Ida+Kvicken+Shatte ramla
Idag fick min kompis Ida rida lite på Kvickis! Hon har ridit lite smått några gånger (främst på islandshästar och kanske 10 gånger på Kvicken på 4 år) och hon fick även rida i repgrimman!
Hon red med jätte fin och mjuk hand men liiiiite för långa tyglar ibland, ni vet så att man till och med inte får in hästen på en volt och handen faller långt bakåt istället. I skritten funkar det super bra med långa tyglar och bara ledande tegeltag men traven går lite fortare och då är det viktigt att det finns balans och synk mellan häst och ryttare!
Jag hoppade upp i några minuter bara för att se hur jag gjorde så att jag kunde förklara bättre för henne. Jag kortade tyglarna men la fram handen framför manken så att han inte blev ihoptryckt eller spänd och då funkar det mycket bättre, han får stöd men ändå så att han får frihet, förstår ni hur jag menAr?
Ida testade detta och felet blev att tyglarna var för långa och när dom blev för långa så hamnade hon extremt mycket i bakåtvikt och händerna vid höfterna samtidigt som hon höll i honom vilket blev att han gick fruktansvärt mycket bakom lod och krullade ihop sig, INTE BRA.
Men jag förklarade för henne att lägg fram handen och luta dig hellre mera framåt och då jävlar serni, då blev det prima! Dom hittade fin takt och Kvicken gick i en behaglig och längd form och verkade inte störas av henne!
Och shatte då! Jag longerade han lite smått på volten och fokuserade på att få en rak ställning och jag ser så förjävla tydligt nu hur han ställer sig i sidorna utan att släppa i ganachen vilket gör att han lägger all vikt på innersidan, dvs bogen inprincip. Det gör att han får så skev takt i både skritt och trav att det jag egentligen bara får göra är att ha han rakställd till att börja med.
Efter detta gick vi upp en bit i skogen och scenariot ser ut så att jag började springa upp mot en liten gräsplätt mot honom medans Ida och Kvicken höll sig på stigen, dom hamnade alltså ur sikte för oss för att en gran var i vägen.
Shatre blir då så uppjagad att han börjar springa runt och runt mig, kickar i luften, ställer sig mot mig och blir nästintill okontaktbar. Det var extremt halt också och vi var på en väääääldigt liten yta så jag kände bara, snart får jag släppa honom om han inte lugnar ner sig.
Jag kunde inte ta i ledrepet heller för då fick han fnatt när han halkade till lite och började kicka ytterligare.
Det gick till och med så långt att han halkade omkull och låg där på backen i några sekunder för att sedan ställa sig upp igen, se lite chockad ut och fortsatte att springa.
Då valde jag att börja gå därifrån och han följde efter mig, jag visade att Kvicken var närvarande och vi gick ner mot volten igen.
Han var fortfarande måttligt uppe i varv så till slut fick jag ta tag i ledrepet en gång som är fäst som ett grimskaft fast längre och gå emot honom för att visa att det här är inte riktigt okej, det är dax att lugna ner sig.
Efter det var det inga problem, jag behövde egentligen bara få honom att komma ur balans i hjärnan för att sedan snappa upp fokusen på mig!
Jag känner nu att jag måste börja aktivera den mentala biten igen. Kan vara allt från att ta promenader till att longera eller något bara så att han är aktiv.
Soldaten shatte
Haha kommer ni ihåg när Shatte fick se ut såhär i somras? Tyvärr så får han ju så jävla mycket myggbett/knottbett på sommaren att det är helt brutalt...
Han blir riktigt bedrövad av det och jag funderar redan nu i slutet av februari om dom ska få stå inne lite på dagarna och vara ute på nätterna istället när sommaren är kommen...
Hur brukar ni göra med era hästar på sommaren? Har ni också hästar som verkligen inte klarar av alla mygg?
att sälja
Jag är ingen tävlingsmänniska längre, inte när det kommer till hästarna och knappt i mitt vardagliga liv heller. Jag försöker att utsätta mig för så lite "tävlingsammanhang" som möjligt för jag vet att jag blir extremt taggad, adrenalinet pumpar och jag mår dåligt om jag inte vinner, och det är inget jag vill behöva uppleva och ta itu med inombords, jag vill vara stabil.
