lissegotze

Jag har varit med Kvicken sedan jag var 12 år gammal dvs 7 år nu. Han är 22 och jag 19. Han har alltid varit super snäll när man stallat upp han i stallgången, fått på en grimma eller träns, då har han verkligen förvandlats från en ganska "låt mig vara jag vill inte vara med dig, kommer du nära så hotar jag dig" häst till en "snäll" häst. 

 

Utan grimma/träns osv så har han självklart gått att umgås med, för mig har det aldrig varit ett problem då jag är van vid hur han kan vara mot folk/mig, och han har aldrig gjort något för att skada någon under dessa 7 åren. 

 

Så länge jag kan minnas så ville han aldrig umgås med någon av den mänskliga arten i hagen, kom man nära blev man typ attackerad eller så sprang han iväg. Ropade man på honom så total ignoerades man av honom, det ända som funkade var havre, mat e livet.  

 

Problemet blev då, utrustning på=jag är med dig för att jag måste, utrustning av=jag vill inte vara med dig längre, vilket skapade frustration hos mig i yngre ålder för det blev ju så att jag var med honom i boxen utan utrustning men kunde inte vara ute med honom utan grimskaft liksom. 

 

Idag däremot glädjer det mig något enormt att kunna säga att vi har en helt fantastisk relation. Och det här vill jag säga innan jag skriver vidare att förändringen har kommit nu dom här 2 senaste veckorna, det jag skriver här nedan har alltså tagit 7 år för oss att komma till där vi är idag. 

 

Jag började märka av det när Schatal började bli kaxig mot Kvicken, han föste bort honom från mig, han fick inte gå in först ur hagen, i stallet kan Schatal gå in och ställa sig i Kvickens box medans Kvicken står där och tar hans hö, jag märkte ju såklart att Kvicken blev spänd, tryckte upp sig mot ett hörn eller flydde om det var i hagen osv, så jag började försvara Kvicken. Jag sa åt Schatal så fort han började bete sig illa mot Kvicken att backa och varje gång så gjorde Schatal det och man såg hur Kvicken slappnade av. 
Jag hjälpte alltså Kvicken ur en situation som han tyckte var jobbig/obehaglig utan att jag ens tänkte på det, jag bara gjorde det för att underlätta så att vi alla 3 kan umgås tillsammans. 

Dom kan umgås jätte fint också, stå och beta i hagen bredvid varandra men när det kommer till uppmärksamhet,mat, osv så vill Schatal ha det först vilket blir då att han föser undan Kvicken. 

 

Efter det här började Kvicken ty sig mer till mig, han ville umgås på ett helt annat sätt. Jag har i åtanke att jag haft dom lösa i ett år nu när jag umgås med dom, alltid öppna boxdörrar, vill dom gå ut så gå ut, rida harmonsikt och trevligt m.m. Men så häromdagen valde dom att gå ut igen till hagen och jag följde efter med en borste. Min första tanke var, Kvicken kommer dra iväg när jag kommer men icke, han stod blickstilla och lät mig borsta igenom honom, det gjorde vi alltså ute i hagen, i det fria, inget grimskaft eller något annat, bara han och jag lösa i hagen. Jag blev faktiskt rätt paff, jag har inte kunna närma mig honom på det här sättet många gånger, ännu mindre att han stått kvar på samma plats, men det gjorde han. 

Succesivt har han började gnägga när jag kommer på dagarna/kvällarna och vill ALLTID in, han har aldrig gnäggat åt mig förut, eller jo klart han har men in 2 veckor i sträck när jag kommer. 

 

Den känslan är fantastisk, att känna att han VILL vara med mig. Igår stod jag och kliade han på halsen och han liksom la huvudet på min axel och bad om mer, det har aldrig hänt förut. Vi stod ute jag,Jocko,Bella och Nåni och han stod med oss, jag fick borsta på honom och han stod MED oss, det har aldrig heller hänt förut. Det är så fruktansvärt små saker men så värdefulla saker som har hänt, och jag älskar honom mer och mer för varje dag som går. 

 

Att äntligen kunna säga att jag och Kvicken helt ärligt, med handen på hjärtat har en fin relation idag känns sååå bra, hoppas den fortsätter i det här spåret, han är det finaste jag har.