lissegotze

En fråga jag brukar ställa mig själv är, varför har jag ändrat min syn på hästar? Varför är jag inte kvar i mitt andra tänk?

Jag förlorade mig själv någon gång i Januari på ridskolan. Jag hade en magkänsla av att det är inte såhär det ska vara. 

Jag ska inte behöva piska en häst för att den ska gå framåt, jag ska inte behöva rida med kort-korta tyglar, jag ska inte behöva slå en häst så fort den visar obehag mot mig, såklart var det något jag inte visste då. 
Jag har iof alltid varit ganska lätt i min hästhantering, jag har alltid ridit mjukt osv men jag har aldrig riktigt frågat mig själv varför, som jag gör nu. 

 

När jag gick in och läste baraelvira.se så ändrades min syn på förhållandet till hästen något extremt och det är där jag är idag. 

 

JA, det var mycket lättare att inte behöva ta till vara på hästen behov och tänkande så som jag gör idag, idag tänker jag KONSTANT på varför Schatal inte vill galoppera och varför Kvicken är så sur i boxen, skillnaden är också att idag försöker jag göra något åt det, på ett SUNT sätt, dvs inte straffa hästen om den inte vill galoppera eller snärta till Kvicken när han tjuvbiter efter en, dom gör det av en anledning och det är det jag försöker sätta mig in i. 

 

Den här sorents av tänkande kan få min hjärna att koka över, det funkar inte att gå till stallet nästa dag och hoppa upp och rida Schatal och spöa på han tills han galopperar, det finns INTE i min värld längre. 
Jag måste alltid tänka efter en extra gång och analysera, och ja, det är jobbigt men ger så jävla bra resultat. 

 

Jag kan iallfall lägga mig i sängen med gott samvete varje kväll för att jag vet att jag tar hänsyn till hästen, och det är så mycket bättre än innan.