Mysdag
Nu har det kommit lite snö här i Vallentuna (kom vid jul) så jag och Ida passade på att åka till stallet idag och ta en promenad med hästarna i det fina vädret!
Killarna var jätte pigga och Vi testade också att släppa Shatte lös uppe i "skogen" och han höll sig vid oss hela tiden även fast han var ute och forskade lite i närheten!
Julklappar
Jag fick många fina julklappar men det jag önskade mig i sista sekund var böcker om hästen!
Jag finner det extremt svårt att googla fram saker om hästens anatomi. Jag önskade mig någon bok om det och till min stora förtjusning så hittade mamma en bok om just, beteende, utfodring, fysiologi och anatomi!! Allt i 1 liksom!
Jag har inte börjar läsa den än men ska absolut säga hur den var sedan och kanske skriva in något nytt jag lärt mig!
Sen fick jag en till bok som heter "synen på djuren, Del 1: Hästen! Vet inte riktigt vad den handlar om än men ska börja läsa den snart också!
Godjul !!!
Godjul önskar jag och hästarna!!!
Uteritt
Jag och Kvicken red ut en sväng nyss!
Sista biten hopadde jag av för att gå med han förhand hem och så att han fick beta lite! 
Så fort vi kom ut på ängen så ville kvickisen börja springa, det kändes verkligen som om att han tyckte att det var roligt att få komma ut idag!
summering
Jag vet att jag är några dagar förtidig med att skriva detta inlägg men jag säkerligen glömma det annars!
Det här året har varit helt fantastiskt för mig. Till att börja med måste jag bara skriva att 14 är mitt turnummer och det här har utan tvekan varit ett av dom bättre åren. Det har gått jätte fint med hästarna och det var super lärorikt för mig att åka ner till Schatals ägares gård 5 veckor i somras och bara få andas hästar. Jag hade Kvicken och Shatte närvarande 24h om dygnet då dom stod i hagen precis utanför min stuga som jag bodde i. Jag kunde kolla på dom när jag ville och det var helt fantastiskt att vakna upp och få se hästarna på morgonen, jag lärde känna dom på ett helt annat stadie.
Shatte och lilla Tarzan!
Älskade Stella!
En morgon när jag hittade Shatte lös i stallgången haha!
Fina RENIO!
Min bästa älskling!
Sen tog jag studenten den 6 Juni också, alltså innan jag åkte iväg till gården. Att ta studenten för mig var väldigt skönt. Att ha varit skoltrött sedan 7 klass i grundskolan var rätt jobbigt faktiskt. Motivationen låg egentligen alltid på 0 och jag ville verkligen bara därifrån. Min mamma var alltid väldigt pushande med att jag åtminstonde skulle försöka men krävde inte mycket mer än så, hon har verkligen varit guld hela min skolgång!
Jag och Kussen Jocko på studenten!
Sen nu i November tog jag mitt körkort! Det var något jag veeeerkligen ville ta innan 2014s slut. Jag bara kände hur alla möjligheter skulle öppnas upp så fort jag tagit mitt körkort. Söka jobb, åka till stallet, roadtrippa med polarna, och alla andra fördelar som det innebär! Det var dock en ganska tuff resa för mig då jag klarade terion och uppkörningen på 3 försöket. Allt som allt tog det 3 månader tills jag tog körkortet då det var svårt att få tag på tider för uppkörning. Jag var verkligen helt förkrossad när jag inte klarade teorin eller uppkörningen men sen när jag väl klarade det så var allting värt allt jag lagt ner på det!
Jag var också i Paris med mammas sida av släkten! Även fast jag avskyr att flyga (började gråta på flyget på vägen hem när jag såg en blixt i luften) så är det ju helt fantastiskt att besöka andra länder! Jag har en riktigt förkärlek till Frankrike också då min mormor och morfar bor där. Har väl varit i landet cirka 15 gånger varav två av gångerna har varit i Paris! Jag ääääälskar staden, den är otroligt vacker och romantisk men jag skulle nog rekommendera att åka dit med kompisar för maximal upplevelse!
