lissegotze

Vissa dagar tänker jag tillbaka på ridskolan. Jag tänker att jag saknar att träna för tränare och gemenskapen som fanns där och framförallt alla hästar, det är dom jag saknar som mest och finns ett flertal jag skulle vilja ta hem. 

 

Men så känner jag bara mest att om jag inte slutat där så skulle jag aldrig hittat min egna väg i hur jag känner och tänker kring hästar. På ridskolan säger alla åt en vad man ska göra, vad som är rätt eller fel, vem som kan rida och inte rida, m.m.

Och sen var den ridskolan jag red på väldigt extrem men tänker absolut inte gå ut med några som helst förklaringar till det utlåtandet, man vet nog själv om man rider där. 

 

 

Att gå på ridskola var en bra start för mig och jag lärde mig väldigt mycket dressyrmässigt och hoppmässigt men det är ju inte riktigt den kunskapen jag vill ta del av idag, det är för nu ett avslutat kapitel och mitt nya kapitel är framförallt hästens välmående och som ni vet, natural horsemanship. 

 

Men det var några riktiga guldstunder där borta och dom kommer jag alltid komma ihåg, men nu hittar jag som sagt min egna väg och mina egna tankar och formar helt enkelt mig själv utefter det jag tror på och det är en jädrans härlig känsla. 

 

Bildbomb från tiderna på ridskolan