Men det finns dom som älskar att tävla, och framförallt med sin häst. Målet är väl för dom flesta att vinna och klättra i klasserna med sin häst men det är ju ingen nyhet att människor säljer hästar för att kunna utvecklas och bli bättre och klättra ännu mer i klasserna, jag får känslan av att vi aldrig riktigt blir nöjda.
Det är då ganska självklart att vissa hästar inte håller för de högre klasserna och det kan bero på många orsaker.
Det jag inte förstår är däremot hur människor kan äga en häst, häva ur sig att de älskar hästen mer än något annat på denna jord och att det är sin bästavän men ändå sälja den för att man vill ha en "bättre" häst?
Det jag inte förstår är däremot hur människor kan äga en häst, häva ur sig att de älskar hästen mer än något annat på denna jord och att det är sin bästavän men ändå sälja den för att man vill ha en "bättre" häst?
Hur kan man sitta och säga/skriva att "min häst är min bästavän och jag älskar dig mer än allt annat" men sedan helt plötsligt bestämma sig för att sälja för att den inte kan tävla i högre klasser? På något sätt måste man ju då värdera att tävla istället för att få vara med sin "bästavän".
Utgår jag ifrån mig själv så skulle jag aldrig i hela mitt liv kunna sälja Kvicken eller Shatte (shatte är iof inte mitt val i och med att jag inte äger honom menmen) dom är påriktigt mina bästavänner och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan dom. Och hur långt kommer vi nå egentligen? Inte speciellt långt egentligen om vi tänker på att Shatte inte ens galopperar under ryttare men vet ni? Det spelar mig ingen roll för att bara få vara med honom ger mig sådan enorm glädje, en helt fantastisk känsla. Och Kvicken, en 23årig travare som jag tävlat med 2 gånger under dessa 8 åren jag spenderat med honom (tänk ändå att jag tävlade mycket under en tid, runt 13-17 år och jag tävlade med honom 2 gånger) och det var för att jag bara älskade att få vara med honom.
Jag förstår att vi har olika mål, vissa vill tävla och vissa vill inte, vi har iof många andra olikheter däremellan också men ni förstår. Men även fast jag skulle tävla så skulle jag tammefan aldrig i hela mitt liv vilja skiljas åt från mina fantastiska hästar, dom har en för stor plats i mitt hjärta att jag aldrig skulle vara så egoistisk att sälja dom för att jag vill tävla i lite högre klasser.
Fine om du vill det men jag tycker att det blir så fel att man kallar sin häst sin bästavän då och att man älskar den med hela sitt hjärta när man i nästa sekund tänker sälja den för att hitta en ny "bättre" häst.
Ett djur i mina ögon är inte något man köper in och säljer om det inte har med ekonomikris att göra eller att man inte kan hantera djuret eller att man i värsta fall har tröttnat. Men det är allt för vanligt att man gör det med hästar, tyvärr, ett redskap skulle man kunna kalla det. Jag beundrar människor som väljer att behålla sina djur så länge som dom bara kan, jag beundrar människor som värderar djuret högre än priser.
En av mina bästavänner som kommer få stanna hos mig in i det sista.
boken
Okej så den här boken har jag sagt att jag ska skriva lite om så jag passar på att gör det nu. Till att börja med läste jag inte ens klart boken, det var inte riktigt information som jag sökte efter som fanns i den.
Den var riktigt svårläst (tycker jag) och det var mycket snack om den forna tiden så som varför människor inte äter hästar idag (eller varför många inte gör det) och en massa annat riktigt flummigt som inte riktigt handlar om hästens beteende eller något. Lite om målritningar på hästar och något som hade med solen och hästen att göra? Aja, sjukt svårt att förklara men jag skulle inte rekommendera boken faktiskt, jag vet inte om jag bara var icke så närvarande när jag läste boken men jag kände inte alls att min hjärna ville ta in den informationen som skrevs.
Menmen, vill ni göra ett försök så gör det, men jag ska gå vidare till nästa bok som jag har lite mer förhoppningar på!
Börja om från början
Jag är faktiskt lite taggad till att börja om från början med shatte när det kommer till ridningen!
Jag har som sagt inte ridit honom sedan i somras och det kommer jag nog inte göra nu förrens våren kommer!
Steg 1 kommer att vara att börja med uppsittning. Målet är att han ska stå still vid uppsittning, dvs att jag känner att han är bekväm med att ha mig uppe på ryggen, det är A och O att han bjuder in till det. Jag kommer att öva på detta ute i skogen osv med stenar och grejer så att det inte bara blir vid stallet hemma.
