lissegotze

Jag verkligen avskyr alla dessa tre redskap på en häst. Nosgrimma kan dock vara svårt att välja bort om man rider utan bett då det inte riktigt finns något sätt för huvudlaget att sitta på sin plats annars. Men då skulle jag rekommendera att ha den mycket löst. 

Bett är egentligen till för att kontrollera hästen och skapa smärta. Om vi ska ta oss ur våran naiva bubbla så kan vi ju alla komma överens om att hästens mun INTE är skapt för att ha ett bett liggandes där i. Den är till för att kunna mala ner föda etc. Hästens mun har egentligen inte plats för ett bett i munnen, men det är upp till var och en att välja själva. 

Nosgrimma är till för att täppa igen munnen på hästen så att den inte gapar under ridning= visar obehag för sitt bett. 

Snokrem har typ samma princip som nosgrimman, att täppa igen munnen.

Jag hade önskat att folk faktiskt tog ett steg tillbaka och analyserade över hur dessa redskap påverkar hästen. Jag tycker inte om att förmänskliga hästen men ibland så är det det ända sättet för folk att förstå och kunna känna igen sig i det jag skriver. Man kan ju egentligen bara sätta sig in i hur det skulle vara om någon drog i sin egna mun eller försökte dra igen den så att vi inte skulle kunna prata eller röra oss fritt i käkarna. Förstå vilken panik? 

Jag är ingen perfekt hästmänniska och har mycket kvar att lära ifrån våra fina djur. Men kan man iallfall börja förstå att redskapen oftast inte är till för att hjälpa hästen till harmoni så tycker jag att man har kommit en bra bit på vägen. 

Jag älskar verkligen naturen. Det finns inget bättre än att vara ute när solen lyser och det börjar blomma ute. Jag personligen tycker om när det är runt 12+ så att man fortfarande kan ha på sig en fleece eller något, man är lagom varm liksom! 

Jag planerar redan lite för sommaren och har en någorlunda okej plan. Inget jag vill skriva om här nu för jag har inte riktigt bestämt mig än, men jag lovar att berätta när det är klartänkt. 

Kvicken mår toppen bra och Tasha också❤️ Älskar mina två favoriter 

När man jobbar i ett traditionellt stall som jag gör så är det svårt att kombinera med min egna hästsyn, dvs, en sådan naturlig sådan som möjligt. 

Allt jag står för och tycker att jag är säker i sätts hela tiden på prov. Eller egentligen inte, det svåraste är att umgås med hästar som jag får strikta regler om hur jag ska umgås med. Jag är livrädd för att göra fel när det kommer till de jag arbetar för, men å andra sidan så är jag säker på min sak. 

Det svåra med det hela är att jag inte bara tar ut hästarna utan jag går också med några av dom. Men jag får inte umgås med dom som jag helst hade velat, löst. Jag tycker personligen att man lär känna en häst mycket bättre när man har den lös med sig i en inhägnad. 

I och med att det inte är mina hästar så är säkerheten ett måste. Men vi har väldigt olika syn på säkerhet. Säkerhet för mig är inte att på något sätt orsaka hästen smärta vid något tillfälle utan snarare bygga en relation på en harmonisk kommunikation. En häst som hela tiden kontrolleras är inte en säker häst, en häst som får vara med och umgås på dennes villkor (och mina) blir en säker häst. 

Jag tycker mig känna hästarna helt okej efter dessa månader men skenet bedrar. Jag känner inte en häst som jag jämnt och ständigt måste hålla i grimskaftet på och som mestadels av tiden är monotomisk. Det här är hästar som är lärda på ett sett och som mestadels av tiden "går snällt med en". Men ibland så kickar det in. Dom kan verkligen flippa sönder och där står jag och inser hur viktigt det är att låta hästen få visa känslor NÄR DEN VILL. 

Ingentingen är någonsin hästens fel och jag fattar inte varför folk tror att dom kan umgås med en häst med hjälp av våld. Du kommer aldrig kunna umgås med en häst fullt ut om du tror att hästen är 100% säker för att den går med kedja under hakan och är "snäll", den är inte snäll, den har ont eller är rädd för smärta. 

Alltså, dessa hästar får verkligen flipp, och i och med att dom jämnt och ständigt håller inne sina känslor så blir det fruktansvärt svårt för mig att få kontakt med hästen när det sker emellanåt. 

Jag har liksom inte lärt mig hästens alla sätt för att den aldrig har visat dom förut, därav så går hela situationen såå snabbt, hinner knappt tänka. 

Jag blir själv lite monotomisk i en sådan här miljö, det är inte en trevlig känsla. 

Men min viktigaste lärdom utav detta är att jag nu vet till 100% att det tar tid att lära känna en individ. Många mönster är extremt lika på dessa hästar och det är faktiskt en skrämmande tanke att inse att det är såhär marijoteten av hästar lever. 

Nej, tacka fan för Kvicken när jag känner mig lost, han visar alltid vägen tillbaka till harmoni ❤️