lissegotze

Jag saknar att känna glöden, att jag alltid kände mig på topp osv, men som det känns nu så känns det som om allting ska vara så snygg som möjligt, så tekniskt som möjligt, om man inte prestrerar bäst på en lektion så sjunker man i alla andras ögon, så sjukt. Ridningen har blivit som ett slagfält, och det avskyr jag. För mig har ridningen alltid handlat om att ha så kul som möjligt, att känna att jag blir 1 med hästen, men på något sätt har jag tappat det lite för att omgivningen har satt en helt annan ribba nu och det känns som om att jag måste följa med även fast jag inte vill.
Det jag menar är att jag bryr mig inte om att vinna, om att vara bäst, jag vill bara hitta det där extra igen mellan mig och hästarna. Kvirre kommer jag alltid ha det med men förut hade jag Twist på ridskolan och jag vet inte, jag saknar lite tryggheten, att känna att jag och hästen kan göra allt tillsammans.
Jag tror att jag måste släppa taget om pressen och om hur andra rider, jag funkar bäst när jag får känna, och det ska jag börja nu igen.