Som det ser ut just nu så testade jag detta för några månader sedan och då va han inte riktigt okej med det, målet den dagen var att jag faktiskt skulle rida men i och med att jag uppfattade det som att han inte ville ha mig på ryggen just då så fick det vara.
Han blev mer och mer lugn med att jag hängde över honom osv men han var inte riktigt okej med att jag skulle sätta mig uppe på honom.
Jag tycker att det ska bli kul att se hur detta går!
Hemma igen
Kom precis vem från Enköping nu, är lite blandande känslor...
Självklart enormt skönt att få träffa mina fina killar imorgon, har saknat dom mer än vad jag trodde att jag skulle! Dock jävligt ledsamt att inte få träffa hundarna mer nu på ett tag...
Man skapar ju ett fantastiskt band när man umgås 24 timmar av dygnet.
Stella har dessutom skött sig förträffligt bra dom här senaste dagarna, inga utfall eller något utan hon har varit den gostjejen hon är, en av de bästa hundarna jag någonsin träffat!
Anna är lika härlig hon, lätt att ha å göra med och ska vara med en vart man än går, till och med på toabesöken hehe!
Nu kommer jag återgå till det vardagliga livet och det känns både skönt och tråkigt, är ju alltid skönt att inte vara fast i det man alltid gör liksom...
Menmen, det har varit fantastiskt kul vilket fall som!
Det var Förjävligt
Igår följde jag med Ebba som bor granne här på gården till hennes hoppträning med hennes ponny.
Jag visste inte riktigt vad jag förväntade mig men hoppades på att få se trevlig ridning.
Allting började hyfsat bra tycker jag ändå, det var 3 st ponnysar och 2 stycken stora hästar med på träningen.
Det första jag reagerade på var att tränaren hela tiden sa att dom skulle fokusera på att hästarna skulle ha bakbenen under sig men hon förklarade aldrig hur dom skulle göra? Jag tycker att det alltid är bra att gå igenom vad det egentligen innebär osv men Nepp, inget sådant. I och med att ingen häst gick med bakbenen under sig så tycker jag att en förklaring behövdes..?
Sen hände det som inte fick hända, det som jag verkligen hoppades på att jag inte skulle bevittna. En av ponnysarna blev lite pigg efter hinder och tjejen som red började slita/såga/rycka i munnen på honom, banka in fötterna i sidorna på honom och skrek "han lyssnar ju för i helvete inte" och en massa annat. Jag kände då hur min puls rusade iväg oh ilskan började koka inombords, VARFÖR SÄGER TRÄNAREN INGET??
Tränaren sa bara"det är nog ingen idè att bråka med honom" men hon sa inget om allt slit och ryck i munnen eller benen som bankade hårt i sidorna på honom?
Jag sitter då med Ebbas pappa, en av tjejernas mamma som red och en pappa till en av tjejerna och dom säger något och jag kunde inte hålla mig och sa då" hur fan kan man ta ut något så aggressivt på hästen? Riktigt dålig ridning och jävligt hemskt att behöva bevittna". Reaktionen kom från Ebbas pappa som sa något och jag hörde inte riktigt så jag frågade honom om han tyckte att jag pratade för högt oh han sa "nejnej, tycker inte heller att det där är rätt, men tjejen är tränarens dotter". CHOCKER tänkte jag, klart som fan att det är tränarens dotter, Fyfan alltså.
Att behöva bevittna sådan där ridning var något så fruktansvärt hemskt och jag fick verkligen se att sånt där fortfarande sker. Det jag vill passa på att säga är att detta skedde säkerligen 8 gånger under ridpasset, riktig aggressivitet som gick ut över hästen, 8 jävla gånger under 1 ridpass, vill inte ens tänka på hur många gånger den där hästen har fått genomlida det där...
Sen hade vi en av storhästarna också som hade extremt stor galopp på en väldigt liten yta som började stegra i en speciell hörna in på ett litet kryss och då jävlar sa tränaren "att nu får han sluta dumma sig" och så sprang hon efter honom och smackade satan... Han var också en "dum och muppig" häst enligt henne, tycker ni inte att det låter sjukt?
Jag uppfattade situationen som att tjejen som red höll lite för hårt i honom ibland( annars red hon väldigt mjukt och fint) och därav satte han sig emot för han kom inte riktigt runt med den stora galoppen på en sådan liten yta.