Eller varför inte bara alla fantastiska kvällar med mina vänner?? Vi har inprincip hängt varje dag hela detta år, vi har alltid kul tillsammans och fan, riktiga bröder det där. Nu när vintern är här så åker vi och sladdar lite med bilarna, eller rättare sagt jag lärde mig igår hur man gör så nu är det extra kul!! Nej men vänner är viktigt att ha och speciellt några du är riktigt bekväma med. Jag och mina är nog inte riktigt som alla andra,vi är väääldigt grabbiga av oss och tycker om att hitta på bus, ni vet den där liiiilla adrenalinkicken som beövs? Den letar vi efter.
Bella!
Jag och Jocko!
Carro och hennes hund Disa!
Angie som jag brukar passa ibland, storfavorit!
När min kompis Cajsa fyllde år!
Jag och syrran!
Cajsa och Bella!
Min vän Patte!
Jag och Dj på studenten!
Med andra ord har det varit ett helt fantastiskt år, jag har lärt mig så mycket om hästar och jag känner att det är en bra början på min utveckling!
Onsdag
Sitter och väntar på att hovslagaren ska komma och sko shatte nu!
Innan det var vi ute på en liten prommis i snön, ja hör och häpna, det snöar faktiskt nu! Men har en känsla av att den kommer försvinna inom någon dag också då det inte är jätte kallt ute!
Här är lite bilder från promenaden!
Rampen
Ett litet tips till er som har en ramp när ni ska tömma skiten och det är halt ute, lägg på skiten/torven/nu vad ni använder där på så minskar halkrisken!
Jag ramlade nämligen ner från den häromdagen och slog i huvudet i stenberget som ligger precis nedanför, gjorde måttligt ont!
Jag tycker att det är bra
när folk ställer sig frågandes till vissa människors ridning.
Här rider jag på bettlöst och försöker ta så lite som möjligt i Kvicken! Bilderna i sig ser inte alls lika flashiga ut som när en häst hålls ihop av hand och säte och kröker på nacken men jag tycker personligen att mer frihet ser bättre ut!
Kvicken är väldigt lätt att jobba med (oftast, dvs när han inte blir stressd eller inte förstår vad man menar) och jag tror garanterat att alla hästar kan ridas på energi! Sen väljer jag att ha sadel (ibland) och bettlösthuvudlag för att jag är osäker ibland så det är endast för min skull! Här måste jag jobba på att få mer tillit och få bort alla tankar som jag kan tänka ibland! Det har alltså ingenting med hästen att göra utan min osäkerhet.
För mig handlar det personligen inte om att trycka ner någon utan snarare att kanske få någon att tänka till en extra gång.
Jag däremot kommenterar nästan aldrig någons bild på Instagram eller blogg eller vart man nu lägger upp bilder när man rider men jag tycker att det är bra när folk gör det!
Sen finner jag det väldigt konstigt att många ryttare säger att bett är helt okej att rida på om man inte tar i hästen (dvs rida rätt på bett) men jag tror att du måste vara någon sorts mirakel människa om du kan garantera att du till 100% inte tar i hästen under ett helt rispass!
Jag tycker att det är bra att folk ställer sig frågandes till viss ridning som pågår, det får oss människor att förbättra oss men även hästen att bli mycket bekvämare när vi väljer att rida på dom!
Bloggar
Jag läser inte jätte många bloggar men de två som är mina favoriter är:
Baraelviras.blogg.se och
Alexandrawirgart.blogg.se !
Varför jag tycker om dessa två bloggar är för att Elvira skriver väldigt bra inlägg om hästens natur och alexandra skriver mycket bra inlägg om hästens anatomi och om grunden för att få en hållbar häst under ridning!
Jag försöker att hålla mig till att läsa bloggar som jag inte blir irriterad på, jag känner inte att det är värt att brusa upp sig över någon människa som besitter väldigt lite kunskap om själva djuret hästen!
Då är det bättre att läsa bloggar som du känner att du lär dig något av!
Shit vad långt jag har kommit
Tänkte faktiskt skriva ett litet uppmuntrande inlägg till mig själv nu, anledningen? Jo för att jag behöver det.
