

 

Hur jag ska få in allt jag vet om hästen vid lastträning är delvis svårt för mig, jag måste visa mig självsäker och bestämd och ha rätt inställning, jag måste även hinna reagera på honom och sända ut rätt signaler och allt det här i en kombo blir mycket svårare för mig vid lastträning. Sen är jag extra nojjig för att jag inte har någon transport och därav måste hyra en, men det är ju rätt dyra pengar att spendera men jag känner att det absolut är värt det men än så länge har jag inte hittat någon rimlig transport eller någon som hyr ut för ett rimligt pris i stockholmsområdet. Skulle jag ha en transport i 3 dagar skulle jag sammanlagt ha 72 (?) timmar på mig att lastträna, sen är ju inte det rimligt men om möjligheten skulle finnas skulle jag iallfall spendera så många timmar som behövs för att han ska känna sig trygg där inne. 

 

Menmen, ska som sagt försöka få tag på en transport/hästbil och sedna uppdatera här när/hur allt händer! Är både lite spänd och nyfiken på hur resultatet kommer bli när stunden väl är kommen!

 

Första gången jag lasttränar honom! Här gick det helt ok men många gånger har han blivit helt apatisk också och det är väl då jag blir väldigt frustrerad och det är ingen bra kombo som många vet. 

Jag söker kunskap dagligen om hästar och nu kändes det lägligt att ta sig an boken, jag älskar verkligen att läsa. 

Hittar jag något intressant i boken kommer jag troligtvis vara snabb med att uppdatera om det, stay tuned! 

Tog ut kvicken på en mysig uteritt, han kändes pigg idag vilket han också var. Travade på och hade en fin energi, känns jätte bra! 

Medans vi var ute så fick Schatals sår vila lite och jag satte inte på en kompress, utan det fick lufta! 

När vi kom tillbaka så såg såret lite torrare ut vilket jag tror är bra och då satte jag på en ny kompress och släppte ut dom! 

Det var bara att plåstra om och tvätta rent idag igen!

Sen lite senare runt 11 tiden satt jag och drack lite vin vid datan i sängen och spillde ut över hela datan så den kraschade, så jävla typiskt -.- 

Såklart när jag skulle bege mig ut på en tur med Schatal igår så hann jag se att han tappat en sko på högerfram.. typiskt. Hovslagaren kommer på onsdag nästa vecka så blir ingen ridning för hans del då även fast jag faktiskt var rätt taggad på att rida lite nu efter händelsen. 
Kvickens öga är bättre nu också och han är piggare men vill låta han vila någon dag till innan jag hoppar upp igen. 

 

Liten snabbuppdatering bara 

 

Det är ganska enkelt egentligen- Jag vet inte hur jag ska komma dit. Det är just därför i nuläget som jag rider på känsla och eftersträvar harmoni samt kommunikation. Det jag söker efter nu när jag rider på Kvicken och Schatal är att ha så liiite i handen som möjligt, dvs jag vill inte ha dom hängandes som ett stöd utan jag vill att dom ska bära sig själva. 
Jag har lite koll på hur man vill att hästen ska gå och röra sig men i och med att jag nu på senaste dar inser att jag blivit ganska mycket fellärd i hela mitt liv som dressyr/hoppryttare och red med säte och hand (dvs många gånger blev jag tillsagd att ha vara starkare i handen). 

För mig faller det naturligt att rida med en mjukhand och det funkade väldigt bra på 5åringen jag brukade rida på ridskolan men sen när jag skulle hoppa upp och rida de lite mer erfarna hästarna så var det "ner med handen och håll emot utav helvete", inprincip tvingade hästen till en huvudform som inte alls stämmer överrens med en fin bärighet, tycker jag. 

Det som hände igår var helt klart väldigt olyckligt även fast vi alla 3 klarade oss väldigt bra med tanke på situationen och hur det hade kunnat gå. 
Men jag tar även lärodom av det och ni som läst bloggen eller känner mig privat vet nog att jag tycker om att analysera saker, eller tycker om och tycker om, det är snarare inprogrammerat i mitt tänk. 

