Min blogg
Egentligen så hatar jag det uttrycket, det känns lite för uppenbart att säga på något sätt, men på riktigt så har jag nu faktiskt börjat förstå vad som menas med det.
Folk kommer alltid vrida och vända på saker som skrivs, vi uppfattar saker på olika sätt och ser saker från olika håll, MEN man kan alltid fråga personen vad den egentligen menar om man känner sig träffad eller fel behandlad.
Men det är min blogg, mina känslor, mina tankar, mitt val att skriva vad jag vill få fram, men ändå ska folk hoppa på dina känslor och dina tankar, ingen nyhet? Även jag gör det, inget fel med det så länge det läggs på rätt sätt, jag kan ta en lugn konversation, dvs om personen som jag pratar med respekterar mig, om den inte gör det? Aa bye bye respekten för den också, Hejhej kaxiga Lisse som inte sätter en gräns utan kör på.
Varför ska jag undvika att skriva ut på min blogg för att göra andra till behag? Inte direkt så att jag fruktansvärd i mitt skrivande, även fast vissa kan se det som det.
Men frågan är om man ska lita på 2 personer som säger något negativt eller om man ska lyssna på 20 personer som säger något positivt? Andra alternativet SÅKLART, du ska alltid ta åt dig av det positiva, kasta iväg det negativa och börja inse att nej, ibland är det andra som faktiskt får tänka till en extra gång.
Jag har nu på senare fått höra mycket om min blogg. (Folk är lite väl insatta i den kan jag tycka) Jag som trodde min blogg var nästan helt utesluten, men icke, skenet bedrar och de sociala medierna får mer och mer uppmärksamhet, man sitter alltså hellre och läser bloggar än att fråga personen i sig vad som pågår? Skrattretande? JA.
Men det jag egentligen vill säga är att, det är min blogg, om du tar illa upp av den så behöver du faktiskt inte klicka in och kika, håll dig borta så mår du nog bättre själv.
TJA FRÅN HUMOR LISSE