Min kompis Carro skrev dessa fina ord till mig när jag satt oh skickade bilder på Shatte som var tagna på honom för några år sedan!
Jag är säkert inte den ända som är väldigt dålig på att ge mig själv positiv feedback. Jag känner att den här processen om att lära sig så mycket som möjligt om hästen aldrig tar slut så jag hinner liksom aldrig stanna upp och tänka efter vad jag tycker att jag gör bra!
För det första tycker jag att det är fantastiskt gjort av mig att ens ändra på mig. Det var en STOR omställning och hjärnan fick inte vila en ända dag i början på mitt nya hästtänk. Det var som att lära sig en helt ny livsstil.
Jag som alltid har varit rätt enformig i mitt tänk, alltid varit lite såhär "jag gör rätt och du gör fel" ändrades helt plötsligt. Från att ha haft rätt grova temperamentsvägninar i vardagen till att för det mesta kunna behålla mitt lugn i de flesta situationerna.
Allmänt har jag börjat tänka mer logiskt och ställer mig frågandes till vissa grejer istället för att direkt hugga till och argumentera emot om jag inte håller med.
Nu är det 1,5 år sedan jag började mitt sökande på ett nytt hästtänk, 1,5 år av en konstant arbetande hjärna som söker efter ny information att ta vara på!
Det är en rätt lång tid men jag är inte på långa vägar nära mitt mål än att kunna bli den bästa hästmänniska jag kan bli men jag är stolt att jag kommit en bit på vägen!
Varför jag kom att tänka på detta är för att jag har börjat må dåligt över att jag har mina hästar i fångenskap, lika mycket som jag mådde dåligt av att se en grisartikel om grisar som lever under väldigt dåliga förhållanden, jag har slutat äta gris nu kan jag säga. Och jag vill sluta ha mina hästar i fångenskap men det är inte riktigt så lätt!
Så för att istället må dåligt över saker som jag i dagsläget inte kan ändra på så började jag ge mig själv positiva komplimanger istället och nu mår jag faktiskt lite bättre!
Det är okej att ge dig själv en dag ifrån allt tänkande och bara ösa dig själv med positiv feedback!
Blev alldeles varm i hjärtat!
värd att kolla på
http://www.cnn.com/video/data/2.0/video/sports/2014/12/04/spc-equestrian-luca-moneta.cnn.html
Vet inte hur man kopierar in den här vidoen men tycker den är riktigt fin! Såg den på baraelviras blogg och blev varm i hjärtat!
Kolla på den och se att det finns riktigt bra människor som tävlar men ändå ser till hästensbehov!
Luca Moneta heter killen!
Vädret
Tänkte ta ett inlägg och prata om vädret lite.
Det har knappt varit någon sol här i Vallentuna på flera månader, snittat typ 3 månader! Regnigt och äckligt väder samt väldigt få soltimmar!
Graderna har ändå legat på 10+ till 0 gradigt sedan i oktober! Det som har varit lite tråkigt är att hästarna har fått gå med regntäcken ett bra tag på sig ute...
Dom har dock fått gå utan när det bara har varit ruggigt ute men inte regnigt!
Shatte har endast ett regntäcken och har nog alltid haft. Aldrig varit heltäckt med tjocka tecken medans Kvicken har 2 st regntäcken och ett lite tjockare för vintern!
Idag tog jag av shatte täcket ute (nyss) för tycker inte att han behöver det med sin tjocka päls! Kvicken däremot får ha sitt tunna regntäcke då han är lite äldre!
Jag tycker det är rät viktigt att inte övertäcka sina hästar men det berör inte mig hur andra gör faktiskt!
Men jag hoppas på lite fler soltimmar snart så att hästarna (shatte) inte behöver ha på sig täcke ute!
Såhär ser deras täcken ut, tunna regntäcken som skyddar mot allt detta regn som fallit under denna period!
hästforum
Min kompis presenterade mig för en hästgrupp på facebook i måndags som heter hästforum. Hon varnade mig redan innan och sa "Lisse, det är ingen bra idé att gå med där, folk är väldigt trångsynta" men såååklart gick jag med ändå.
