lissegotze

På fredagen åkte jag dit med ett öppet sinne, halv öppet iallfall. Jag har lovat mig själv att vara öppen för saker och det löftet skulle jag hålla även fast jag inte var 100% taggad längre.  

 

Jag anländer klockan halv 8 den här dagen också och ska börja med att ta ut hennes ponny som hon haft ett bra tag. Han är också uppåt 19 år gammal och en väldigt speciell ponny. Inte särskilt glad, lite på tårna och allmänt bara en lite ostabil häst. 
Han trippade längs min sida hela vägen ut i hagen och gjorde några luftsprång medans jag gick lugnt på sidan av honom och lät han göra det. I det läget kände jag att det inte gör någon nytta att ta tag i honom eller bli "tuff". Men då får jag ännu en gång höra att "ta tag i honom om han gör sådär", jag behöll dock mitt lugn och tog in han i hagen. 

 

Sedan skulle hästar in i skrittmaskinen och det skulle mockas, sen skulle vi byta hage på vissa hästar vilket för mig kändes lite konstigt. Vissa av hästarna som gått tillsammans i hagen dagen innan gick nu i hagarna bredvid varandra själva vilket jag inte heller riktigt förstod, varför kunde dom inte gå tillsammans som dagen innan? 

Med andra ord var allt lite rörigt. 

 

Sen är det en händelse jag la på minnet. Det var när två stycken hästar stod och lekte med varandra i hagen, väldigt oskyldigt som hästar gör. Då springer hon och byter hage direkt på ena hästen så att dom inte fick gå tillsammans längre. Jag antar att det hade att göra med skaderisken men för mig är det fortfarande väldigt konstigt då hästar måste kunna leka med varandra då det är väldigt naturligt för dom. 

Allt som allt tror jag vi bytte hage på några av hästarna 6 gånger under loppet av 5 timmar och det förblir ett mysterium. 

 

Den här dagen var jag väldigt tillbakadragen, hade mycket tankar i mitt huvud. Jag observerade hästarna väldigt mycket för att se hur dom hade det och det kändes inte riktigt 100% bra. Jag började tänka efter, är jag verkligen någon som vill stötta det här? Vill jag verkligen jobba i en miljö som för hästarna inte är det bästa dom kan få i fångenskap?
Fan, jag vill inte vara en del av detta. 

 

När jag slutade den dagen så sa hon att hon skulle höra av sig nu i helgen och jag förstod då att jag inte fått jobbet, annars hade hon på plats sagt att jag fått det. 

Precis som jag trodde så fick jag ett sms idag där det stod att hon var tacksam för att jag kommit och provjobbat men att hon haft en tjej samtidigt där som provjobbat två andra dagar och att dom fungerade bättre tillsammans. 

Det vart en lättnad för mig och jag förklarade för henne att jag inte hade tackat ja till jobbet även om jag fått det för att vi hade väldigt olika syner på hästar men att jag var tacksam för att jag fått provjobba där! 

 

Ska jag dra en slutsats så är jag glad att jag provjobbade i ett "traditionellt stall" för jag blev mycket påmind om varför jag har valt en annan väg för mig och mina hästar. Jag har nog aldrig varit så glad av att få åka hem till mina hästar den kvällen och se sådana glada och fria personligheter som har respekt baserat på en gemensam kommunikaton. 

Men det var också sorligt att med egna ögon för se hästar som hennes, hästar som får leva under människans villkor.

 

Det var i slutändan inte värt att jobba i ett sådant stall även fast jag vill tro att jag hade kunnat bidra med mycket hjälp för dessa hästar. Hennes hästar var inte som mina hästar, hennes hästar hade tyvärr fallit offer för människans okunskap, hur hårt det än låter så är det sanningen. 

 

Och jag skriver inte dessa inlägg för att hänga ut henne eller något liknande, jag skriver det för att dela med mig av min erfarenhet och att det faktiskt var svårare att acceptera det traditionella än vad jag trodde. 

Men det som är bra är att jag nu vet, jag vet vilken hästmänniska jag verkligen vill vara och jag vet hur jag vill bemöta mina hästar och det här var bara ännu ett tecken för att jag ändrade mitt hästtänk, och det är jag glad för.