varför jag inte fokuserar på en korrekt form

Det är ganska enkelt egentligen- Jag vet inte hur jag ska komma dit. Det är just därför i nuläget som jag rider på känsla och eftersträvar harmoni samt kommunikation. Det jag söker efter nu när jag rider på Kvicken och Schatal är att ha så liiite i handen som möjligt, dvs jag vill inte ha dom hängandes som ett stöd utan jag vill att dom ska bära sig själva. 
Jag har lite koll på hur man vill att hästen ska gå och röra sig men i och med att jag nu på senaste dar inser att jag blivit ganska mycket fellärd i hela mitt liv som dressyr/hoppryttare och red med säte och hand (dvs många gånger blev jag tillsagd att ha vara starkare i handen). 

För mig faller det naturligt att rida med en mjukhand och det funkade väldigt bra på 5åringen jag brukade rida på ridskolan men sen när jag skulle hoppa upp och rida de lite mer erfarna hästarna så var det "ner med handen och håll emot utav helvete", inprincip tvingade hästen till en huvudform som inte alls stämmer överrens med en fin bärighet, tycker jag. 
 
 
 En av hästarna jag red ihop med hand och säte, har aldrig haft så ont i mina armar som efter det ridpasset, är det verkligen så det ska kännas? 
 
Så det var väl någon gång under förra sommaren som jag bestämde mig för att sluta rida så.Jag hittar hellre en fin kommunikation med hästen vid ridningen och sedan börjar med det som vi kallar "rätt bärighet", men jag vet ju redan nu med facit på hand att jag kommer behöva hjälp för att börja om och göra rätt, den kunskapen besitter tyvärr inte jag,än. 
 
Idag ser det ut lite mer såhär 
 
Ser det lika fläshigt och snyggt ut? NEJ. Känns det mycket bättre att rida så? JA. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0