Tog tills idag för mig att börja kommentera lite grejer. Ett inlägg var att en tjej undrade om det var bättre att ta in hästarna en sådan här blåsig dag för att dom rejsade runt i hagen. Jag slängde bara iväg en snabb kommentar om att det är naturligt för hästen att bli mer "stissig" i och med att blåsten gör det svårare för hästen att potentiellt kunna utse faror. En ganska lugn tråd i övirgt.
Sen hade vi en tjej som gjorde ett inlägg om bettfrågan. Jag kommenterade någon kommentar och VIPS så va hela debatten igång igen. Jag tänker inte gå in på utförligt vad som skrev men jag höll en god ton, skickade lite fakta och pratade om hästen instinkter och naturliga behov/beteende.
Många kommentarer bestod av att alla ska skita i vad andra gör och man ska hålla käften istället men jag skrev att jag tycker att det är svårt när vi pratar om hästens välmående. Argumenten för de lite mer "traditionella" hästmänniskorna är oftast "pffft, då kan ju alla hästar släppas ut i det fria för att bara ha hästen är onaturligt". JAVISST, det håller jag personligen med om. MEN jag väljer nu att ha mina två bästa vänner och då är det upp till mig att anpassa mig efter dom och inte dom efter mig. 2. "Anledningen till varför hästen såg ut sådär på bilderna var ögonblicksbilden och du vet inte om hästen bara slängde med huvudet och ryttaren var tvungen att ta tag i hästen för att den inte gjorde som denne sa". Ögonblicksbild, det har ändå hänt. Jag tvivlar på att det ser bättre ut på film också. Men det är bara mina personliga åsikter.
Sen är människor väldigt "uppe i sitt egna skit" och på något sätt inte kan diskutera detta. Jag vet inte om det är att man känner att man måste försvara det man håller på med eller om man inte har riktig kunskap om hästar ( med riktig kunskap menar jag har läst på om hästens historia och studerat bilder utfrån en missnöjdhäst och en gladhäst/harmoniskhäst, kollat till fakta osv) eller att man verkligen tror på att all denna sjuka utrustning vi använder på våra hästar inte skadar?
Jag vet vilken hästmänniska jag vill vara men det betyder inte att jag stannar här, jag fortsätter söka information, studera, läsa, delta i diskussioner osv för att jag vet att jag kommer bättras av det. Även om jag blir jävligt lack på någon kommentar så påminner den mig också om varför jag ändrade mitt hästtänk och det ser jag som något positivt.
SÅ läs på, studera, hitta fakta och bli den bästa hästmänniska du kan bli!
Vad tycker ni ser trevligast ut?
bilder på mina bästavänner
,
9 december
Åkte till stallet vid halv 2 idag och hade bestämt mig redan innan att om Shatte känns okej, så kommer jag sitta upp idag. Jag har inte ridit på Shatte på säkert 3 månader nu men tänkte försöka sätta igång det lite smått igen.
Han hade ju en period när han inte kändes helt stabil och A och O i min ridning är att hästen ska kännas trygg,stabil och harmonisk att sitta upp på. Dels för min egna säkerhet men också för att hästen ska vara så trygg som möjligt.
Jag satte på han en grimma och tyglar och tog med ett ledrep som jag kunde börja med att använda mig av. Jag gick upp till skogen som finns här i närheten och började förberedande från marken för uppsittning. Jag använde mig av en sten (jag är inte så smidig) och la mig lite över ryggen på honom, hängde lite på rumpan osv. Först hade han fokus på barnen som var ute och lekte vid skolan men sedan fick han fokus på mig och då kändes det mycket bättre.
Det som hindrade mig från att hoppa upp på honom idag var hans tendens att gå iväg när jag försökte. Vi fick göra om det mååånga gånger och jag ändrade mitt mål till att han skulle stå stilla när jag bara hängde över honom. Ska jag hoppa upp på honom igen så vill jag att han står still så jag vet att det är okej med honom, och det var inte helt okej idag även fast det var en bra bit på vägen.
