lissegotze

Jag är säkert inte den ända som är väldigt dålig på att ge mig själv positiv feedback. Jag känner att den här processen om att lära sig så mycket som möjligt om hästen aldrig tar slut så jag hinner liksom aldrig stanna upp och tänka efter vad jag tycker att jag gör bra! 

För det första tycker jag att det är fantastiskt gjort av mig att ens ändra på mig. Det var en STOR omställning och hjärnan fick inte vila en ända dag i början på mitt nya hästtänk. Det var som att lära sig en helt ny livsstil. 

Jag som alltid har varit rätt enformig i mitt tänk, alltid varit lite såhär "jag gör rätt och du gör fel" ändrades helt plötsligt. Från att ha haft rätt grova temperamentsvägninar i vardagen till att för det mesta kunna behålla mitt lugn i de flesta situationerna.

Allmänt har jag börjat tänka mer logiskt och ställer mig frågandes till vissa grejer istället för att direkt hugga till och argumentera emot om jag inte håller med.

Nu är det 1,5 år sedan jag började mitt sökande på ett nytt hästtänk, 1,5 år av en konstant arbetande hjärna som söker efter ny information att ta vara på! 

Det är en rätt lång tid men jag är inte på långa vägar nära mitt mål än att kunna bli den bästa hästmänniska jag kan bli men jag är stolt att jag kommit en bit på vägen! 

Varför jag kom att tänka på detta är för att jag har börjat må dåligt över att jag har mina hästar i fångenskap, lika mycket som jag mådde dåligt av att se en grisartikel om grisar som lever under väldigt dåliga förhållanden, jag har slutat äta gris nu kan jag säga. Och jag vill sluta ha mina hästar i fångenskap men det är inte riktigt så lätt! 

Så för att istället må dåligt över saker som jag i dagsläget inte kan ändra på så började jag ge mig själv positiva komplimanger istället och nu mår jag faktiskt lite bättre! 

Det är okej att ge dig själv en dag ifrån allt tänkande och bara ösa dig själv med positiv feedback! 

Blev alldeles varm i hjärtat!