Jag vill inte låta dömande men jag måste säga att det jag fick se igår är det jag försökt undvika under så lång tid, en trångsynt tränare som lär sina elever helt fel, enligt mig. Jag bör inte skylla något på de som red men alltså lite vett får man han, i min värld är det inte acceptabelt att rida på det sättet som en av tjejerna gjorde och jag blev ännu ledsnare av att tränaren inte sa något, hon lät det hända.
Jag såg lite andra grejer också som att vissa av hästarna hackade sönder med tänderna på bettet av obehag och de hästarna som inte gjorde det hade alltför tighta noshrimmor och snokremmar.
Jag är ledsen om jag låter väldigt trångsynt och nedlåtande men jag vill bara påpeka att det var så det såg ut på just den här träningen men det behöver inte betyda att det gör det på alla träningar.
De var i vilket fall som helst fruktansvärt tråkigt att se även fast Ebba red väldigt fint på sin ponny och det såg trevligt ut! Tyvärr så gjorde det inte det för alla menmen, världen är Förjävlig ibland att behöva skåda.
Morr och hugg
Som ni vet så passar jag två stycken hundar här på gården.
Här har ni henne som har varit så lugn hela dagen. Menmen, något hände och det är bara att ta itu med det.
Den ena är som sagt skadad och har bandage, tratt och munkorg.
Men idag lät jag henne gå mycket utan tratt och munkorg i och med att vi låg i soffan tillsammans och jag hade 100% uppsikt på henne!
Har funkat super bra hela dagen men nu på kvällen så började hon slicka på såret och fortsatte även fast jag sa nej så då valde jag att sätta på tratten.
Men även fast tratten var på så kunde hon nå såret och slicka på det, därav har hon munkorg också, hon är lite för smidig helt enkelt och når väl även fast hon har den största tratten som går att ha!
Så.. Scenariot såg ut såhär. Hon satt på min högra sida i soffan och hon börjar slicka på såret, jag säger nej och knäpper med fingret samt gör ljudet "ssssh". Till gensvar från henne får jag Morr. Jag säger då till henne igen och hade som jag förstått nu efteråt handen lite för nära henne och hon gör utfall, dvs hugger mot mig i luften.
Jag är snabb och tar bort handen och visar med mitt kroppsspråk att du går ner från den här soffan nu. Vilket hon gjorde, men hon fortsatte att morra och hugga i några sekunder till. Vilket jag då använder min röst och kropp till att få ut henne i rummet och upp på övervåningen. Inte önskat beteende med andra ord.
Juste i all denna hets få fick jag på henne munkorgen också.
Jag läste på nu efteråt och insåg att jag gjorde ett stort misstag som hade handen för nära henne när hon varnade mig ( när hunden morrar så varnar den oftast innan och efter det så biter den, detta var inget jag visste förrens nu). Jag skulle istället avdramatiserat hela situationen och endast visat med kroppsspråk att hon skulle hoppa ner från soffan och sedan låta henne gå och lägga sig någon annanstans.
Jag ser det såhär. Jag sa åt henne att hon inte fick slicka på såret, hon varnade mig genom att morra, jag sa åt henne igen oh hon högg. Hon varnade mig som jag förstått det för att hon ville slicka på såret vilket självklart inte är okej, men jag hade kunnat hantera situationen bättre.
Jag är inte helt säker på hur man ska hantera hundar så därför blir jag lite osäker men agerar fort och utan fysisk såsom våld osv.
Det skiljer sig lite från hästar i hanteringen men hundar är något jag vill lära mig också och tror att så fort jag får chansen att göra rätt så kommer allt att bli bra.
Självklart hoppas jag på att detta scenario inte uppstår igen och om det gör det ska jag försöka att ta det lite lugnare inombords och utåt och inte bestraffa henne när hon morrar för att det antagligen kommer att leda till ett hugg vilket det inte ska behöva.
Istället ska jag bara hänvisa henne bort från soffan och så får hon gå och lägga sig någonstans och inte få min uppmärksamhet, den får hon som belöning senare när allt lugnat ner sig.
Låter detta logiskt tycker ni eller är jag i helt fel tankebana?
Nu ligger hon här i samma rum igen men jag valde att hon får ligga på golvet nu ett tag och inte uppe i soffan med mig. Tror ni att hon förstår det budskapet eller blir det för lång process i hjärnan för en hund?
