lissegotze

Här har jag gått runt i flera dagar och undrat vad som är fel mellan mig och Shatte,idag tror jag att jag fick svaret. Jag har inte gjort tillräckligt mycket grejer med honom. Dvs, umgås, gått ut och gått, myst, m.m. Bara en sak som att sätta på grimman är kommunikation mellan oss två. 

 

SÅ, idag tog jag ut honom och bestämde mig för att longera i repgrimma för första gången. Idag tog jag även med mig ett spö för att kunna göra lite mer från marken. 
Ni vet att jag har sagt tidigare att jag helst inte vill ha något "hjälpmedel" dvs spö och sporrar men idag såg jag spöet som min förlängda arm, spöet skadar inte om man använder det som en förlängade arm för att nå, tycker jag. 

 

Vi övade lite på hans spanska skritt och det var framsteg, hehe. Vi övade även på att han ska trycka ut baken lite mer så att han hittar mer balans via baken istället för framdelen, till dom grejerna funkade spöet jätte bra. För mig är det viktigt att man använder spöt för hjälpande syfte och inte för slag syfte. 

 

Jag övade även på att lägga ändan på spöet uppe på baken när han travade för att se om han kunde hitta lite bättre takt med hjälp av att jag pickade i varje steg som bakbenen lyfte på sig, jag såg faktiskt lite skillnad. 

 

Vi fick en liten kommunikationsmiss när han skulle fatta höger galopp. Han kom nämligen föra nära mig då och blåste upp sig och flög med bogen emot mig i ett hotande syfte. Självklart är inte det okej för mig när det börjar bli farligt så då fick jag säga till lite mer än vanligtvis, jag backade honom då några meter och sedan föste ut han på en volt runt mig igen och bad han fatta en ny galopp. VILKEN skillnad. Han fattade den helt utan problem,han hade balans och hittade ett flyt i den och var väääldigt lugn i hela galoppen,det var riktigt trevligt att se då han inte haft en stadig galopp från marken på jätte länge. 

 

Innan den galoppen hade han galopperat några varv i vänster innan utan problem också. Eller problemet är snarare att få upp han i första galoppen men efter det brukar det inte vara något problem.

 

I högervarvet är han mycket svårare att korrigera och ha att göra med. Jag kommer ihåg första gången jag skulle longera och jag inte ens fick ut han i högervarv då så tänk ändå vilka framsteg som skett. 

 

Efteråt fick han beta lite i skogen bredvid volten och väl tillbaka i stallet svampade jag av honom lite och släppte ut! 
Riktigt trevlig dag med Shatte, precis vad jag behövde. 

 

Söndag. En helt ok dag idag och jag ska alldeles strax åka och lasta av det nya höet i stallet. Tänkte även gå ut och gå med Schatal eller eventuellt longera. Han har varit rätt sur på mig dom här senaste dagarna och helt ärligt så vet jag inte riktigt vad som är fel. Så idag tänkte jag ta tag i det lite granna. 

 

Kvicken däremot har varit så himlans glad nu på senaste så det är en rätt konstig kontrast att en häst är super glad och en är lite mindre glad. Kvicken och jag kommer nog ta en liten tur på ängen så att han får springa av sig lite igen. Ska försöka få upp hans kondis lite nu igen till sommaren (även fast han verkar ha rätt mycket kondis kvar) då jag oftast rider mycket mer under den perioden och det känns ju inte riktigt sjysst att rida honom som om att han gått i högvarv hela vintern haha! 

 

Igår var det en helt magisk dag och jag och mamma åkte och hälsade på Schatals ägare i Enköping!
Vi kunde inte hittat en bättre dag att åka på då solen gassade på och vädret var helt underbart, perfekt dag!

Vi åkte iväg runt klockan 10 och kom hem någon gång vid klockan 6 så det blev en heldag borta på deras gård. Jag fick testa rida western (för första gången i mitt liv) och det var huuuur kul som helst. 

 

När jag först hoppade upp fick jag instruktioner av Fredrik hur jag fick Jackie att svänga och det var ju helt annorlunda från den modernadressyren. Här fokuserar man inte alls på hästens mun utan rider med andra hjälper. Det var sjuukt kul men satan vad svårt det var att både tänka på hur man skulle styra och sedan komma upp i en högre växel, dvs trav eller galopp. 
Jag tyckte iallfall att det var jätte kul och jag skulle lätt vilja testa på igen och lära mig att rida western bra. 

