lissegotze

Jag vill skriva det här inlägget om Prestationsångest för jag brukade ha det i mina yngre dar, runt 13-16 år ålder.
Jag ska försöka skriva det ganska kort för annars kommer det bli några sidor långt, inte med överdrift.

 

Jag brukade ha mycket prestationsångest, hur jag känner igen detta är från hur jag mådde efter att jag tävlat eller när jag fick rida en ny häst för första gången, det ända som fanns i mitt huvud var "prestrera på topp så att folk ser att du är duktig". Det var liksom som att jag red för att få beröm, bekräftelse att jag var duktig på det jag gjorde.
Det var viktigt för mig att höra att jag var duktig, även fast jag lätt blev generad (som jag fortfarande blir) om någon sa att jag var duktig så mådde jag bra av det, men jag mådde inte bra av att bara gör det för den sakens skull.
Att gå in på en tävlingsbana som 15 åring och bara tänka "VINN VINN VINN" kan både vara positivt och negativt, ni kan ju tänka er hur lycklig jag var när jag vann, jag kände mig duktig och bäst, men om man då tänker mottsattsen till icke vinst, hur tror ni att jag kände mig då? Åt helvete.

Kommer ihåg när jag dressyrtävlade på en av ridskoleponnyerna när jag var runt 15-16 år där, jag vann inte. Jag gick hem, la mig ett bad, började gråta, kände mig som världens sämsta människa, det tog mig 1 vecka att komma över det, jag analyserade, förstod inte vad jag hade gjort för fel, det var hemskt.
Sådär såg det ut i flera år, jag tävlade inte för skojsskull, jag red delvis för att det var kul men mest för att känna mig duktig, jag ville bara vara duktig, det var allt.
Men vändpunkten kom, på gott och ont. Jag började inse det roliga med ridningen när jag och Kvirre började känna varandra på ett annat stadie, jag började känna hur det skulle kännas att njuta av ridningen, hur kul det var att känna att det var kul.
Jag började gå in med inställningen att jag skiter väl i om andra tycker att jag är duktig eller inte, jag tycker att det är kul och det är det som spelar roll, för mig. Visst har detta lett till att jag kanske har blivit lite latare i ridningen men det gör inte så mycket, jag har tid på mig.

 

Det känns bra när du får beröm, vinner osv, det känns bra att känna dig världsbäst, men det känns ännu bättre att ha kul. Lägg ner kraven på dig själv, om du inte är redo att hoppa 1.40 gör inte det då, om du inte är redo att tävla L:A gör inte det då, du har tid, och kasta inte bort den på att må dåligt över när du inte prestrerar på topp, ha kul.