Jag vet, nästan

Jag börjar mer och mer komma på vad jag vill med hästarna, hoppning och dressyr spelar ingen roll för mig längre, eller jag vet att jag kommer fortsätta att rida Kvirre på samma sätt som jag gör nu, kommer bara ändra lite på hanteringen från marken och lägga ännu mer energi på det. 
 
Jag och Kvicken har en kontakt som inte riktigt går att förklara, vissa dagar känner jag mig hopplös och jag förstår inte, det är dom dagarna som Kvicken inte riktigt vill vara med mig. Sen finns det dom dagarna som känns rätt, han vill vara med mig och jag vill vara med honom, men jag vet att jag aldrig kommer kunna tvinga honom att vara med mig, han måste vilja det. 
Jag blir frustrerad vissa gånger, speciellt när det kommer till hagen, det är sällan han faktiskt kommer fram och säger "hej, är du här", det är snarare "är du här igen..." Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Men jag försöker. 
 
Jag vill inte göra illa mina fyrbenta vänner, jag tror att vi människor gör dom mer illa än vad vi är medvetna om, vi förstår dom inte, och jag vet att det gör ont när människor inte förstår mig, förstå då att inte kunna säga det med ord, de måste visa, och alla har inte ögona öppna. 
 
Jag har nu börjat förstå varför jag slutade på Veda, det var inte för att jag var "dålig" som jag kände mig just då, det var för att jag ville inte rida på styrka, trycka ihop hästen för att få en så "korrekt form" som möjligt, de flesta storhästarna gick inte att rida på annat än styrka, vilket jag nu efteråt inser är absurt. Det kändes bara så fel, och jag var borta, kluven. 
 
För mig är inte en duktig "ryttare" den som kan rida hästen i en korrekt form och utföra alla skolor perfekt, som det var förut, jag brukade kalla det harmoni, nu kallar jag det att vara blind. För mig är en duktig ryttare/hästhanterare en sån som förstår sin häst och hanterar den på bästa sätt, som är förståndig, som försöker vara liksidig. Det är det som betyder nu, och det är det som alltid kommer betyda från och med nu. 
 
Jag ska lära mig, jag ska försöka bli en bättre hästhanterare, jag kommer inte acceptera det som jag accepterade tidigare, jag kommer att öppna ögonen, helt och hållet. 
 
 
 
 
Det här.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0