 

Det ultimata i sommar skulle vara att ta med båda hästarna dit i några veckor och njuta och förhoppningsvis utvecklas ännu mer! Åh så skönt det ska bli att ta studenten:D

 

Igår när jag fick testa rida western på deras Quarter sto Jackie! Underbar häst det där!

Dom senaste dagarna har Kvicken verkligen varit på toppen humör. Han har sökt efter min uppmärksamhet och även fått den. Därför kände jag att "nu är han så stabil att Bella skulle kunna rida på honom igen utan att något kommer att ske." 

Schatal däremot har varit lite off nu dom här senaste dagarna när Kvicken fått så mycket uppmärksamhet, vilket är förståerligt då Schatal oftast får mycket uppmärksamhet av mig. Men ibland finner jag det svårt att hitta en balans med att ge båda två lika mycket uppmärksamhet, något jag då måste jobba på. 

 

Det här avspeglasdes då i gårdagens uteritt på ett eller annat sätt. Kvicken var super lugn och jätte glad och verkligen tog hand om Bella där uppe på ryggen. 
Och i och med att Schatal varit lite on och off nu så funderade jag på om jag verkligen skulle rida ut barbacka på honom, men så tänkte jag- Om jag känner ett behov av att försöka kontrollera honom nu bara för att jag är lite osäker så får jag tänka om och tänka rätt. 

Hade jag nämligen försökt sätta på sadeln igår så vet jag nästan att jag hade fått ett "nej" av honom och då hade jag endast sadlat för min egna skull, och det kändes inte rätt. 

 

Därför fick jag försöka få mitt tänk i rätt bana igen och komma ihåg att mitt lugna beteende kommer att spegla av sig på Schatal och bara jag känner mig trygg så är han trygg. Det här tänkandet fungerade faktiskt och jag kände att, det här klarar vi. 

Ibland har jag lite svårt att hoppa upp barbacka på hästar även fast jag använder bänken, men på något sätt känns det som om att jag trycker på helt fel punkter när jag hoppar upp och att det då skadar hästen, där här resulterar då i att jag blir lite osäker på när jag ska hoppa upp barbacka och tvekar lite. Schatal är sån som också börjar gå lite när jag ska hoppa upp barbacka så igår var jag lugn och tog tid på mig istället för att stressa upp. Blev nog 10 lugna stadiga försök och till slut stod Schatal helt stilla, vände på huvudet och började puffa på mitt ben, då kände jag att det var dags och kom upp utan problem. 

 

Själva uteritten var hur mysig som helst. Jag kände dock igen några olika "rörelser" som Schatal brukade förut, vilket är att skjuta in baken och bli stressad framåt. Det jag behövde göra då var att inte stressa upp mig och ta tag i honom utan lugnt sitta tillbaka lite och sänka min egna energi, funkade prima. 

 

Hela uteritten var hur mysig som helst och Schatal fick bestämma sitt tempo själv. Känns onödigt att stanna upp honom när han faktiskt börjar trava självmant ute i det fria, så det fick han göra. Min uppgift är bara att stötta honom och få honom att känna sig trygg och lugn. 

 

 

 

 

 

ska bli jäkligt skoj och kan får passa på i det fina vädret :D 

Vi pratar ofta om att olika raser har olika temperament och ja, det är sant. Vi pratar ofta om att olika raser har olika kännetecken och ja, det är sant.

Men det vi glömmer bort är att alla är egentligen bara hästar, det är precis det dom är, hästar. 

Hästar som beter sig likgiligt mot varandra, rasen spelar ingen roll för dom. 

Jag förstår också att vissa raser passar till olika grenar men det är inte det jag vill fokusera på utan hanteringen, det mer NH-inspirerande. 

Kroppsspråket är detsamma för alla hästar, därför blir det enklare för vissa människor att hantera dom för dom ser hästen som en häst och inte som en som har prestrerarat i högre klasser. 

När vi jobbar med hästar måste vi förstå deras förflutna men även förstå att vi inte kan göra något åt deras förflutna utan leva i nuet. Även om hästen inte lever i det förflutna så har det satt spår i hästens framtid, just därför behöver vi leva i nuet. 

