måndag
Godkväll!
Suget på att blogga nu finns inte riktigt där då jag i allmänhet inte gör speciellt mycket med hästarna nu utan med bara umgås osv.
Förhoppningsvis kommer suget tillbaka snart!
Förhoppningsvis kommer suget tillbaka snart!
Idag kom jag till stallet någon gång vid 18 och bestämde mig för att ta ut Schatal på en promenad. När vi kommit en liten bit så kände jag att jag ville longera honom lite smått och testa hur våran kommunikation samspelade. Det gick OK, det vart några konflikter emellan oss och idag var han inte speciellt pigg på att galoppera heller. Egentligen skulle det varit bättre att inte longerat honom då jag inte kände mig helt i fokus och humöret var inte på topp.
Det är något jag lärt mig succesivt under den här tiden då jag börjar kommunicera mer med hästen- är ditt sinne inte på rätt plats den dagen så hoppa hellre över att göra något specifikt med din häst, bättre att bara umgås i stallet då.
Det är något jag lärt mig succesivt under den här tiden då jag börjar kommunicera mer med hästen- är ditt sinne inte på rätt plats den dagen så hoppa hellre över att göra något specifikt med din häst, bättre att bara umgås i stallet då.
För annars är det lätt frustrationen tar över och det är ju precis det som INTE får hända. Jag höll mig lugn och valde att avsluta efter cirka 20 min och gick upp till skolan istället och körde lite miljöträning.
Han har blivit mycket stabilare i sitt sinne och ger saker en chans innan han bestämmer sig för att det är jätte läskigt. Förut ville han inte ens gå och kolla på sakerna men nu kikar han och om det fortfarande är läskigt då, ja då flyger han till haha.
Det var en "spricka" i marken som ur hans perspektiv såg ut som jordens undergång. Jag kan hålla med honom lite för det är en spricka på typ 5m i längden och bredden är väl cirka 15cm och det ser ut som en svart länga och jag förstår att han tycker den var läskig, för han har ju ingen aning om vart den där sprickan slutar eller om han kommer sjunka rakt ner igenom den.
Jag knatade iallfall över den där sprickan och Schatal fattade ingenting "ska jag verkligen gå över här???", ja sa jag till honom då och jäääääääklar vilket hopp han gjorde. Aldrig sett han hoppat sådär stort haha, roliga var ju att han hoppad så långt att han hoppade in i ett cykelställ, då blev han lite ställd mot väggen, han såg något förvirrad ut. Men det som är så skönt med honom nu är att han stannar upp och tänker efter. Vi gick/hoppade över den där xantal gånger tills han kände sig tillräckligt säker till att gå över den, då fick det räcka.
I allmänt är jag så sugen på att solen ska kika fram så att jag kan ta några riktigt härliga ridturer på ängen, hur underbart.... längtar.
Kommentarer
Trackback