 

Jag tänker på hur jag missbedömnde situationen och hur fel jag tog på hans temprament, men å andra sidan så är han väldigt lugn med mig på ryggen och som sagt även andra erfarna ryttare. 
Det som jag såg igår var en väldigt osäker och otrygg häst som kände av energin som Bella gav honom, vilket han gör rätt i, han ska ju få känna. Sen var det oansvarigt av mig att kanske tro på både honom och Bella såpass mycket att jag tänkte att hon kunde få hoppa upp och skritta något varv, fast jag vet inte, känns inte riktigt rätt att klandra mig själv heller då det faktiskt är ett levande djur jag håller på med. 

 

MEN ska inte gräva ner mig för djupt i detta utan nu måste jag försöka hitta på ett sätt för att kunna få honom mer lugn och trygg, kanske behöver jag aldrig mer försöka kasta upp en nybörjare på hans rygg och kanske kommer jag aldrig göra det igen, men det skulle ju vara riktigt jäkla bra om möjligheten fanns, att han en dag känner sig så trygg och stabil att han skulle kunna hjälpa någon annan som inte är det. 

 

 

,

Ja hörrni, avramling? Det var inte jag som ramlade av dock utan min kära vän Bella som jag så ivert skulle kasta upp på Schatal idag av någon anledning.. 

 

Kommer till stallet och tar ett snabbt snack med Jocko och säger "fan, ska vi inte se om Bella vill rida lite på Schatal idag?",  jo fan säger hon och vips så har vi fått med Bella på den idén, även fast det var lite protest.

 

Går upp till volten med båda hästarna, Schatal full utrustning och Kvicken endast en grimma och grimskaft. Jag longerar ett liiiiitet tag och ser så att han är lugn, vilket han är, super lugnt faktiskt. Så säger jag till Bella, nu är det dags, komsi. Säger åt henne att hon måste vara lugn men det är nog lättare sagt än gjort för någon som lärt sig rida för ett år sedan på lugna trygga Kvicken. 

I ett knyck så sitter hon uppe på hästryggen och Schatal spänner sig på direkten, börjar gå lite fram och tillbaka men stannar, då ber jag honom att vara lugn men det blev den direkta motsattsen, han kubbar runt mig så han kommer ut i högervarv med Bella på ryggen, sätter sig på baken och flyger rätt upp i luften varav jag hinner uppfatta att Bella gör detsamma, hon ligger nu på marken och jag håller kvar i det 3 meter långa grimskaftet med en panikslagen Schatal, han drar och bockar och till slut faller även jag till marken och faceplantar, slår i knäet och hinner uppfatta att min hand "brinner", ni vet när ni hållit fast i en häst som har panik och såren som blir efter det? Mindre skönt. 

 

Schatal studsar iväg och ner till gräset där han stillsamt börjar äta gräs, paniken gick över fort med andra ord. Jocko skyndar ner och plockar upp han igen medans jag och Bella sakta reser på oss och jag frågar henne "hur fan gick det Bella, förlåt, förlåt, förlåt. Tog alltså inte lång tid innan jag både skämdes och hade dåligt samvete. 

 

Schatal kommer tillbaka och jag hoppar upp på honom för att se om det bara var något den dagen eller om han verkligen inte klarar av en ostabil ryttare, lugn som en filbunke traskar han på som sitt vanliga jag och problemet är snabbt över, han klarar inte av otrygga ryttare...

 

Jag rider honom tillbaka till stallet och Bella kommer haltandes efter och Jocko samt Kvicken går en bit framför och möter upp våran andra kompis Linnea. Väl nere i stallet går det rätt fort att fixa allt och jag började garva av situationen pga att jag skämdes så mycket, kan ju inte direkt ta tillbaka händelsen som just inträffat.

 

Bella är någorlunda skakis och slog i sidan av låret ganska rejält men utöver det kom ingen panik eller tårar, strongt av henne. Jag däremot behöver is till min skadade hand som brinner utav helvete, jag sitter även nu hemma med handen i ett isglas för nedkylning, absolut den minst synliga skadan men fy i fan vad ont det gör. 

