Vill inte bli 18
Som rubiken lyder så vill jag inte bli 18.
Jag vill inte bli 18 för jag älskar att rida ponny och självklart kommer jag fortfarande kunna rida ponny om jag inte lägger på mig 50 kilo till, och tävla i ridskolecupen kommer jag nog fortfarande få göra på ponny, men grejen är den att jag vill komma längre.
Jag hade en dröm om att få tävla en egen ponny, en alldeles egen ponny på hög dressyr nivå, men har tänkt hela tiden att den tiden kommer snart, men nu vet jag att det aldrig kommer att bli så...
Jag kommer aldrig köpa en ponny, om jag köper en så är det ju bara för skojs skull men jag kommer inte kunna tävla den för jag fyller 18 om lite mindre en ett år, 14 Januari 2013. Känns sjukt faktiskt, hade så gärna velat tävla ponny, sen tror jag iof att man får tävla ponny t.o.m det år man fyllt 18, alltså man får tävla när man är 18? Inte riktigt säker men känns inte som någon ide.
På något sätt känns det som om att jag gått miste om så mycket, jag kommer inprincip snart var 18 år och vuxen. Känns konstigt faktiskt, känns som om att jag dragit ut på så mycket jag skulle vilja göra innan jag blir 18, men det är som sagt ingen ide. Så detta år kommer jag nog bara njuta av ponny tiderna för dagen kommer komma då jag flyttar upp till stor häst och lämnar de bakom mig, en ganska skrämmande tanke.
Jag har ju Kvirre som är en storhäst, men han är jag ju van vid, och han är världens snällaste, känns faktiskt skrämmande att rida stora hästar tycker jag, blir typ rädd på ett sätt som jag inte vill bli.
Visst om hästen är säker i sig själv, men jag tror aldrig att jag kommer våga hoppa upp på en galen unghäst eller liknande.
På ponnyerna känner jag mig trygg och säker, en skön känsla liksom, ändå känner jag på samma gång att jag är klar, känns som om att jag inte kommer att utvecklas mera om jag stannar på ponny.
Jag vill satsa, men satsa kommer jag göra när jag har fått reda på exakt vad jag kommer vilja göra, exakt vart jag vill komma med ridningen, jag vill bli någonting, alla vill bli någonting, men jag kan bara tala för mig själv och jag är redo att kämpa när tiden är inne.
Hatar egentligen att skriva ut såna här känslor helt öppet, men det kan vara bra att skriva lite personligt ibland så att folk förstår alla sidor av en, lätt att bli missuppfattad så att säga.
Jag får iaf se vart tiden tar mig, ska bli ett spännande äventyr och jag är så jävla redo för det.
Jag vill inte bli 18 för jag älskar att rida ponny och självklart kommer jag fortfarande kunna rida ponny om jag inte lägger på mig 50 kilo till, och tävla i ridskolecupen kommer jag nog fortfarande få göra på ponny, men grejen är den att jag vill komma längre.
Jag hade en dröm om att få tävla en egen ponny, en alldeles egen ponny på hög dressyr nivå, men har tänkt hela tiden att den tiden kommer snart, men nu vet jag att det aldrig kommer att bli så...
Jag kommer aldrig köpa en ponny, om jag köper en så är det ju bara för skojs skull men jag kommer inte kunna tävla den för jag fyller 18 om lite mindre en ett år, 14 Januari 2013. Känns sjukt faktiskt, hade så gärna velat tävla ponny, sen tror jag iof att man får tävla ponny t.o.m det år man fyllt 18, alltså man får tävla när man är 18? Inte riktigt säker men känns inte som någon ide.
På något sätt känns det som om att jag gått miste om så mycket, jag kommer inprincip snart var 18 år och vuxen. Känns konstigt faktiskt, känns som om att jag dragit ut på så mycket jag skulle vilja göra innan jag blir 18, men det är som sagt ingen ide. Så detta år kommer jag nog bara njuta av ponny tiderna för dagen kommer komma då jag flyttar upp till stor häst och lämnar de bakom mig, en ganska skrämmande tanke.
Jag har ju Kvirre som är en storhäst, men han är jag ju van vid, och han är världens snällaste, känns faktiskt skrämmande att rida stora hästar tycker jag, blir typ rädd på ett sätt som jag inte vill bli.
Visst om hästen är säker i sig själv, men jag tror aldrig att jag kommer våga hoppa upp på en galen unghäst eller liknande.
På ponnyerna känner jag mig trygg och säker, en skön känsla liksom, ändå känner jag på samma gång att jag är klar, känns som om att jag inte kommer att utvecklas mera om jag stannar på ponny.
Jag vill satsa, men satsa kommer jag göra när jag har fått reda på exakt vad jag kommer vilja göra, exakt vart jag vill komma med ridningen, jag vill bli någonting, alla vill bli någonting, men jag kan bara tala för mig själv och jag är redo att kämpa när tiden är inne.
Hatar egentligen att skriva ut såna här känslor helt öppet, men det kan vara bra att skriva lite personligt ibland så att folk förstår alla sidor av en, lätt att bli missuppfattad så att säga.
Jag får iaf se vart tiden tar mig, ska bli ett spännande äventyr och jag är så jävla redo för det.
Kommentarer
Trackback