Jag lät henne komma in i rummet 10 min efter att detta skedde.
På gården
Jag kom till gården i Enköping i onsdags och passar nu 4 hästar och 2 stycken hundar!
Stella i sin tratt och munkorg, ser så hemskt ut...
Lilla Anna!
Det är gården i Enköping som jag bodde på i somras i 5 veckor, Schatals ägares alltså!
Mina fina killar fick vara hemma, kände att det skulle vara onödig stress för killarna om dom skulle behöva åka transport 2 gånger på 9 dagar så mamma och Janne är guldvärda som tar hand om dom under tiden!
Det är jätte skönt att vara här och Ebba (en tjej som bor här och har en häst på gården) umgås med mig och hjälper till också, jätte gulligt!
Jocko kommer hit på måndag och är troligtvis här med mig hela veckan också, jätte skönt!!
Än så länge fungerar allt jättebra, dock så har den stora hunden (Stella) brutit två stycken klor så hon har tratt,munkorg och "bandage" på ena tassen vilket måste läggas om varje dag och det är jätte noga med att hon inte får slicka på såret därav munkorg och tratt!
Dock tar jag av det när vi är ute på promenad och när jag har full uppsikt över henne så att jag kan ha koll om hon skulle börja slicka!
Lilla hunden Anna är jätte lätt att ha å göra med och hon följde med mig och Ebba på hennes hoppträning igår vilket jag också ska skriva ett inlägg om när jag har tid, det kommer vara blandat positivt och negativt.
Hästarna tar jag ut vid halv 8 så står din och käkar ute i sin foderhäck och är ute till runt 8-9-10, beroende när jag vill ta in dom så att säga!
Jag kommer att uppdatera här lite då och då under denna period!
Sol
Idag så hade farmor släppt ut hästarna utan täcke vilket jag tycker var helt rätt!
Skönt för dom att få lufta lite och varför inte passa på när solen ligger på? shatte går ju utan täcke betydligt mer än Kvicken och det är främst för att Kvicken är 23 år iår (HUR SJUKT?) och det är viktigt att inte han blir kall!
Sen har Shatte aldrig varit övertäckt med täcken heller så han har en naturligt tjock päls nu också!
En dag i stallet
Var i stallet till klockan 3 idag och red ut i det fina vädret med Kvicken! Eller vi red en stund på ängen så att han fick pulsa lite i snön och bara hade det trevligt!
Efter det lät jag han bestämma vart han ville gå och han valde att gå upp på gångvägen upp till skolan som ligger typ 400m ifrån ängen. Han var så söt för han brukar vilja gå den vägen hem men istället vek han av in mot skolan och valde att ta ett varv runt där och sedan gå hem igen, typ som om att han ville checka läget, jätte söt.
När jag kom tillbaka så tog jag av han repgrimman och sadeln och tänkte att jag skulle se hur Shatte reagerade på när sadeln kom på honom.
Första gången fick jag på sadeln och han var lugn, likaså andra gången. Men tredje gången började han vanka runt i stallet och blev lite sur när jag kom med sadeln mot honom. Han la bak öronen och backade lite hotfullt som att "kom inte nära mig med sadeln" men då tog jag tag i grimman på honom så att han luktade på sadeln och tillslut kom han till acceptans mot den och jag kunde lägga på den utan problem cirka 5 gånger. Han stod med huvudet mot mig också när jag la på och av sadeln och han såg jätte lugn och harmonisk ut i ögonen, typ som att alla endorfiner släpptes ut och han kunde slappna av.
Jag vill inte att det här ska vara ett moment som gör han arg,obekväm mot sadeln och jag tycker att han visade behag mot slutet. Han utstrålade ett lugn och som om att han sa "det här känns helt okej nu". Då valde jag att avsluta just det momentet den dagen och släppte ut dom i hagen igen med Hö att käka på!
Känns så himla kul nu för jag har så mycket känsla och närvaro för tillfället med hästarna och jag märker en helt annan uppmärskamhet på dom då också gentemot mig, hoppas att det fortsätter på det här spåret nu!
Fokus på fysiskt men inte psykiskt?
Jag har kommit på en grej som jag vill skriva lite kort om.
Jag har ingen aning om hur detta inlägg kommer bli men har en känsla av att det kan bli lite rörigt, ska försöka göra mitt bästa för att gå fram min version iallfall.