Efter detta valde jag att gå ner till volten och longera honom lite och han blåste upp sig rätt rejält när det sprang kids på skolgården bredvid hehe. Dock fick jag inte med det mest flashiga av det men här kommer en liten snutt.
I den här videon hade han då lugnat ner sig lite grann. Han är bra söt.
video när shatte stegrar
Kommer ni ihåg förut när jag la upp att Shatte stegrade sig när jag longerade honom?
Det var rätt oprovoserat och han verkade inte mena något illa med det då han efteråt går in till mig i mitten och ba "SÅG DU???" haha, ganska söt video.
visste ni att
1. Till en början var hästar bladätare och inte gräsätare. När bladen tog slut så behövde hästarna börja äta något annat och därav gräs. Deras käkar behövde stärkas och bli kraftigare för att kunna mala ner allt gräs dom åt. Det är också den hästkäken vi ser idag på våra hästar.
2. Den första hästrasen var inte större än en hund och levde för cirka 50 miljoner år sedan. Sedan utvecklades hästen till det stora djur vi har idag och beroende på vem man frågar så har den hästen levt på jorden i cirka 5-8 miljoner år. Våran häst idag heter Equus Caballus.
3. Man tror att det som lockade människan till hästen var dess rörlighet. Det känns lite för nonchalant att påstå att hästen skulle blivit sedd för sin skönhet då våran värld bestod av överlevnad. Hästen kunde/kan förflytta sig flera mil på en dag och det sägs vara det som har lockat.
4. Om man studerar vilda hästar så kan de förflytta sig cirka 20-30 kilometer på en dag eller mer bara för att beta och vara häst.
5. Den sociala strukturen är vad som får hästen att kunna överleva och det är även den som får oss människor att kunna förstå hästen och samverka med den.
6. En häst är ett flyktdjur och av naturen då alltid väntar sig det värsta. Hästen måste alltid vara på vakt och kunna fly från potentiella rovdjur.
7. I en vild flock finns det inga valacker.
8. Hästar är acceptans djur och det är säkerligen därför vi klarar av att kunna ha dom i fångenskap också. Hästar anpassar sig efter situationer och man tror att det är därför dom har klarat av att inte dö ut under alla dessa miljoner år.
svacka
Jag har en liten svacka i mitt hästtänk just nu. Jag tror att det sattes igång efter jag provjobbat i det där stallet, det fick mig att vilja göra så mycket mer för mina hästar än vad jag kan.
Jag har lite frågor i mitt huvud som jag inte riktigt kan besvara än, det handlar om lite förändringar som kanske behöver göras för att mina hästar ska få det mest naturella livet för sig. Jag pratar inte om några stora förändringar utan lite basic bara så ni behöver inte vara oroliga.
Sen tror jag att det är lätt ibland att komma ifrån det rätta tänket ibland, och med det rätta tänket menar jag såklart hästenstänket. Jag är ingen häst och kommer aldrig bli en häst så jag måste anstränga mig varje dag tills jag lär mig att tänka som en häst och föra mig som en häst i hästarnas närhet.
Det är lite svårt ibland men helt klart värt det.
När jag red Renio i somras!
provjobbade i ett stall dag 2
På fredagen åkte jag dit med ett öppet sinne, halv öppet iallfall. Jag har lovat mig själv att vara öppen för saker och det löftet skulle jag hålla även fast jag inte var 100% taggad längre.
Jag anländer klockan halv 8 den här dagen också och ska börja med att ta ut hennes ponny som hon haft ett bra tag. Han är också uppåt 19 år gammal och en väldigt speciell ponny. Inte särskilt glad, lite på tårna och allmänt bara en lite ostabil häst.
Han trippade längs min sida hela vägen ut i hagen och gjorde några luftsprång medans jag gick lugnt på sidan av honom och lät han göra det. I det läget kände jag att det inte gör någon nytta att ta tag i honom eller bli "tuff". Men då får jag ännu en gång höra att "ta tag i honom om han gör sådär", jag behöll dock mitt lugn och tog in han i hagen.