Jag tog mig en titt på den igår då och bara kände att, ska den här kunna säljas så måste jag fixa till de haha! 

Tog cirka 30 min att bara smörja den, herregud.. 

Före

Efter

Eller egentligen inte bitter utan jag ställer mig mer ifrågasättande till hur många tänker. Jag har kommit i underfund med att jag inte har någe problem med dressyr eller hoppning eller ALLT så länge man umgås med hästen utöver det och bygger upp en mer naturlig relation, då är jag nästan bombsäker på att din häst är mer positivt inställd till arbete som sker från ryggen.

Jag tror säkerligen att många hästar tycker att det är kul att få komma ut och galopperas fritt på ängar osv för jag vet att Kvicken älskar det. Men Schatal däremot not much... Och det är ju precis det det handlar om, hästen är en individ och alla är olika, MEN i grund och botten är även alla HÄSTAR och därför bör fler bli intresserade av NH. 
Inte bara för att det är NH utan för att det faktiskt är våran uppgift som människor och ägare till hästarna att förstå oss på dom, därför behöver vi NH, mer kunskap och mer förstånd. 

 

Och nej.Jag kommer inte börja rida moderndressyr igen eller ge mig på att hoppa, för mig är det inte det optimala ridsättet och jag vill inte gå tillbaka dit. Men gör man det har jag inge problem med dom som gör det på ett så harmoniskt och trevligt sätt som möjligt. 
Jag är mer för kontakten idag och relationen och jag trivs enormt bra med det för jag vet att jag behandlar mina hästar rättvist och jag vet tuuusen gånger bättre hur jag ska lösa problematiska situationer, det för mig är det optimala idag. 
Sen att jag inte riktigt vet vart jag vill komma med min ridning än eller vad jag vill så är det inget jag har bråttom med. Så länge jag och Kvicken trivs tillsammans så är jag nöjd, så länge jag och Schatal trivs tillsammans så är jag nöjd.

 

19 år gammal, inte 17 som det fortfarande står i min presentation. Kvicken är 22 år gammal och Schatal är 13 år gammal. Jag är runt 164 cm lång, Kvicken är runt 160 cm hög och Schatal runt 153 cm hög.

Kvicken har varit i min släkts ägo sedan han var 3?år gammal och jag började rida honom när jag var 12 år gammal då jag blev rädd för lilla b-ponnyn Tilsy som också stod i stallet då. Min kusin Jocko brukade rida Kvicken till en början och jag Tilsy, men det ändrades ju, tänk om det inte hade ändrats? Rätt så hemsk tanke faktiskt... 

 

Eftersom att jag red Kvicken och b-ponnyn Tilsy tyvärr vart tvungen att avlivas pga fång och annat så ville Jocko köpa en storhäst, vilket hon gjorde. Här någon gång blev det typ lite klarställt att "Kvicken är min". 

 

I år har jag alltså varit med Kvicken sedan han var 15 år gammal och jag 12 år gammal, 7 år, känns helt sjukt när jag försöker räkna ut haha. Han är min bästavän och jag vet att så länge han lever så kommer jag inte resa utomlands eller något som många gör efter studenten, han och Schatal kommer vara min största prioritet. 

 

Och Schatal då. Mars 2013 tror jag var första gången jag satt på honom, vilket är ett helt år sedan nu, HUR SJUKT? Just då var han väl inget speciellt för mig utan mer än häst som hans ägare ville att jag skulle rida lite då och då, sagt och gjort. Alltså, han kanske inte var min drömhäst om vi säger så. 
Juni 2013 blev han min foderhäst och är fortfarande min foderhäst. Och idag är han min dröm tillsammans med Kvicken. Aldrig trodde jag att han skulle komma och betyda såpass mycket som han faktiskt gör. Ett helt år har gått och mycket har hänt och inte hänt, vi är kompisar nu och jag ser honom inte som en ridhäst som ska utvecklas längre utan som en kompis som jag ska bygga upp en bättre och starkare relation med. 

