lissegotze

Hästarna klev av transporten. Kvicken snubblade ut och han var inte sig själv. Kontakten mellan oss var lika med noll, jag hade lika bra kunnat vara osynlig Skärrad är nog det ända ordet som jag kan beskriva det med. Mitt hjärta bultade och hjärnan upprepade "vad fan har du gjort mot honom? Hur fan kunde du sätta honom på en transport i 11 timmar, titta på honom, han är ju helt skärrad". Psysikiskt tog det något så enorm på oss båda två. 

I 5 dagar så ville han inte umgås med mig. Närmade jag mig honom i hagen så gick han iväg, spelade ingen roll om jag bara tog ett steg närmare, han gick. Allt vi någonsin haft var som bortblåst ut i det tommaintet... Gjorde jag rätt val? Hur fan kan man utsätta sin häst för det här. 

Kommunikation. Uppmärksamhet. Vi måste kommunicera, han måste vara uppmärksam på mig. Vi behöver bara förstå varandra igen. Jag behöver pusha honom lite över gränsen för att ens få ut något av honom. Pang, nu stannade han, nu fick jag komma fram. Nu fick jag sätta på grimman och nu kunde vi gå in från hagen, efter 5 dagar.  

Allt är som vanligt igen. Han vill vara med mig, jag vill vara med honom mer än någonsin. Han möter mig i hagen och vänder örat mot mig så att jag kan klia honom, hans favoritställe. Jag får stryka honom över bogen och han till och med glider i grimman på eget initiativ. Han vill umgås igen och jag är gladare än någonsin. 

Fyra hästar? Vaddå fyra hästar? Ihopsläppet skedde på en måndag. Pojken ska bli ny i flocken då hans kompis åkte till Malta (fråga mig inte ens vad jag tycker om det). Pojken är 9 år, kallblodstravare och en stressad själ. I sex timmar vandrade han runt i hagen och var orolig. Vart är min kompis? Det vart inte så mycket kontakt för varken mig eller hästarna, han såg oss inte. Ska vi jämföra honom med ordet panik? Ja, jag tycker det. 

Under natten fick våra fyrbenta vänner stå inne i boxarna. På morgonen fick dom gå ut igen. Halv 11 stod jag utanför dörren. Min skapare, samma häst? På bara några timmar var den stressade själen en lugn själ. 

Killarna är nu 4. Pojken är fortfarande misstänksam på killarna ibland men dom kommunicerar mer varandra och pojken är nog delvis aktiverad pga just det. Han bär på ett dåligt självförtroende , om det nu låter vettigt, jag vet inte, är det ända sättet jag kan beskriva det på. Han måste få visa allt han känner och bygga upp sig själv via Pirre,Kvirre och Cesar, kan vi människor hjälpa till så ska vi göra vårat bästa. 

Jag är lycklig. Inte alla timmar om dygnet men dom flesta. Jag är lycklig för att Kvicken är lycklig nu. Jag mådde dåligt, men nu mår jag bra. 

Måla, måla, måla. Fixa, fixa, fixa. En gård kräver underhåll, kanske ännu mera om det är några 70+ som har ägt gården i 12 år. Jag har lärt mig mycket på bara 3 veckor och 4 dagar. Gjuta en gödselstack med norrlänningen Ingvar har varit en av dom. Bygga en hage har varit en av dom. Sätta i dörrhandtag och lära mig vad olika skruvar heter är också något lärorikt, även fast det inte verkar så. Oavsätt vad så har jag lärt mig en hel del.

Jocko kom i fredags och åkte hem idag. Har saknat min vapenbroder. Carro har varit borta i snart 3 veckor och kommer hem hit till Umeå nu på fredag igen. Jag åker tillbaka till Vallentuna på lördag med mamma och Janne som kommer hit nu på torsdag. Jag ska fira en kompis som fyller 20, ser fram emot det. Kvicken är trygg här med hästarna och Gunilla och Carro under tiden, är inte alls orolig. 

Måste komma till ro också, lär ju ske snart. 

MEN HÖRRNI, det var något av det mest fantastiska jag har varit med om... När havet öppnade upp sig framför oss och solen låg och gittrade i vattnet så var det helt otroligt. Hästarna plaskade i och NJÖT, likaså jag, Carro och Gunilla. Magi. 

Vackert va? 

När du är redo att se så kommer du att se. När ditt sinne är lugnt och stilla så kommer du att vara mottaglig. När det är genuint i hjärtat så kommer allting att falla på plats. 

