lissegotze

Hej!

Tänkte berätta lite om hur denna söndagen sett ut. 

 

Vaknade relativt tidigt och drog till stallet vid halv 3 för Shatte skulle skos vid 16:00 och jag ville hinna rida innan han kom. 
Han hade en super trevlig och mysig känsla idag så jag kände att det var ett bra läge för att bege sig ut på en liten ridtur. 
När jag skulle sadla blev han dock lite tveksam men jag stod bara med sadeln vid sidan av på honom och han fick lukta och känna efter att vi har inge bråttom. Då var det absolut inga som helst problem och jag fick lägga på sadeln och han brydde sig inte utan började käka på sitt hö igen. 

 

Sen har jag misstänkt att han inte riktigt tycker om sidepulltränset och i och med att jag inte vill rida med bett så testade jag att rida med en grimma istället. 

 

För att slippa allt tjafs vid huset så gick jag upp till "gårdsplanen" och tog med mig en pall och hoppade upp där istället, han stod helt stilla vid uppsittningen och gick iväg i ett tempo som antydde "let's do this". 
Dock där dom har asfalterat nytt (som jag berättat om förut) så tog det stopp några meter innan. 

 

Jag lät han vara och han vände huvudet x antal gånger mot mig för att försäkra sig om att "är det verkligen säkert att gå här, jag kommer inte bli attackerad eller något va?", när han gjorde det så klappade jag han bara försiktigt lite i pannan och var lugn. 

 

Sen helt plötsligt fick han en enorm kraft framåt, det var som att spärren bara släppte och han tog sig verkligen mod till att gå över den "farliga svarta nya asfalten som skiljer sig färgvis från den andra asfalten", han sög på framåt och helt plötsligt var vi över. Han blev nog lite förvånad själv för han började små trava lite och var stolt över sig själv, förstå att en sådan liten sak fick mig att bli så lycklig? 
Det här hände alltså inom loppet av 5 min, det brukar vanligtvis ta 15 min om jag inte behöver hoppa av till slut. 

 

Vi gick upp till volten och idag kunde jag till och med rida lite mer med sätet, alltså driva på lite mer med skänklen och sitta tillbaka istället för att hela tiden tänka framåt framåt framåt. Jag behövde inte alls luta mig lite framåt för att få den framåtbjudningen jag önskar, kändes helt fantastiskt. 

 

Vi red dock ett hyfsat kort pass för jag ville verkligen inte förstöra något av det vi uppnått den dagen genom att kräva mer. 

 

Det här var helt klart ett steg i rätt riktning och jag känner ännu mer sug till att utvecklas nu med honom. Kändes som om att han hade stor tillit till mig och det är något jag inte känt på några veckor nu. 

 

Är super lycklig och hoppas att detta håller i sig nu, även fast jag inte vill hoppas för mycket ;) 

 

Idag när Shatte fick nya skor!!