Det frustrerande stadiet

Jag har känt en sådan frustration på sistone när det gäller Sveriges hästhantering. Jag vet inte om det faktiskt är för att jag kom tillbaka och levde i den traditionella hästvärlden ett tag, var ju faktiskt bara 1,5 månader sedan jag slutade jobba i stallet.

Jag vet helt säkert nu att det här fortfarande existerar. Det här med att man alltid ska bestämma över hästen, skadliga redskap är helt okej att använda och man pratar om hästar som om att dom är människor. Men ändå så skulle vi aldrig behandla människor på det viset som vi behandlar hästar.

Jag är trött på folk som inte tror att man kan tvinga sin häst till något, det är klart att det går precis som det går att tvinga en människa till något, med fysiskt angrepp så viker sig nog dom flesta till slut. Jag är trött på att folk tror att deras hästar önskar precis samma sak som sin ägare gör, varför i hela friden skulle den välja att träna och tävlas framför att få gå i en stor flock i en stor hage dag in och dag ut? Om man förstår sig på hästen så förstår man sig också på det påståendet. Jag är trött på att se hästar gå så intryckt mot sin bringa som det bara går, vare sig ryttaren rider eller longerar. Jag är trött på att vi har byggt upp en hel sport som handlar om att hästar ska prestera och människor ska vinna, tävla med din egna bärbara kropp istället. Men framför allt är jag trött på att det känns som om att folk aldrig kommer att förstå sig på hästen, precis som den är när den står mitt framför dina ögon i sin allra vackraste form.

Bilderna nedanför är bilder som någon har fotat på Falsterbo från iår. Det här är ett helt acceptabelt sätt att rida sin häst på, och folk betalar för att se detta. Nejnejnej.


En dag i stallet

Tänkte slänga upp lite bilder så att ni kan få se lite hur det ser ut här där Kvicken står! Jag älskar allt som har med stallet och omgivningen att göra, harmoniskt är ett bra ord!😍


RSS 2.0