 

 

Igår satt jag och några tjejkompisar uppe på våning 1 i Vallentuna centrum för att ha en trevlig stund tillsammans med mat och dryck. Klockan plingar halv 10 och vi har tidigare sett den här svarta katten cirkulera vid trappan under oss med en väldigt busig blick, om inte annat "jakt-blicken". I rätt ögonblick ser vi katten attackera en liten fågelunge som knappt lärt sig flyga, katten kastar runt lilla fågelungen 3 gånger tills en man springer ner och hämtar upp honom, han har nu skrikit för livet, pipt så att hela vallentuna skulle kunna ha hört. Mannen droppar av lilla fågelungen vid oss och vi ser hur han andas tungt och snabbt, vi i gruppen kommer överrens om att vi måste försöka få han att överleva. 
Jag börjar ringa runt massa nummer som viltjouren,Lilla vilthuset, Skansen, Djurambulansen m.m men den ända som svarar är Djurambulansen, hon visste tyvärr väldigt lite om fåglar men bad oss ta med han hem och vaka över honom, sagt och gjort, nu har vi med oss lilla Fluffy hem till Jocko. 

 

En skokartong med blött hundfoder och en skål med vatten i skulle bli Fluffys lilla hus i ett par få timmar framöver. Han såg ut att trivas men man såg att han var chockad och ibland försökte han i panik försöka flyga men ena vingen tillät han inte. Vid klockan 23:40 märker vi att han börjar öppna näbben, det ser ut som om att han kippar efter luft,jag smsar 118800 och frågar vad det betyder. "Hej, när en fågel öppnar näbben "kippar" den egentligen inte efter luft utan det är ett tecken på smärta". 
Det är vid det här laget vi inser att våran älskade Fluffy inte kommer klara sig och vi ringer Djurambulansen igen och hon bestämmer sig för att komma och hämta honom. Vi misstänkte att han inte skulle klara sig för resan var 45 min lång för Djurambulansen och mycket rätt, han dog i Bellas händer när Djurambulansen kom till platsen. 

 

Det var ett mycket sorligt farväl och vi begravde honom i hagen vid cirka 01:15 snåret, och där får han vila i frid. 

 

---

Lite knasig händelse ändå i och med att jag skrev ett blogginlägg bara timmarna innan det hände om att "Djuren kommer alltid först", vi kämpade verkligen för det lilla livet och fy satan vad det kändes bra att faktiskt ta hand om ett sånt litet djur som en fågel. 

 

 

Nu såhär när jag har tagit studenten och faktiskt ska komma på vad jag vill jobba med senare så rullar mycket tankar i mitt huvud:

Så, jag har lite krav med andra ord, det är främst för att jag testade på ett jobb förra sommaren som jag absolut inte tyckte om och jobbade då bara 7 dagar, det gick fan inte mer. Jag mådde riktigt psykiskt dåligt och vet ni vad, jag sätter faktiskt min hälsa framför pengar, så är det bara. 

Men så kom jag att tänka på den där veckan i April när jag var ensam hemma med mina två systrar och jag skulle cykla varje dag till stallet för att morgonfodra klockan 8... Det var självklart jobbigt men vet ni vad, då hade jag INGA problem med att komma upp för då gjorde jag det för hästarna, dom som jag värdesätter högst i livet. Och typ varje dag av den veckan gick jag och la mig runt 5-6 på morgonen eller var riktigt jäkla bakis, men jag gjorde det för att 1. Jag hade inget val och 2. Jag gjorde det för dom för dom kan inte göra det själva, dvs fodra sig själva.

Och så kom tanken, är det generellt bara hästar jag skulle göra det för? NEJ. Det är nog tammefan för varje liten djurart som finns här på jorden (nästan), så då kom tanken, varför kanske inte försöka jobba med djur?
Jag har faktiskt aldrig riktigt tänkt tanken förut att göra det till ett yrke men så varför inte? Jag älskar ju djur och som det känns så skulle jag gå upp vilken tid på dygnet för att få vara med dom och ta hand om dom. 

 

Jag känner mig typ tom utan djur i vardagen (som tur är så behöver jag inte uppleva det) och jag vill lära mig så mycket om dom precis som jag gjort om hästar det här snaste halvåret, jag brinner för det, och det är väl det som är nyckeln i det hela? Att brinna för något. 

 

 

 

En strålande dag idag och då passade jag på att duscha hästarna och tvätta dom med schampo, ihop med Jocko och Bella såklart, mina medhjälpare, guldvärt!