Han trippade längs min sida hela vägen ut i hagen och gjorde några luftsprång medans jag gick lugnt på sidan av honom och lät han göra det. I det läget kände jag att det inte gör någon nytta att ta tag i honom eller bli "tuff". Men då får jag ännu en gång höra att "ta tag i honom om han gör sådär", jag behöll dock mitt lugn och tog in han i hagen.
Sedan skulle hästar in i skrittmaskinen och det skulle mockas, sen skulle vi byta hage på vissa hästar vilket för mig kändes lite konstigt. Vissa av hästarna som gått tillsammans i hagen dagen innan gick nu i hagarna bredvid varandra själva vilket jag inte heller riktigt förstod, varför kunde dom inte gå tillsammans som dagen innan?
Med andra ord var allt lite rörigt.
Sen är det en händelse jag la på minnet. Det var när två stycken hästar stod och lekte med varandra i hagen, väldigt oskyldigt som hästar gör. Då springer hon och byter hage direkt på ena hästen så att dom inte fick gå tillsammans längre. Jag antar att det hade att göra med skaderisken men för mig är det fortfarande väldigt konstigt då hästar måste kunna leka med varandra då det är väldigt naturligt för dom.
Allt som allt tror jag vi bytte hage på några av hästarna 6 gånger under loppet av 5 timmar och det förblir ett mysterium.
Den här dagen var jag väldigt tillbakadragen, hade mycket tankar i mitt huvud. Jag observerade hästarna väldigt mycket för att se hur dom hade det och det kändes inte riktigt 100% bra. Jag började tänka efter, är jag verkligen någon som vill stötta det här? Vill jag verkligen jobba i en miljö som för hästarna inte är det bästa dom kan få i fångenskap?
Fan, jag vill inte vara en del av detta.
Fan, jag vill inte vara en del av detta.
När jag slutade den dagen så sa hon att hon skulle höra av sig nu i helgen och jag förstod då att jag inte fått jobbet, annars hade hon på plats sagt att jag fått det.
Precis som jag trodde så fick jag ett sms idag där det stod att hon var tacksam för att jag kommit och provjobbat men att hon haft en tjej samtidigt där som provjobbat två andra dagar och att dom fungerade bättre tillsammans.
Det vart en lättnad för mig och jag förklarade för henne att jag inte hade tackat ja till jobbet även om jag fått det för att vi hade väldigt olika syner på hästar men att jag var tacksam för att jag fått provjobba där!
Ska jag dra en slutsats så är jag glad att jag provjobbade i ett "traditionellt stall" för jag blev mycket påmind om varför jag har valt en annan väg för mig och mina hästar. Jag har nog aldrig varit så glad av att få åka hem till mina hästar den kvällen och se sådana glada och fria personligheter som har respekt baserat på en gemensam kommunikaton.
Men det var också sorligt att med egna ögon för se hästar som hennes, hästar som får leva under människans villkor.
Det var i slutändan inte värt att jobba i ett sådant stall även fast jag vill tro att jag hade kunnat bidra med mycket hjälp för dessa hästar. Hennes hästar var inte som mina hästar, hennes hästar hade tyvärr fallit offer för människans okunskap, hur hårt det än låter så är det sanningen.
Och jag skriver inte dessa inlägg för att hänga ut henne eller något liknande, jag skriver det för att dela med mig av min erfarenhet och att det faktiskt var svårare att acceptera det traditionella än vad jag trodde.
Men det som är bra är att jag nu vet, jag vet vilken hästmänniska jag verkligen vill vara och jag vet hur jag vill bemöta mina hästar och det här var bara ännu ett tecken för att jag ändrade mitt hästtänk, och det är jag glad för.
Glada hästar nyss
provjobbade i ett stall dag 1
Okej mina vänner, det här kommer nog bli ett långt inlägg men häng gärna med.
Till att börja med har jag varit arbetslös sedan studenten nu som var i Juni. Jag har haft lite ströjobb som att gå ut med en hund, jobba några dagar på universitetet och vikarierat på ett dagis några dagar men inte mycket mer än så. Mitt fokus har legat i att ta körkort vilket jag gjort nu och då började jag även söka jobb. Jag är tyvärr ingen människa som åker kommunalt, har alltid tyckt det är jobbigt.