Jag ser det som två olika sätt som man kan träna en häst på, fysiskt och psykiskt/mentalt eller vad man vill säga.
Fysiskt omfattar ju all den rörliga arbetande träningen så som ridning,longering, etc vad man vill göra för att aktivera sin häst med kroppen.
Mental träning är när man tränar hästen mentalt, dvs att det kan omfatta fysiskträning också men oftast vill man mer komma åt den mentala biten som hästen utsätts för och inte den fysiska aktiviteten.
Det jag finner lite konstigt är att bland en stor grupp av hästmänniskor, dvs dom som tränar sina hästar regelbundet, åker ut på tävlingar osv fokuserar mer på hästens fysiska förmåga istället för den mentala.( Iallfall så jag har uppfattat det, behöver inte betyda att det är rätt).
Jag menar, kollar folk verkligen på vad som händer i hästens hjärna under ett ridpass? Jag tror inte det.
Medans jag är mer ute efter den mentalabiten och vill se vad som händer när jag leder förbi min häst för något som i dennes värld är livsfarligt. Jag vill kunna hänga med i processen och se vad det är som händer i hjärnan och hur det avspeglar sig i hästens kroppsspråk!
Sen vet inte jag om det bara är något jag missuppfattat att folk oftast är ute efter den fysiska aktiviteten eller om det påriktigt är så, ni kanske har någon åsikt om just det?
Men jag tycker nästan att den mentala biten måste gå före den fysiska delen. Det tycker jag med människor som jag stöter på också och det skiljer sig för mig inte till hästar.
Jag vill dels jobba med den mentala biten för att jag tycker att det är grunden för en god och sund relation till sin häst men också för att den ska känna sig trygg med att du förstår hästen.
Jag vill egentligen inte komma fram till något utan bara diskutera med mig själv i detta inlägg och jag tycker att fysisk aktivitet är viktigt också men jag måste ändå påstå att hästens mentalatillstånd är viktigare gentemot om hästen har 500 kilo muskler på kroppen så att den ska klara av att hoppa en bana på tävling, förstår ni hur jag tänker där?
Jaja, det här var intressant för mig att tänka på och hoppas att det är lite intressant att läsa om också!
Denna fredag <3
Åkte till stallet vid 9 imorse för att släppa ut mina fina killar i hagen och sedan åkte jag hem och somnade om till 1 igen, haha jag sover rätt länge jag vet...
Min favorit bild från dagen!!
Samma bild fast bara huvudet och ett filter! Tycker den ser lite ut som en målning!
Åkte till stallet klockan 2 igen för att rida ut på Kvicken och lassa in 60 st höbalar själv!
Jag började med att rida ut på Kvickis och jag må fan säga att det var det bästa jag gjort på länge. Jag har saknat det som fan och han hade en sådan härlig och trevlig energi idag också, guld!
Testade att rida i min nya repgrimma och repryglar och jag rekommenderar starkt det som ett bettlösthuvudlag! Det ända man ska vara försiktig med är att ta för hårt i hästen då den blir mycket känsligare med alla knutar på repgrimman och att det är tryck över nosryggen men jag fann det inte som något problem för Kvicken! Rider ju väldigt lätt på handen och om jag kände att han travade på lite för fort så tog jag i en tygel och inte båda samtidigt för att inte lägga tryck på båda!
När jag kom tillbaka så var Shatte väldigt glad över att se oss igen och killarna fick gå ut i hagen och käka på höet jag la ut där!
Sedan började jag lassa in 60 balar Hö och det gick på typ 30 min!
Var hemma till 5 igen och nu ligger jag i min säng och inväntar mat och att åka till stallet sen vid 9 igen, hehe!
Bilder från min fantastiska dag i stallet
Min favorit bild från dagen!!
Saknat
Fyfan så jag har saknat detta
Det sorgliga är att...
visst folk driver om hästensvälmående. Likadant som att hästensvälmående (NH kan vi kalla det även fast det blir lite väl enformigt att gå efter en term) har blivit en stor "trend/revolution" inom hästvärlden så ser jag allt fler och fler som börjar driva om det.
En trend börjar komma fram om att det är roligt att skriva "haha kolla på det här, djurplågeri mot min häst va???" Så kan det vara en video eller bild på en häst som gäspar med sin grimma på sig eller liknande.