 

Hästarna tyckte nog det var skönt men ack så höll inte renheten i sig så länge då dom rullade sig ganska fort igen, suck... 

 

Hejsan hoppasan, är lite piggare nu så tänkte slänga upp lite bilder från i fredags när jag och min kompis Killander red! 

Meningen var att hon skulle testa på båda hästarna och jag skulle kolla och ni vet ge lite tips osv men jag blev så himla insnöad när jag själv red att jag totalt glömde bort det och körde mitt egna rejs, haha typiskt.. 

 

 

Hon fotade iallfall lite bilder när jag red på Schatal och här är resultatet, slänger in en liten förklaring till varje bild

 

 

 

 

 

Känner mig knappt levande, det ända jag vill göra är att sova, sova och sova ännu mer...

Måste vara alkoholen som har satt spår, drack väldigt mycket i måndags och fredags och även på studenten som var i onsdags, sen har jag hållit igång hela tiden och fallit ur mina rutiner vilket känns mindre kul, suck... 

Får ta några dagar nu att bara komma tillbaka till liv! 

Jag har kanske inte nämnt det förut men när jag dricker så spyr jag oftast , om det är så bara är en gång så är jag riktigt nöjd, men sammanlagt denna vecka har jag spytt 13 gånger, inte konstigt att kroppen är slutkörd kanske? 

Och kvicken är jätte svullen på vänster öga nu också, han ser knappt på det nu och det är väldigt irriterande för honom runtomkring det, stackaren :( men han äter och är nöjd så men energin på honom är väldigt låg, han mår nog bra snart igen<3

Har varit en helt fantastisk dag med mycket gott och blandat, varierat från att ha varit taggad till 1000 till att inte ha någon energi alls kvar vid klockan 6/7/8/9 snåret , trodde dessvärre inte jag skulle hålla ut men gjorde det till slu och än är jag vaken och ville skriva detta blogginlägg i detta ögonblick när känslorna går runt runt. 

Alla som varit en del av min studentdag är ju helt fantastiska, tyvärr var jag väldigt off vid min egna mottagning då kroppen tyvärr inte pallade men ligger nu och tänker på hur fantastiska alla är som faktiskt kommit och firat mig trots mitt trötta humör, låter allt sjunka in nu innan läggdags och känslorna är lite överallt. 

Skolan är klar och sommaren är framför mig, ligger och tänker på hästarna och hur mycket dom betyder för mig och att jag vill lägga ner hela min själ på dom nu, jag har tid. 

Det är läskigt att tänka på framtiden men måste leva i nuet nu, måste ta vara på den här sommaren, måste njuta. 

Tack till alla som var med mig under den här dagen, älskar er. 

Jahaja, då tar jag faktiskt studenten imorgon, känns inte verkligt än. Möjligtvis för att jag är riktigt jäkla bakis idag pga all alkohol som jag förtärde igår, blev cirka 3 glasvodka vid 6 snåret påföljt av ett champagneglas till middagen + ett glas vin sedan två riktigt goda drinkar och en tequilashot, var nog det sistnämnda som satte spår igår, för har mått som en liten råtta idag, intimt sagt så spydde jag cirka 8 gånger, herreminjesus. 

 

Nu såhär klockan halv 9 på kvällen börjar jag må hyfsat igen och kan börja inse att imorgon är min sista dag i skolan, skönt, riktigt jäkla skönt. 

Får uppdatera mer någon annan dag efter studenten för imorgon lär jag inte hinna, konstigt nog, eller inte.... 

 

Jävlar vad lång mening. 

Janne (min mammas sambo) ville följa med och hänga lite med Shatte (dom är bffs) och då passade mamma på att fota lite. Tyvärr är min mamma ingen mästerfotograf men tycker ändå det är kul att visa upp lite halvkassa bilder såhär, bättre än inget? Det hoppas jag. 

Här får ni bilder från dagen! 

Föredrar som sagt att Kvicken ska hitta formen lite själv! Inte jätte flashiga bilder men det kvittar, vi jobbar vidare i sökandet efter en bärigform utan att jag knycklar ihop honom med hand och säte, går framåt för varje gång! 

Här har vi då Janne och Schatal, hur fin är inte den sista bilden??