lissegotze

När jag insåg hur viktigt vissa saker är för hästar (runt 2014 började jag öppna upp mitt tänk runt hästar) så insåg jag även att det är något som jag vill kunna ge Kvicken. 

Det var en tid när jag hade väldigt lite att säga till om när det handlade om Kvicken, jag antar att man kan säga att jag låg lägst ner på rangskalan (människomässigt). 

Än idag står jag inte som ägare på honom utan det är min pappas sida av släkten som gör det; vem vet jag inte riktigt... 

Men fan vad jag krigade, jag gjorde allt för att kunna ge honom det som jag tror på, vilket nästan är raka motsatsen till de andra som fanns kring honom. Det som var viktigt för mig (baserat på honom) var inte lika viktigt för någon annan. 

En resa som har varit värt ALLT. Idag står han i ett stall där han går i en flock på 5 hästar, han har fri tillgång till mat när han är ute, han går ut på morgonen och kommer in till nattning på kvällen. Förra året hade vi dom ute från Juni-sista oktober också vilket var fantastiskt bra. Han går största delen helt naken förutom när det regnar eller snöar. 

Vi rider några gånger ibland;helt bettlöst och mestadels av tiden helt kravlöst också. Vi går och betar nu när våren är kommen, står och borstar ute i solen och bara umgås. Det kanske låter konstigt men jag är så glad att just jag har honom, annars hade han lätt kunnat bli missförståd och fått utstå en klart mer hårdare och tuffare hantering. 

Han är nu 25 år gammal och fortfarande med som alltid. Pigg, framåt, ambitiös, rolig, tydlig men också en väldigt egen individ som ibland helt enkelt inte alltid vill umgås vilket jag respekterar. 

Mitt motto är alltid att "en häst aldrig gör något för att vara dum, det är bara vi människor som inte lyssnar på dom när dom pratar med oss". 

Jag älskar honom något så kopiöst; det finn s ingen som honom❤️