Jag hittade i vilket fall ett stall som ligger i närheten av där jag bor (30 min med bil) via arbetsförmedlingen och valde att slänga iväg ett snabbt mejl om vem jag var osv. Jag fick ett sms dagen efter av att tjejen som hade stallet som ville att jag skulle komma och kolla och möjligtvis provjobba. Jag pratade först med tjejen över telefonen och jag fick då reda på att hon hade ett stall med 10 hästar i vilket för mig lät rätt bra. Hon var även hoppryttare men jag kände att jag åker dit och kollar lite hur det är så får vi se helt enkelt.
Snabbt efter att jag var där och hälsade på (fick en rätt så bra vibb av stället) så skulle jag provjobba vilket jag gjorde denna vecka på torsdagen samt fredagen. Var hos henne klockan halv 8 på morgonen på torsdagen och det första jag möts av är att jag ska ta ut en häst, chill tänkte jag genast. Men sen när jag fick reda på att "du kan sätta på honom tränset för annars kan man inte leda ut honom" så kände jag bara ??? va? kan du inte leda ut hästen utan ett bett i munnen?
Fick redan där en liten illa vibb av detta. Det här bevisade att "vi tar inte itu med problemet som människan skapat utan vi sätter på hästen skarpare utrustning istället som skapar honom lite smärta så att han inte drar iväg".
Fick redan där en liten illa vibb av detta. Det här bevisade att "vi tar inte itu med problemet som människan skapat utan vi sätter på hästen skarpare utrustning istället som skapar honom lite smärta så att han inte drar iväg".
Hon och hennes mamma förklarade då även att det var en tjej som hade envisats att ta ut honom i grimma och då hade han bara sprungit rakt förbi henne "för det var sån han var" och garvade lite samtidigt för att hon varit nonchalant.
Var inte så mycket för mig att tillägga utan var bara att göra som människan sa och det gick hur bra som helst att ta ut honom, jag hade långlina på honom oh han gick typ 3 meter bakom mig hela vägen ut, men det var ju tydligen bettets förtjänst enligt dom... suck. Kan tillägga att hästen var pansionär och 23 år gammal.
Efter det skulle jag ta ut yttligare en häst och han var en sån häst som inte respekterade mitt space, väldigt närgången med bogarna och drog ut på sidorna och skulle käka gräs. Ni vet att för mig spelar det ingen roll om hästen vill käka och jag promenerar med den.
Men då fick jag genast en tillsägning att "honom får du hålla hårdare på för annars lyssnar han inte" vilket jag yttligare för människansskull kortade grimskaftet så att jag höll det 2 decimeter från hakan på hästen men då fick jag en till tillsägning "korta ännu mer, jag brukar hålla mina hästar ganska hårt när jag tar ut dom för vips så råkar dom trampa på grimskaftet och så får dom panik eller så börjar dom käka gräs".
Ännu en gång från min sida en suck, så mycket okunnighet.
Ännu en gång från min sida en suck, så mycket okunnighet.
Sen resterande gick väldigt bra så som att mocka och sköta stallet, då mådde jag faktiskt väldigt bra och trivdes men så fort det kom till att vara med hästarna så fick jag en klump i magen för jag visste att jag skulle vara tvungen att hålla inne så mycket av det jag kände och vara någon jag inte är.
MEN, när jag trodde att det inte kunde bli värre så skulle vi RIDA UT TILLSAMMANS. Faaaan tänkte jag, helvete. Ska jag säga att jag inte vill för att jag inte rider med bett eller vad fan ska jag göra? Men så övervägde jag, jag gör det här en gång, jag hoppar upp och skrittar ut på samma häst som jag fick börja ta ut i hagen och när vi väl är påväg ut på en ridtur så förklarar jag för henne att jag inte kommer att vilja rida på hennes hästar av personligaskäl. Sagt och gjort, jag förklarade för henne att det inte var därför jag är var där och vi hade tidigare pratat om att hon haft människor där tidigare som bara velat rida. Jag förklarade att hon inte skulle oroa sig, jag skulle tacka nej om hon bad mig till och med.
