jag är säker

En sak jag tycker jätte mycket om med min hästhållning är att jag är säker på att jag gör rätt val när det kommer till mina hästar. 
Vad andra gör borde jag inte skriva något om eller säga något om men det betyder inte att jag inte får tänka vissa saker i mitt egna huvud. Mycket av det jag har lärt mig baseras på fakta och lite vett från min egna sida. Det som har hjälpt mig är att alltid ställa frågor till vissa grejer och läsa på utav attan. 
 
Egentligen är det inte svårare än att läsa på om hästen från begynnelsen, hur hade hästen det för cirka 50 miljoner år tillbaka i tiden? Hur levde dom? Hur såg/ser deras instinkter ut? En sak som jag är säker på är att vi människor är väldigt naiva om vi tror att vi på något sätt kommer att kunna ändra på hästens naturliga behov när det tog 50 miljoner år för hästen att bli den den är idag. 
 
Visst är en individ alltid en individ men i grund och botten har hästar samma behov att utgå ifrån vilket genast gör det lite lättare för oss människor att kunna kommunicera med dom etc. Man kan utgå från många aspekter och det är hur hästen har fått leva i människans fångenskap redan från början. Har hästen fått gå med en flock eller har den gått ensam? Om vi utgår ifrån att hästen gått ensam i hela sin uppväxt så kan vi också även anta att den inte är jätte bra på flockbeteende, varför? Jo för att den aldrig fått chansen att lära sig. Men gör det det omöjligt för en häst att kastas in i en flock? NEJ, för det ligger i deras natur det är bara det att det möjligtivs kommer att ta lite längre tid för den att kunna anpassa sig och leva i harmoni med andra hästar. 
Har däremot en häst gått i en flock från första början så kan vi utgå från att den kan allt som har med flockbeteende att göra och det är den hästen vi anser som en "snäll häst i hagen" när den i själva verket bara har fått växa upp som en häst.
Jag menar, hur många valacker finns det i en vild flock? Inga. Och visst fungerar ston och hingstar där ute tillsammans, jovars. 
 
Sen varför jag har valt allt läsa på om detta är också för att jag finner det extremt intressant. Jag resonerar såhär att "ska jag vara med hästar så vill jag kunna kommunicera med dom på deras sätt för att göra mig förstådd, det är lättare för mig att lära mig deras beteende än för dom att lära sig mitt beteende." Jag menar, jag har ett helt facit att utgå ifrån, jag kan köpa böcker, jag kan googla på internet, jag kan studera hästar LIVE,  jag kan göra allt i min makt för att lära mig hur en häst fungerar. Men jag ser ändå gång på gång hästar som blir apatiska eller jävligt förvirrade för att vi människor ska ha det på vårat sätt. 
 
Jag känner bara att jag kommit så himla långt på detta och en helt ny värld har öppnats upp för mig, hästensvärld. Jag kommer aldrig säga åt någon vad den ska göra med sin häst men jag säger bara att det är ruskigt jäkla roligt att kunna kommunicera med hästen på ett helt annat stadie. 
 
Sen att jag inte har kommit så långt än att jag kan rida i halsring osv än är för att jag har spärrar, jag har mycket konsekvens tänkande och är helt ärligt lite rädd för att något ska bli fel, men det ligger inte på mina hästar utan på mig själv, det är något jag måste jobba med och vem vet, en dag kanske jag verkligen sitter där utan något och är fri tillsammans med min häst. 
 
I dagsläget är jag bekväm med hästen från marken, där känner jag att vi finner mest harmoni. Det här är något jag också måste få upp när jag rider också men jag har inge bråttom och det har inte mina hästar heller, för så som jag resonerar så lider inte min häst av att inte ha mig på ryggen och det är det som är viktigast. 
 
Jag tycker att hästar är fantastiska djur och som bör behandlas med respket och kärlek och så kommer det alltid att vara. 
 
 Mina vackra vänner 
 
 
 
 

Att inte få in sin häst

Idag när jag kom till stallet så stod hästarna uppe i hagen och hängde med några småkids som ville hälsa och gosa med dom. 

Jag gick upp och hägnde lite med allihopa (OBS, ungarna stod utanför staketet) och shatte tyckte det var jätte intressant och spännande. Men sen när ungarna gick så skulle jag få in killarna vilket gick sådär. 

Jag har ju en regel och det är att dom ska följa med mig självmant, alltså jag ska inte sätta på dom grimskaft och få med dom på det sättet utan det ska vara ett val dom gör, att följa med mig. 

Men idag ville dom inte riktigt följa med mig och då försökte jag flytta Shatte och han blev genast "dominant" mot mig och blåste upp sig/ gjorde hoppsatssteg i den riktningen där jag stod. 

Där gäller det för mig att hålla mig lugn men bestämd samt inte backa om inte situationen säger åt mig att göra det, dvs att den blir farlig. 

Jag höll på ett tag och förflyttade både Kvicken och shatte men dom tyckte tyvärr att barnen som fortfarande lekte i skogen var mer spännande än mig vilket var ett litet nedslag.

Men jag har ingen annan att skylla än mig själv då jag inte lagt ner tid på hästarna de senaste veckorna. 
Här fick jag ett tydligt tecken på att hästarna inte ville vara med mig idag vilket är helt okej.

Jag valde istället att gå ner och börja mocka och se om dom kom ner men det gjorde dom inte (inte än iallfall och jag är fortfarande kvar i stallet). 
Då vet jag att morgondagen kommer att bestå av umgänge i hagen för idag har jag inte huvudet eller orken på rätt plats för att orka genomföra något. 