 

Jag vill inte göra något djur illa. Min största rädsla är att göra ett djur illa. Det värsta jag skulle kunna göra är att göra ett djur illa. Mitt hjärta och sinne blir mer och mer genuint för varje dag. I närheten av en häst hittar jag ett personligt band, inte alla gånger men många gånger. Stilla, flytande, kontakt, kärlek, förstående, empati,frihet, fantastiska ord som betyder så mycket. För att ha förståelse för dom så måste du ha upplevt dom. Mitt ända hjälpmedel är att känna olika känslor i en hästs närhet för att sedan kunna bevara dom på ett säkert ställe i min själ. 

 

Jag älskar hästar. 

I helgen var jag och kampade borta i Nyköping med några vänner och kom hem igår. Trött som fan och stressad som fan är ord som går att beskriva mig med för tillfället. 

Jag har haft en sak jag har velat berätta sedan i början av Juni men det har varit oklart på den fronten så jag har valt att vänta med det. Det är en stooor förändring som kommer att ske och jag berättar allt om det här nedan. 

UMEÅ. Jag flyttar till Umeå. Men vänta lite nu, hold up, vaddå Umeå? Yes, jag, min kompis Carro och carros mamma flyttar upp till Umeå helt enkelt. Vi tar med oss Pirre, Kvicken och Cesar och flyttar till en hästgård en bit utanför Umeå. Hur det här ens kom på tanken var för att Carros mamma köpte en hästgård där nu i Juni. Jag förbjöd Carro att stanna där i mer än 2 månader för att hon redan varit borta i 6 målandet på äventyr. Sarkastiskt slängde hon ut sig att jag kunde följa med och jag sa ja direkt. Vi garvade åt hela grejen först, det var egentligen mest på skoj men vi pratade med Carros mamma som tyckte att det hela lät som en jätte bra idè. Från att ha varit ett skämt blev det helt plötsligt lite verklighet i det hela. 

Sjukt nog så åker hästarna upp dit redan nu på torsdag 6 Augusti. Jag fick veta det idag och SJÄLVKLART är jag extremt stressad då jag trodde att vi skulle flytta i slutet av Augusti/början av September. Det finns dock ingen tid att förlora så jag kände direkt när Gunilla (carros mamma) ringde mig idag och sa att om vi vill så kan dom åka upp redan nu. 

Jag har själv inte varit på gården än och för att vara ärlig så har jag aldrig varit i Umeå heller. Det jag tror att jag kommer trivas med är att vi bor på en gård i ett litet samhälle på cirka 4000 invånare. Vi har 2,5 mil in till Umeå med bil så även det är nära. Jag trivs ju ute på landet och där det är lite folk så för mig blir det nog rätt bra. Carro bor dock inne i stan (Stockholm) just nu så för henne blir det nog en liten omställning hehe! 

Vi kommer att ha med oss deras hund Disa och våra tre hästar samt att (om jag har förstått det rätt) gubben som ägde gården innan kommer att lämna sin kallboldstravare där också. 

Det som känns mest sjukt är att jag faktiskt kommer att ta med mig Kvicken. Å andra sidan hade jag iof aldrig åkt om han inte följde med. Det ända sättet för mig att "uppleva" saker är om han finns vid min sida. Jag skulle aldrig få för mig att åka på en backpack resa i 3 månader eller flytta till ett ställe där han inte skulle kunna följa med mig. Visst blir man begränsad men det är just därför det här är så jävla häftigt. Jag kommer att flytta till ett helt annat ställe där jag aldrig har varit, dvs, göra något jag aldrig har gjort förut + att jag får göra den resan med Kvicken, det är helt sjukt. Självklart är allting lite läskigt men jag har verkligen ingenting här hemma i Vallentuna just nu som håller mig bunden här. Jag mår inte bra psykiskt och har fastnat i någon ond cirkel som  jag inte kan ta mig ur. Ett miljöombyte är nog precis det jag behöver nu, och det är precis det jag ska få. 

Hästarna kommer att åka Hästbuss upp till Umeå nu på torsdag och alla åker tillsammans. Tror resan blir på 7 timmar eller något vilket är nervöst, tror aldrig Kvicken har åkt så långt innan... Jag hade kunnat skicka upp Kvicken senare till Umeå också. Då hade han dock fått åka själv och det vill jag inte utsätta han för just nu när vi precis har gjort ett miljöombyte för honom, bättre att han får åka med två av sina kompisar då istället. 

Än så länge har jag inte mycket mer att gå på eller berätta. När jag är på plats där uppe så lovar jag er att fota och lägga upp bilder så att ni får se hur allt ser ut. Jag kommer antagligen uppdatera här också nu på torsdag. Ha de bra så länge!