lissegotze

Jag saknar inte ridskolan i sig, men jag saknar verkligen några ponnyer där ifrån. 

Jag hade 2 st favoriter som heter Ludde och Twist, dom två kommer ALLTID att vara de ponnyerna som har satt spår i mitt hjärta, hur töntigt det än låter. 

 

Ludde och Twist kom till ridskolan ganska tätt in på varandra om jag minns rätt, jag började med ett rida Ludde, han var rätt svår att rida till en början och nu ska jag försöka att inte skriva som om att jag är den som förändrade Ludde men på något sätt tror jag det, och det är jag inte rädd för att skriva. Ludde och jag passade som handen i handsken, han var oerhört hård att rida till en början men ack så mjuk han blev efter någon månad på ridskolan, gud vad jag älskade att rida honom. Även om jag inte stödjer själva "dressyren" i sig längre så hade vi en magisk känsla med varandra, inte den känslan jag hade strävat efter idag men vi hade det. 
Han var den där vita springaren som jag alltid drömt om.