 

Jag då? Ett år och jag är en annan person. Jag rider inte längre moderndressyr eller hoppar speciellt mycket, och det var mitt liv förut. Förut tränade jag inte heller något från marken utan en vanlig dag var,sadla,tränsa,rida, hem. 
Nu är jag NH-insprerad och försöker alltid lyssna till hästen, det här har även hjälpt mig i mitt vardagliga liv lite. Lyssna.
Jag trivs allra bäst i stallet med hästarna, det är där jag är som lyckligast och det är där jag skulle kunna leva resten av mitt liv. Allt det här med att gå ut på krogen är tråkigt numera för mig, jag finner ingen lycka i det. Som person kan jag vara superduper social men oftast tycker jag om tystnaden och att vara själv eller med hästarna, då trivs jag. 
Min dröm nu efter studenten är att lägga ner ännu mer tid på Kvicken och Schatal, för dom är mitt liv och så länge dom finns med i det kommer jag inte kunna göra allt som nyblivna studenter kan. Allt jag gör nu efter kommer att på ett eller annat sätt inkludera hästarna, och det känns bra. Det känns inte som en spärr eller en börda för att i grund och botten så trivs jag bäst med dom. 
Jag ser jätte mycket fram emot studenten då jag alltid har haft svårt i skolan, eller rättare sagt haft svårt att PRIORITERA skolan. Nu efter studenten ser jag bara möjligheter, och fan så bra det känns. 

 

 

Helt ärligt tror jag att alla skulle svara nej på denna fråga, självklart ska hästen få känna. 

 

Men även av många av oss skulle svara nej på den frågan så är det i grund och botten handligarna som spelar någon roll och inte ordet i sig. 

 

Jag tycker att jag allt för ofta ser folk som både skriver om hur hästen gör fel osv och då fick personen minsann vara tuff mot hästen och det gav resultat. Men jag ser även det här på videosar och bilder med mera och för mig är det inte riktigt okej att bestraffa sin häst. 
Även fast belöning inte heller är något som finns i hästens system så kan vi nog alla komma överrens om att belöning är trevligare än bestraffning. 

 

Jag har ju tur i och med att jag har två stycken helt olika hästar. Dom uttrycker sig på två olika sätt och där har jag lärt mig att hästar är olika och vissa uttrycker sig mer än andra. 
Självklart ska en situation inte bli farlig för att din häst flyger på dig för att den visar vad den känner men jag ser helst att ni ska kunna undvika den sorts av kontakten om ni tycker om att umgås med varandra 90% av tiden. 

 

När Shatte kom till mig i somras så var han oftast väldigt nyfiken osv, men i boxen var han ju inte speciellt trevlig, det kommer jag ihåg ända sedan han stod på vågsjölund. Han la bak öronen vid många tillfällen och ville inte riktigt att man skulle umgås med honom där inne. För mig var det alltid okej, jag såg det alltid som att jag gjorde något fel, och observera att vid den här tiden visste jag inte ens vad NH var eller gick ut på. 

 

Idag uttrycker han sig om ALLTING. Jag har givit honom friheten till att uttrycka sig utan att bli straffad på något sätt och då gör han det. Exempel på vad han brukar uttrycka sig om. 

 

* Ställer jag upp honom i stallgången (hänt 1 gång sedan i augusti förutom när han ska skos) då börjar han slå med huvudet upp och ner och fipplar så att grimskaftet åker över ena örat, med andra ord visar han klart och tydligt att han inte vill stå fastspänd. 

 

*När jag rider och han blir frustrerad så ställer han sig och skrapar med hoven eller stannar upp och lägger bak öronen. 

 

*Står jag borta med Kvicken i boxen så står han och kollar hela tiden som om "hallå, när ska du komma till mig?" så blir han då jätte glad när jag kommer. 

 

Det finns en rad massa men det jag vill komma fram till är att det blir tusen gånger lättare om du låter hästen få känna, då vet du vad den tycker om och inte om, och sedan utöver det gäller det att acceptera, det är viktigt. 

 

 

 

Oj så olycklig Shatte var på mig idag. 

 

Var ju som sagt ute ett litet tag med Kvicken idag och det var lite som att Shatte kollade på mig när vi kom tillbaka och ba "hallå, var det verkligen nödvändigt att lämna mig ensam sådär länge?:(", han såg verkligen olycklig ut, gubben <3

 

Men jag började gosa och pussa på han då istället och visade myyyycket kärlek, då jävlar var han på topphumör igen och skulle vara med på allt jag gjorde, super gullig. 