Jag fick alltså nöja mig idag med att få deras uppmärksamhet när jag ville ha den men jag kände på en gång att jag inte orkade lägga ner energi på det idag vilket man kan tycka vad man vill om men jag kommer att samla energi till imorgon och få något genomfört. 

Målet nu är att få in dom utan att behöva ha fysisk kontakt och jag vet att det kommer att gå för det har gått 9 av 10 gånger förut.

Jag hade ju faktiskt tänkt att gå upp och longera var för sig men om inte dom ens är pigga på att gå ner med mig till stallet hur ska jag då kunna genomföra det? 

Nej, nu har jag lite att fundera över och jag ser inte detta som ett hinder utan en lärodom.

shatte och barnen idag 

svacka

För mig har ett nytt år inget med förändring att göra, men jag kan förstå folk som ser chansen att se det så. Jag personligen är mer en "day by day" människa och försöker ta dagen som den är eller kommer. Jag är väldigt ojämn i mitt humör och det varierar mycket på vad som hänt dagen innan eller något som jag vet ska hända, det har inget med ett nytt år att göra. 
 
Jag har inte satt upp några mål år 2015, bara att må bra, det är det ända målet jag kommer att ha en tid framöver. Början av Januari var fantastisk, nyår var helt fantastiskt roligt men någonstans där tappade jag allt med hästarna också. Under en period av 12 dagar har jag lagt ner minimal energi i stallet och jag slår verkligen mig själv på insidan för det. Hästarna är det som betyder mest för mig men jag finner ingen ork till att ha ett ansvar just nu, fast jag vet att jag måste, jag har inget val. Jag kommer dit på kvällen och gör mina rutiner, fixar stallet, tar in hästarna, borstar lite, ger mat och släcker. Det behöver inte vara att jag gör något speciellt med dom men har knappt haft ork att umgås med dom, ni vet snarare undvikit det än försökt och det gör ont i hjärtat på mig. 
 
Men jag vet hur jag är som person och det är jobbigt, ibland önskar jag faktiskt att jag inte visste för det är lätt att förutspå hur jag kommer att reagera, det är lätt att förutspå hur mycket jag kommer göra just den dagen och det är jobbigt. 
Det som är skönt att veta är att jag börjar ta tag i det nu, jag börjar gå igenom alla känslor och hur jag mår pga detta och det är ett steg i rätt riktning. Annars har jag en tendens att sova bort problemen för att jag inte orkar tänka på dom eller ta itu med dom, det fungerar under en kort period men sen vet jag att jag måste skärpa till mig. 
 
Jag måste få in lite struktur igen, efter det är fixat så vet jag att både jag och hästarna kommer vara mycket nöjdare. 
 
Mina bästavänner 
 

jag ser inget fint

Förut när jag red på ridskolan så tyckte jag att alla som fick hästen att "gå i form/böja på nacken" red hyfsat bra för det såg ju snyggt ut. Sen var det egentligen det jag fick lära mig under alla dessa år på ridskolan att om hästen böjer på nacken så går den korrekt, fan så beröm man fick då. Men kollar jag på videosar idag när folk rider hästar eller kollar på när jag red hästar så känner jag bara???? Det ser förjävligt ut och hästen går inte korrekt någonstans. Det ända vi egentligen gör är att tvinga dom till att gå i en sådan onaturlig form som möjligt. Man trycker in snoken på dom och säger sedan att hästen går i from och jobbar med bakbenen men ack så fel det är. 
Vill vi verkligen tvinga in hästens huvud med hand och säte för att det ska se snyggt ut? Jag kan inte komma på något annat svar än ja, för det är väääldigt sällan jag ser en häst jobba korrekt. Jag kommer att lägga upp en bild här som jag tycker avspelgar en riktigt fin och bärig from som alexandrawirgart.blogg.se länkade i sin blogg för några dagar sedan. 
Jag har aldrig läst tjejens blogg eller något men att utgå från bilden så ser jag något som är fint. Kolla vilken minimal kontakt med tyglarna och hela hästens rörelse. Bågen går uppåt och vad jag kan se så är bakbenen fint aktiverade, precis så vi vill ha dom bara att det här är något mer korrekt att utgå ifrån. Jag kommer inte komma med några expert råd om vad som händer på den här bilden men jag ser något som jag ser väldigt sällan, jag ser ridning, mycket fin ridning. Inget trycka ihop hästen med handen och sätet utan en tjej som lagt ner tid på att få hästen till något inte många kan. Sitsen även den ser följsam ut, och notera att hon sitter lite lätt framåtlutad, inte tungt bakåt som vi får lära oss att rida, utan det här är följsamhet. 
 
Jag är riktigt glad att jag fick se den här bilden (finns fler) för nu har jag ett bättre öga att se vad som är bra ridning, för det är så jääkla svårt att hitta sådana bilder idag. Allt jag ser är hästar med ihoptryckta nackar men inte mycket mer än så, och då snackar jag även om det vi kallar eliten, fyfan. 
 
Vi ska inte trycka ihop våra hästar för vafan ska man rida med handen för när allt börjar där bak? Jag vågar knappt kolla på ryttare som rider längre för jag blir bara fruktansvärt irriterad och ledsen över att det är det där folk lär ut oss. 
Det är fan dags att vi lär oss på riktigt om vi ska ta oss friheten att rida på våra vackra hästar, det är fan dags NU. 

RSS 2.0