Jag förstår att folk blir provocerade av hästmänniskor som är fanatiska i sitt sätt att skriva och håller starkt på att all hästhållning som inte är NH-baserat är djurplågeri men kom igen, det finns ändå INGET som gör det rätt för en människa att driva om hästensvälmående, inte i min värld.
Jag finner det otroligt omoget och jag vet att det är för att provocera människor som mig själv som tror starkt på att utgå efter hästensbehov och inte mitt egna men i slutändan så är det bara hästen som kommer att få lida av människans så kallade "humor".
Sen förstår jag inte varför man vill driva om det? För mig skulle det inte vara värt att provocera människor genom att driva om en häst, då håller jag hellre en godton och diskuterar så att man respekterar både människa och häst.
Men jag antar att människors ilska och adrenalin får en att göra riktigt dåliga väl och beslut här i livet ibland istället för att försöka leva i harmoni och lugn, lättare sagt än gjort kanske...
bocksprång etc
Det cirkulerar en video på när Pontus Lidsell sitter på en bockandes häst. Jag skriver ut namnet så att ni också kan ta och kolla på videon om ni skulle vilja och göra en egen bedömning av vad som händer i den.
Först och främst JA, shit vilken balans killen har, jag har inte ens i närheten den balansen som han har. Men jag tror också att jag inte har den där balansen för jag inte suttit på en bockandes häst så många gånger. Visst har jag suttit på en häst som gjort bocksprång men inte i närheten av så många som hästen på videon gör.
Hur tänker jag runt en häst som gör x-antal bocksprång och kickar x-antal gånger under ett ridpass? Att något är fel. Jag börjar alltid med att ställa frågan VARFÖR bockar den där hästen eller varför kickar den där hästen? Jag utgår alltid ifrån att något är fel om hästen gör detta då jag tror på att hästar aldrig gör något utan en anledning. Det kan vara allt ifrån att den har ont i någon del av kroppen eller många delar i kroppen eller att den inte tycker om ditt sätt att hålla i den eller pusha den till saker. Om vi säger att du ger skänkel till en skänkelvikning och din hästar börjar kicka direkt, stannar, eller protesterar, då tror jag att många anser att det är rätt att pressa hästen till att göra just den där skänkelvikningen. Men fallet egentligen kan vara att den inte har musklerna för att göra detta eller för att något tar emot när du gör just dom hjälperna, då anser jag att det är bättre att hoppa av hästen och börja med grunderna från marken igen, det finns absolut aldrig någon ursäkt till att pressa hästen igenom något när den visar riktiga tecken på missnöje.
Sen bockar hästen eller gör något annat som gör det svårt för dig att hålla dig kvar, då ska du antagligen inte sitta där uppe heller. Jag tror däremot på att det finns glädjesprång också men det är upp till var och en att kunna bedöma vad som är vad. I en pressad situation med en hård hand som håller i tyglarna och skänklar som kickar i sidorna så utgår iallfall jag ifrån att det inte är glädjesprång.
I videon börjar till slut Pontus att använda sig av ett spö, han slår till den några gånger på rumpan så att den rör sig framåt. Quick fix huh? Spöa på han lite ba så går han framåt, känns onödigt att börja analysera för mycket varför hästen gjorde detta från första början. Nej fyfan, det där är jag helt emot. Och för alla er som säger att situaitonen hade kunnat bli farlig om inte hästen gick framåt till slut, HOPPA AV HÄSTEN I FARTEN DÅ. Sitter du inte där uppe när det händer, så är det inte farligt för dig men ändå ska vi envisas om att alltid sitta kvar av någon anledning, är det för att vi ska vinna eller?
Jag har alltid haft en tendens att hoppa av hästar när dom skenat med mig, bockat med mig eller jag velat ha av mig, fatta då alltså att en 8-åring (jag) fattade redan då att något inte stod rätt till.
Man kan tycka vad man vill om hans insats men jag i allmänhet tycker inte jag att det där är något att framhäva som en bra grej, visst att balansen fanns där men att hästen inte ville ha han där uppe då? Att hästen bockade x-antal gånger för att göra sig av med han? Varför tänker ingen på det? (Jag baserar detta på kommenterna som jag läste på facebook där även videon fanns).
Nej det är faktiskt dax för lite fler människor att verkligen öppna ögonen, inte för min skull men för våra hästarsskull.
Hade!
Nej det är faktiskt dax för lite fler människor att verkligen öppna ögonen, inte för min skull men för våra hästarsskull.
Hade!