 

Tycker det är kul när man ser en sådan skillnad i hästen uttryck och det går rätt fort, Shatte kan skifta på 1 sekund liksom. 

Fina lilla killen! 

 

Jätte intressant att se en akademisk lektion. Det som tilltalar mig mest är den mjuka ridstilen som inte alls är baserad på något tvång eller hård ridstil, iallfall i carros fall! 

Jätte fina mjuka händer och mycket ridning med säte. Pirre är en väldigt lyhörd och känslig häst också så det är små fina hjälper som gäller. 

Är glad att det faktiskt finns ett annat sätt att rida dressyr på, för det är ju det akademiskt är egentligen, en typ av dressyr fast på ett helt annat sätt. 

Lite bilder från dagen 

Carro messade mig idag och frågade om jag vill följa med och kolla när hon rider lektion på Pirre idag. 

 

 

Jag har berättat för Carro att jag börjar bli intresserad av Akademiskridkonst så hon tyckte det passade bra om jag ville följa med idag, vilket jag självklart vill!

Så nu ska jag alldeles för skjuts till hennes stall och möjligtvis följer kameran med om jag hittar den :D

Vettefan vart alla fördomar om olika hästraser kommer ifrån men är det bara jag som växt upp med att tycka att alla hästarraser är lika mycket värda?

 

Jag skulle helt ärligt kunna äga vilken ras som helst på en häst, mig skulle det kvitta för personligheten hos hästen ligger inte i rasen även fast många raser oftast har något speciellt kännetecken. 

 

Inte fan trodde jag att jag skulle ha en ridtravare och en Arab hemma men vilka 2 fantastiska individer dom är. Skulle inte vilja ha två andra hästar än dom nu. Men om det skulle vara en haflinger och ett halvblod skulle inte göra något det heller, vilken ras det är på min häst kvittar helt och hållet.

 

 

Parelli.... det klingar ju NH i mina öron när jag hör ordet Parelli. Jag vet ytterst lite om Parelli-filosofin men när jag kollar på denna video så känner jag bara NEJ. NH ska ju vara det som är så naturligt för hästen som möjligt jag tycker inte alls att den här videon visar det. Gör slag mot huvudet och är väldigt aggressiv i hela kroppspråket, hästen verkar inte fatta mycket alls faktiskt. 

 

 

Mår riktigt riktigt dåligt när jag ser det här. Hur kan det vara såhär? Det är fruktansvärt.

en ny design på bloggen. Jag känner inte riktigt att dom bilderna jag har på Kvicken i min design nu är det första jag vill att någon ska se i och med att det inte riktigt stämmer överrens med hur jag rider idag eller generellt vad jag förespråkar. 

 

Men får se när jag orkar ta tag i det, blir nog en tid framöver!

Det här är något som jag inte alls har lagt ner mycket energi på på bloggen att skriva om. Dels för att jag ett tag blev så insnöad i mitt egna sätt och dels för att jag inte riktigt stödjer alla metoder.

 

MEN idag har jag kommit ifrån det där lite. Självklart hugger det lite inombords när jag ser hur vissa behandlar sina hästar men det är i grunden upp till var och en. Har man blivit presenterad för NH filosofin eller vad det nu kan vara så är det upp till var och en vad man vill göra med den informationen. 

 

Vill man fortfarande utsätta sin häst för sådana grejer som tävlingar, skarpare utrustning eller allt som det nu kan vara så gör det. Det betyder inte att jag personligen tycker det är det optimala men vad kan jag göra åt saken?

Jo det ända jag egentligen kan göra är att försöka hålla en god ton här på bloggen och lägga fram andra förslag som jag testat och som jag då vet har funkat bättre, sen är det upp till var och en vad man vill göra med den informationen men jag tycker iallfall att man ska försöka få ett öppnare sinne. 

Jag har under många år frågat mig själv om jag skulle kunna se mig själv jobba i ett stall i framtiden, svaret har alltid varit ja även fast det är slitiga timmar och få raster. Drömmen var ju att jobba på ett dressyrstall med fina utbildade hästar. 

