lissegotze

Har regnat utav satan i några dagar den här veckan men i förrgår kom en av dom första fina höstdagarna! Vi har varit ute och gått lite med hästarna men även ridit! Skogarna är helt fantastiska här uppe, måste försöka fota lite mer hehe.  Vi har enormt fina ridvägar som sträcker sig flera kilometer, nu gäller det bara att hitta lite fler rundor också hehe! 

Alla hästarna mår bra och går nu i deras "vinterhage" där dom verkar trivas fint. Är helt magiskt att kunna kolla ut genom fönstren och se dom stå i hagen, något som alla borde få uppleva någon gång i deras liv som hästägare! 

Kvicken har varit pigg på att umgås också vilket är super kul! Han är ju inte riktigt som dom andra i flocken som alltid vill umgås, dvs, han är inte alltid intresserad av att vara med mig vilket är mindre kul. Men dom senaste två veckorna har han kommit fram och låtit mig sätta på grimman utan problem= positivt för våran relation. 

Carro och Gunilla har även suttit upp på den nya hästen "pojken" ett par gånger! Jag och Carro red ut en runda på dom utan att egentligen veta hur pojken är vid ridning. Han har gått som travhäst den största delen av sitt liv men vi har kommit i underfund med att han är inriden och rätt så cool ändå. Hans förra ägare som även ägde gården sa att han har blivit riden en del förut och att det har gått bra, men å andra sidan så vet man ju inte riktigt vad det betyder... 

Hela rudan gick bra tills vi kom ut på en lång raksträcka som leder hela vägen hem. Han blev stressad och började takta samt gick ner i ett dike för att benen inte riktigt var i synk. Han kickade bakut och blev irriterad/stressad för att Carro satt där uppe. Hon gjorde dock helt rätt och valde att hoppa av istället för att pressa honom eller göra honom ännu mer obekväm. Vi tror att det grundar sig i att han har sprungit på den där raksträckan när hans förra ägare tränade honom i trav. Med andra ord så finns det mycket kommunikation som behöver jobbas på för att kunna undvika att han stressar upp sig. 

Inatt är det månförmörkelse och blodmåne, glöm att inte att kolla, händer inte förrens 2033 igen! Hela processen börjar vid klockan 2 men sikten blir som bäst runt 4:11-05:25, håll utkik! 😍 

Varför? 

Just för att det är väldigt lätt att se hästen som ett redskap som ska prestera. "Idag skötte sig Kvicken exemplariskt på träningen, han arbetade på bra och utförde alla moment och gångarter perfekt". Det klingar fel i mitt huvud. "Skötte" sig är ett ord som många hästmänniskor använder sig av vilket går mig på nerverna. Att hästen skötte sig är menat med att säga "hästen gjorde det jag bad den om" vilka alla gånger för mig blir helt fel också. 

I och med att jag valt bort alla saker så som att träna och tävla så är alla dom termerna ur mitt huvud nu. Min häst är inte något annat än en häst och min bästavän. Han är min bästavän, men det betyder inte att jag är hans bästavän , vi kan förmänskliga termerna men hästen måste vi få låta vara en häst. 

Jag tycker faktiskt att det är jätte jobbigt att ha kvar vänner på Facebook som jag hängde med när jag tränade och tävlade uppe på Veda. Jag tycker att det är jobbigt att behöva läsa "idag vann vi tävlingen och hästen har aldrig gjort det så bra innan som nu. Är stolt över honom, bästa dagen i mitt liv". Det blir som en bekräftelse på att hästen är mer än bara en häst, den är ett tävlings reskap som egentligen bara är bäst när det går som bäst. Jag kanske har helt fel men det är så det känns. Som sagt, jag kommer aldrig tvivla på att folk älskar sina hästar men jag kan tvivla på varför man väljer att utsätta sin häst för många grejer om man älskar den så mycket. 

För mig var det skit jobbigt att sätta Kvicken på en transport i 11 timmar upp till Umeå. Jag vet att en häst inte mår bra av en sådan resa pga många olika anledningar men ändå så gjorde jag det, jag var egoistisk och jag skäms över det. Det är just därför som jag lär min läxa också, när vi kommer hem till Vallentuna igen (vet inte när det är) så är det sista gången som jag någonsin vill utsätta han för att behöva åka transport och byta miljö och hästkompisar. Jag mår verkligen fruktansvärt dåligt av att se han må dåligt. 

Om vi inte tränar eller tävlar, vad är det vi gör då? Rider ut i skogen någon gång ibland, kommunicerar mest skulle jag vilja säga. Jag kommunicerar med min häst, jag tränar inte honom utan jag tränar mer mig själv för att lära mig att förstå honom. Det är där skillnaden är, han försöker förstå mig medans jag tränar upp min förmåga till att bli förstådd för att inte sätta han i många konstiga situationer där han inte förstår mig.

 Egentligen förstår jag inte varför man känner ett behov av att träna och tävla sin häst, vad är det man vill ha egentligen? Bekräftelse är det ända jag kan tänka mig faktiskt. Kul kan man ju också ha men det är ju minst lika kul att bara få vara i närheten av sin häst varje dag och bara vara, eller är det bara jag som känner så? 

Min ena halva, den andra är på en plats som jag vet att jag kommer att träffa någon gång igen.