Det är inte hemma...
Jag blir så frustrerad. Jag blir så ledsen över tanken av att inte kunna gå till kvicken, jag blir ledsen över att inte kunna rida på ängen någe mera, det var liksom här allting började, i v-town utan några krav.
Nu står jag i ett stall med 0 sammansättning och regler som inte håller till något, allting ska vara ditten och datten och alla kritiserar något så enormt, jag gillar det inte.
Allt jag någonsin ville var att vara med Kvirre och inte ha allt det emellan, sura kärringar som pickar på en, folk som ifrågasätter allas sätt att hantera sina hästar. Kvirre har blivit så smal och även skadad, han har aldrig varit skadad, han har inte råd att bli skadad vid 21 års ålder, han måste hålla sig frisk och kry, men revbenen syns och jag lider på riktigt av det, vad har hänt med min biffiga man? Han är fortfarande pigg och glad men jag blir på riktigt ledsen över att se den förändringen som skett i hans kropp.
Jag vill bara därifrån, jag vill inte vara där längre, jag vill hem till hemmaplan med honom, där allting började. En tanke att spåna vidare i...