 

Men idag känner jag bara nej. Jag skulle kunna se mig själv jobba i stall men inte i ett dressyrstall eller något annat som är till för människans nöje. Det skulle bara krocka något så enormt mycket. Jag skulle inte klara av att se hästen som ett redskap som ska göras klar med benskydd,träns,sadel,bett,gramantygel,martingal,snodd och all annan tänkbar utrustning. 
Det skulle kännas så fel för mig att jobba med något som jag inte är en del av.

 

Istället skulle jag kunna se mig själv jobba i ett stall där fokus är på hästen och där man ser till individen för sig. 

 

Jag vill inte på något sätt låta negativ till dom som jobbar i dressyrstall/hoppstall/vad det nu kan vara, det är ju bara det att vi alla är olika och för mig skulle det inte funka. 

 

Jag börjar falla pladask för Schatal nu... 

 

Jag vet att han kanske inte är den ultimata ridhästen och att jag kanske aldrig mer kommer att kunna galoppera på honom igen, men vet ni vad? Med honom är det annorlunda. Jag är bara glad om jag får vara i hans närhet, sitta och rida lite barbacka och njuta av att bara hänga med varandra. 
Shatte vill antagligen inte galoppera och visst, hade han haft viljan och verkligen velat utvecklas och varit öppen för det så hade han kunnat bli hur bra som helst, men nu är han inte riktigt där än och vem vet, kanske det förändras en dag?

Hur det än blir så kommer jag alltid att njuta av hans sällskap vare sig det är på marken eller vid ridningen, det är en sak som är klar. 

 

Förhoppningsvis slår lite planer in för sommaren och jag kommer möjligtvis kunna spendera hela dagar med båda killarna, det skulle vara ett fantastiskt läge att utvecklas! 

 

Men mer om det lite senare, hehe!

Är förevigt tacksam mot Ida och Fredrik som låtit mig lära känna en sådan fantastisk häst! 

 

Jag vet ju bara hur jag uppfattar mig själv och mitt tänk med hästarna och från min sida så tycker jag inte att jag är extrem i mitt sunda hästtänk, jag har några grundprinciper som jag följer, vilket är

*Respektera hästen 
*Slå aldrig hästen
*Ingen användning av sporrar,spön eller bett 
*Fråga hästen innan du utsätter den för något
*Kompromissa

Det här är dom sakerna jag alltid tar hänsyn till när jag vistas bland mina hästar samt andra hästar. Det här är en självklarhet för mig i min vardag med hästarna och jag tycker det funkar kanoners. Sen om andra väljer att göra raka motsattsen kan väl störa mig, men det är inte upp till mig tyvärr. 
Så, jag har fått höra att det är konstigt att jag följer dessa grundprinciper, ingen har sagt det rakt ut men folk har kollat snett och lite såhär "vafan håller hon på med liksom", men helt ärligt stör det mig inte. 

Jag vet vilken kontakt jag,Shatte och Kvicken har så det är okej. Tycker inte att punkterna där över är speciellt konstiga, men för en människa som inte väljer att se sin häst som en vän kan jag förstå att dom är det, vilket är jävligt synd... 

 

 

Som vanligt ligger jag och analyserar saker, jag försöker få en klar bild om vad jag tycker om ridsporten i det stora hela. Jag bollar fram och tillbaka och kommer fram till saker jag ogillar och gillar, men det är svårt att få en helt klar syn på vad jag känner, men ska försöka få ner det här på bloggen. 

 

Jag tror att min största anledning till att inte jag gillar ridsporten (observera sporten) är för att hästarna är ett redskap som är till för människans nöje, hästen ska prestrera och likaså ryttaren. I och med att hästarna är ens "huvudredskap" så måste dom hålla sig friska, det här kan då alltså leda till att man utsätter dom för saker som inte är speciellt naturliga för dom i och med att man vill minska chansen för att få en skadad häst. Det kan vara allt från att dom bara får gå ute 4 timmar om dagen i en liten skrothage själv för att inte riskera att skada sig, det kan vara att man i största allmänhet ser dom som porslinshästar. Vilket egentligen inte är så konstigt i eliten då - ingen häst, ingen inkomst... typ så. 

