lissegotze

Hmm, frågan är om den här rubriken är så himla bra för mig att gräva djupare i, gör ett försök. 

 

I mitt liv har jag fått höra, du har fel, jag har rätt, relaterat till stallet. 
Om jag har sagt något har det varit lite skeptiskt, och jag ska säga varför. När jag rider, så tänker jag aldrig på teknik, jag rider alltid på känsla och därför kan det vara väldigt svårt för mig att både skriva och prata om teknik som händer uppe på hästryggen. 
" Bakbenen ska vara under hästen för att den ska jobba med ryggen, man gör en skänkelvikning för att få hästen lösgjord" osv.... Det här har aldrig varit min styrka. 

 

Men vad är då det bättre av dom, att kunna snacka skit bra teknik och kanske rida lite sämre, eller att rida med känsla och inte kunna snacka teknik? 
Min ridlärare sa till mig förut, " om du lär dig att prata tekniridning så kommer du att bli en mycket bättre ryttare". 
Håller jag med? Svårt att säga, men ska försöka göra en rimlig förklaring på hur jag ställer mig till dessa 2 frågor. 

 

För mig är absolut känslan där uppe viktigare att känna än att kunna snacka om tekniken, det är för att jag alltid har fungerat på det viset. Finns det något värre än de som pratar som om att de kan så fruktansvärt mycket och så visar det sig att dom inte ens kan utföra 50% av det på hästryggen? Usch... 

 

Men det stämmer säkert även till viss del också att man rider bättre om man kan snacka tekniken i och med att du kan tänka samtidigt som du rider. 
MEN det beror nog också på hur länge du faktiskt ridit på känsla och hur länge du ridit på teknik. 
Visst låter det jävligt proffisgt om du kan snacka i timmar om hur hästen fungerar när den gör en sluta och en öppna men det gör dig inte till en bättre ryttare utan till en besserwisser. 

 

Låter det här helt jävla orimligt för dig så är du antagligen en teknikryttare, no hate.