Det här med att tänka annorlunda
Jag vill göra klart att jag inte skriver det här i någon negativ klang utan för lärdomen som det ger.
Sen är det alltid jobbigt att ta något på ett negativt sätt om dom 2 som du älskar över allt annat på denna jord, dom som ligger dig varmast om hjärtat.
Schatal kom in från hagen igår och det visade sig att han var halt. Svullen på högerbak. Jag gick upp till volten och longerade honom och han ville inte alls, han blev sur på mig och visade att han inte ville.
Idag var han ännu mer svullen och hästarna stod inne till klockan 1 då jag sedan släppte ut dom. Sedan träffade jag farmor uppe vid huset och hon tog sig en titt på honom, han var svullen och inte ren men hon trodde inte att det var något farligt.
Efter det kom vi in i en hetdiskussion om hanteringen Schatal. För mig lät det väldigt negativt det hon sa om min hantering med honom och jag tog väldigt illa upp och blev upprörd. "Han kan bli en fin häst om du lägger ner mycket timmar på honom" var ett av det citaten hon sa bara så att ni har en aning. För mig vart det här ynka ordet "kan" väldigt upprörande då jag vet hur mycket energi och tid jag har lagt ner för att få den relationen vi har idag.
Jag gick därifrån till slut och sa "jag tänker inte ta det här" och då fortsatte hon. Grejen med mig är att jag måste få gå iväg en stund och lugna ner mig sedan komma tillbaka för att kunna föra en lugn konversation där jag också lyssnar.
Det visade sig att vi missuppfattat varandra under en längre tid. Hon tog upp detta för att hon inte trodde att jag vågade rida honom och det var mitt mål när jag i själva verket inte har samma behov av att rida längre utan älskar kommunikatonen från marken. Att rida honom är bara ett + i kanten av allt detta.
Till slut förstod vi varandra och kunde avsluta med en god ton och mer förstånd.
Det jag vill ha sagt med det här är att ibland måste du verkligen visa vem du är som person och hur du tänker för att folk ska förstå, jag hade lika bra kunnat gå därifrån och det hade slutat med en konflikt, men väljer båda två att lyssna och försöka förstå varandra så går man därifrån med något som kallas förståelse och det är viktigt.
Sen kommer jag alltid minnas vad jag och Schatal har, och det är en relation som jag älskar och han med, vad jag tror och känner. Det är sällan jag har någon vid min sida när jag jobbar med honom och därför ser ingen heller hur långt vi har kommit vilket jag då gång på gång måste förklara för vissa.
Sen vet jag att våran relation är långt ifrån perfekt men det är ett jobb dagligen att utveckla sig själv och hästen och det är det jag älskar att göra.
För mig är det många aspekter som spelar in i min hantering med hästar, mycket kommer jag aldrig mer använda mig av så som slag/sporrar och inget tålamod. Spö kommer jag använda mig av som en förlägning av den korta armen som jag har, men i övrigt har jag en ganska klar syn på vem jag vill vara i hanteringen med hästar men det betyder inte att man inte kan stanna upp och lyssna på någon annan, men minns alltid i slutändan vem du vill vara för att vara ditt bästa jag.
Kommentarer
Trackback