 

Det är en sak som stör mig det också. Hästarna ska springa in pengar åt oss, det är deras jobb och ryttarens jobb, vilket jag har svårt för att acceptera. 

 

MEN den största anledningen till varför jag inte gillar ridsporten är för att det är sällan man ser ett fint samspel mellan häst och ryttare. Man får aldrig se/höra om att dom tar hand om sina hästar själva eller liksom umgås  med sina hästar förutom vid ridning och vid tävling, det är det som stör mig allra mest. Hästen är ett redskap som behövs men man har ändå inte tid att lägga ner tid på hästen förutom vid ridningen. 

 

Sällan man får höra om arbete från marken eller verkligen att man får se en fin kontakt sinsemellan, det är det som stör mig mest. 
Om man hade sett på sin häst som en vän och inte sin "bästa inkomstkälla" så hade jag tyckt att ridsporten hade varit mer okej. 

 

 

Sista delen av bilderna då! Publicerar inte alla såklart utan dom kommer väl strövis i framtiden men tar dom som jag tycker förmedlar rätt känsla från ridpasset igår :)

 

Börjar med att lägga upp lite bilder på Kvicken i och med att det blev många på Schatal igår! Så här har ni bilder från igår!

 

 

Är fortfarande inte klar med att redigera alla bilder och då har jag ändå raderat typ hälften av bilderna, suck hehe!

 

Men här får ni några fler ikväll och sen resten imorgon :D

(Måste tillägga att shiiit vilken kontakt jag och Shatte hade idag, kändes helt magiskt, hoppas det avspeglas i bilderna!) 

 

 

 

 

 

 

Så himlans mycket bilder att redigera så här får ni ett litet smakprov på vad som komma skall!

 

åååh solen skiner idag igen och jag får äntligen med mig någon som vill fota mig och hästarna! :D Åker till stallet vid en klockan 1 och förvänta er massa bilder lite senare ikväll eller imorgon, beror på när bilderna laddas upp!! 

Exalterad faktiskt, fast fan, nu måste jag ju för en gångsskull klä upp mig lite, kan ju inte sitta och rida i mina joggingbyxor idag inte, hehe ;) 

 

Kom till stallet vid en halv 2 idag och tog in hästarna. Började med en uteritt på Shatte! Vi begav oss ut på en tur runt foderby och hör och häpna, tog endast 30 sekunder för oss att komma förbi läskiga stället idag!!! Fatta att jag blev lycklig då! Han knatade på i ett bra tempo och jag tror att vi båda njöt av vårsolen något maximalt!
Han pinnade även på bra i trav idag, jätte härligt verkligen, en sån tur behövde vi nog båda två!

Sen tog jag ut Kvicken för ett litet pass uppe på volten. Jag red på energi idag, dvs hade nästan ingen kontakt alls i tyglarna. Kvicken fick trava på hur fort han ville och bestämma tempot själv till en början. Men efter en liten stund började vi synka varandra och vi hittade till och med takt tillsammans, inte illa det inte!
Super härligt pass på honom och jag minns varje gång vi rider tillsammans varför jag älskar att rida på honom, helt klart den bästa hästen jag någonsin kommer att få vara nära! 

 

 Släppte ut dom vid halv 4 igen utan täcke, det är lätt värt i den här fina vårsolen!

 

Meningen var att jag skulle få med någon som ville fota när jag red men sååååklart kunde ingen så passade på att ta lite egobilder på hästarna istället, here you go!

 

 

 

Godkväll!

Suget på att blogga nu finns inte riktigt där då jag i allmänhet inte gör speciellt mycket med hästarna nu utan med bara umgås osv. 
Förhoppningsvis kommer suget tillbaka snart!

 

Övade lite på att dra med höpåsar på båda hästarna samt en lång piska! Kvicken var ju mer rädd än Schatal om vi säger så. 

Men det gick väldigt bra på kvicken också, han började att "Lick and chew" vilket är toppen i ett sånt här sammanhang ! 

Tycker allt rullar på fint med hästarna nu. Känner en närmare kontakt med Schatal varje dag nu.

