lissegotze

eller tänker kanske man ska säga. Jag har nyligen förlorat en av mina bästavänner på grund av ett bråk, det konstiga är att jag är inte ens ledsen över detta. En kompis som jag känt ändå sedan dagis, som var en av mina bästavänner, och jag känner INGENTING. Men ändå så sitter jag här och nu och gråter över hur det skulle kännas att förlora min allra bästavän, Kvicken. Han är ingen som svarar mig när jag pratar med honom, inte muntligt iallfall men det gjorde min "människo" kompis så att säga, men ändå så är jag inte ledsen? Jag skulle bli helt krossad om det hände något mellan mig och Kvirre, och han är en häst... en häst, ett djur, hör ni hur sjut det låter?

Jag sitter och tänker hur det skulle vara att förlora flera, och tro mig när jag säger att jag har förlorat en hel del, men det som skulle göra mest ont är Kvirre, 20 åriga travaren som helt enkelt är en helt underbar individ.
Bara tanken av att något skulle hända honom får mig att gråta, varje gång.

 

Åh jag hatar när mörkret faller för det är då jag börjar tänka, gå igenom alla händelser under mitt liv, ibland kommer jag ihåg de bra och ibland de dåliga, beror lite på vilket humör jag är på, som ni märker just nu så är jag lite "up side down", vet inte rikigt vad jag skriver om osv. Men ibland är tankar inte alltid så logiska, eller så är dom det, bara att det är så svårt att få ner dom rätt på ett papper.

Jag kan iallfall säga att jag är glad att det blev som det blev, en äkta vän skulle stannat oavsätt vad, jag vet att det här inte kommer att tära på mig, och om det börjar, då säger man fu*k it och stänger av, vilket är precis det jag ska göra nu.

Lite tankar från min sida bara, fan nu blev ju bloggen som en liten dagbok, men det gör inget, är inte rädd för att dela med mig av mina ologiska tankar.

 

´kjj