lissegotze

När jag började rida Schatal (vilket var någon gång runt mars där) var det ganska svårt att komma upp på honom vid uppsittning. Han gick iväg, oftast rakt fram och man fick göra om och göra rätt ett par antal gånger vid varje uppsittning. Sen var det det här när man väl satt där uppe, då skulle vi skritta iväg direkt enligt honom, vi kunde inte stå kvar på samma ställe i mer än några sekunder. 

 

Jag känner väl inte riktigt att det är ett beteende man tränar bort för antagligen försökte han säga mig något som jag inte förstod, utan jag försökte lära mig att förstå honom istället. Var det min energi som visade på stress? Var det jag som gjorde det till en större grej än vad det var?Ja det tror jag. Om man går in med inställningen, "fan, nu kommer jag behöva träna på det här igen, får se hur lång tid det här kommer ta" så kommer han att känna av det. Men jag lärde mig fort att det här egentligen inte var något problem, det var bara jag som visade på stress och att det skulle gå FORT att komma upp, därför gick han också iväg fort innan jag ens hann komma upp. 

 

Det jag gjorde var att bara inte tänka på det, utan stå så avslappnat som möjligt vid varje uppsittning, sen om han gick iväg så backade jag honom bara igen och väntade ett tag med att faktiskt hoppa upp, varför stressa det när jag inte har bråttom överhuvudtaget? Till slut började han stå stilla och nu står han stilla vid varje uppsittning. 

 

Kan även vika in med att jag alltid använder min fina blåa bänk när jag hoppar upp, jag har sträckt mig allt för många gånger när jag hoppat upp utan den och då har det blivit RIP ljumsken i några dagar. Men jag tror att när jag använder min fina blåa bänk så kommer jag även upp i en bra höjd där det blir en väldigt smidig uppsittning, det blir alltså ingen stress för mig heller att "kommer jag ens komma upp idag utan en bänk?" , man ska göra det så smidigt för sig som möjligt tycker jag.

Haha det där blev väldigt luddigt nu, men aja...