 

Glömde berätta om ridpasset i fredags. Jag tog in hästarna vid halv 5 för att hinna rida Schatal innan det blev mörkt ute. Honom vill jag hinna rida innan mörkret för det känns säkrast så nu när han har rätt mycket energi. 
Iallfall så ville han INTE få på sig sadeln och "tränset" aka grimman. Han tvekade och gick långt in i boxen. Det jag gjorde var då att bara stå i mitten och lägga ner hela attityden om att "skärp till dig, du ska ha på dig dom här grejerna vare sig du vill eller inte". Till slut ställde han sig vid min sida och reagerade inte ens när jag la på sadeln utan började käka på sitt hö istället. 
Ibland tror jag att han får lite konstiga idéer för sig eller så är det helt enkelt något som sitter fel på han, får kolla upp det där lite mer. 
Iallfall så gick vi upp till "stallplatsen" och där hoppade jag upp. Han står helt stilla nu vid uppsittning och går iväg med energi när han känner att man kommit till rätta.  
Dock stannade han även lite innan vid läskiga stället då också men då sitter jag på helt långa tyglar och låter han ta sin tid. Efter ett litet tag brukar han nu vända huvudet mot mig och vill bli klappad i pannan som ett "det är okej Shatte". 

 

Man får liksom ta allt i omgångar med honom. Man får be om ett steg i taget och sen får man berömma med röst eller vad man nu föredrar. Det spelar ingen roll om han tar ett steg fram eller ett steg bak, så länge han är aktiv i fötterna så är jag nöjd. 
Sen helt plötsligt fick han ett litet ryck och var iväg och stannade inte en ända gång efter det. Jag känner mig säkrare när jag rider på honom nu, men stora ytor för mig är fortfarande ett litet tveksamt läge och jag vill inte alls sända fel energi till honom så avstår från stora ytor så som ängen till ett tag framöver när jag känner att jag är modig nog. 

 

Vi red till volten och i fredags började han till och med trava på eget initiativ vilket han inte gjort på typ 5 månader nu, haha helt sjukt egentligen! Vi klickade enormt bra och han kunde länga och korta sig. 

Som jag sagt tidigare så behöver jag lära mig om hur hästen går korrekt rätt, så nu har jag inget annat att gå på än att rida på känsla och försöka hitta en harmoni som får oss att komma samman. 

Det är såklart jätte viktigt att hästarna går rätt för mig också, men nu är det viktigaste att vi klickar som ett team. 

 

 

 

Krav är en vanlig sak i mångas vardag. Man har krav på sig själv och andra har även krav på dig. 

 

I hela mitt liv har jag haft folk runt omkring mig som har haft krav på hur jag ska vara som person och hur folk vill att jag ska vara som person. Men under dessa 19 år som jag levt har jag även lärt mig att- det spelar ingen roll om vad folk vill att du ska göra eller vem dom vill att du ska vara, för så länge du inte vill det själv  så ska du aldrig lyssna, du måste vara sann och framförallt stark mot vem du är. 

 

Jag släppte alla dessa kraven som folk hade på mig för cirka 3 år sedan, iallfall några av de kraven som folk hade på mig. Nu såhär i efterhand har jag även släppt fler krav som folk har på mig. För det spelar ingen roll om någon säger att jag måste prestrera bättre i skolan, det spelar ingen roll om någon säger att jag måste skaffa ett jobb, det spelar ingen roll om någon säger att jag måste behandla mina hästar på ett visst sätt, för vill jag inte det, då kommer det aldrig att gå. 

 

Du ska vara den du vill vara och inte den som alla andra vill att du ska vara. Det låter klychigt jag vet, men det är verkligen sanningen och när man fått sanningen kastat i ansiktet på sig så lär man sig även att förstå den och utgå från den. 

 

Kom ihåg att du redan har höga krav på dig själv, du har högre krav på dig själv än vad någon annan någonsin kommer att ha på dig, och det är fan svårt nog att behöva ta itu med sina egna krav. 

 

Du kan ha krav på absolut allting du gör. Du kan ha krav på att du ska sova ett antal timmar, du kan ha krav på att du ska cykla en viss tid på några meter, du kan ha krav på att du ska utvecklas konstant i allt du gör, och vet ni vad? Det är krav nog. De kraven som du sätter på dig själv är de krav som tar mest på dig, och det räcker.

 

Du ska aldrig nöja dig med mindre än vad du vill ha. Du ska kämpa och du ska göra det utefter hur du själv vill.