Jag hade riktigt dåligt samvete för hästensskull, mådde lite psykiskt dåligt till och med. Måste även tillägga att hästen jag red som var den pansionerade 23åringen var en guldklimp men han vart riktigt förbannad när jag satte på ländtäcket, sadeln, och tränset, vilket för mig säger en hel del.
Jag åkte därifrån den dagen med ett riktigt kluvet hjärta och en riktigt kluven hjärna. Är det här värt det? Är det verkligen värt att få pengar för en hästhantering du inte tror på? Är det värt att 5 dagar i veckan 5 timmar om dagen jobba med något du inte stödjer för att du måste ha pengar?
Jag besvarar detta i mitt nästa inlägg som består av dag 2 som provjobbare i det här stallet, håll utkik.
I lördags
Jag och min kompis Ida åkte till stallet vid klockan kvart i 8 igår på kvällen. Jag frågade om det var okej för Henne att vi tog en sväng med hästarna (jag promenera med shatte och hon rida på Kvickis) och det var helt okej!
Hon fick rida i sadel och grimma på Kvickis! Tänk ändå då att hon INTE är jätte rutinerad på hästar även fast hon kan rida i alla gångarterna!
Det bästa är att många av mina kompisar brukar vara med mig i stallet i och dom tror jag aoutomatiskt tar till sig det jag säger om hästens natur och det visar sig sedan både när dom är nära hästarna och ska rida!
Shatte körde jag lite grunder från marken bara och han var väldigt kärvänlig med mulen igår min lilla kille!
???
Japp, det här är sant. På den här hästen har någon människa valt att sätta på utrustning, väldigt mycket utrustning. Varför? Jo antagligen kan dom inte hantera hästen utan allt detta, vilket är något av det sorgligaste jag vet.
Det enda jag egentligen skulle sätta på min häst som finns på denna häst är grimman och endast grimman.
Det jag tycker är synd är att det ska lyftas fram så mycket när människor ser att hästen har såhär mycket utrustning på sig (vilket ska lyftas fram) men sällan folk lyfter fram när hästen har på sig ett vanligt träns "för det är helt okej" tycker många.
Jag tycker det här är vidrigt, synd att det är hästarna som ska få lida när det enda dom egentligen vill är att få leva ett harmoniskt och tryggt liv som möjligt.
Läs detta
Det är inte konstigt att det blir rörigt ibland
Ibland försöker jag läsa på om hästar, och då menar jag läsa på om historien om hästar.
Lite mer om hur dom fungerar från första början kort sagt.
Jag känner att det är min uppgift att lära mig så mycket som möjligt om hur hästen fungerar ursprungligen så att mitt hästtänk förs över till de hästarna jag håller på med.
Ibland blir det då lättare att använda mänskliga termer just för att jag är en människa men jag försöker tänka bort det så mycket som möjligt för gissa vad, vi är olika från hästar.
Men det här kan då skapa lite förvirring i mitt huvud, för jag måste lära mig hur en häst tänker vilket skiljer sig lite från mig själv.
Men tänk då bara hur jobbigt det måste vara för hästen då att förstå oss ?
Hästar är acceptans djur och lär sig i grund och botten ganska fort, men jag skulle vilja påstå att det är vi som väljer att ha hästar och inte dom som väljer att ha oss. Med det menar jag att jag anser att det är våran plikt att lära oss hästens natur istället för tvärtom.
Det blir lite rörigt emellanåt för mig. Jag måste tänka efter en extra gång många gånger för att inte handla utifrån mina behov utan hästens. Men på något sätt lyckas jag många gånger även fast det inte går ihop i mitt huvud direkt.
Det kan vara alltifrån att kolla hästens handlande till andra hästar, varför en häst reagerar på ett visst sätt i en situation, hur flockbeteendet fungerar och att se hästens missnöje samt glädje och förstå varför.
Egentligen gäller det bara att studera hästen extremt mycket och läsa på väldigt mycket så börjar allting till slut att falla på plats, konstigt nog.
